Sju barn.

Sju vilda ungar har jag haft på skötbordet säkert en miljon gånger, minst 3 gånger om dagen i massor av år, och ingen endaste gång har det ens varit nära att nån ramlat ner!

Förrän idag:(

Min minsta lilla loppa gjorde en störtdykning rakt ner från skötbordet tidigare ikväll:(

Japp, jag är usel just nu, finns inte ett endaste dugg att säga till mitt försvar, för det VAR mitt fel, min ouppmärksamhet gjorde att hon lyckades krångla sig ner.

För krångla var ordet.

Jag har ett skötbord som sitter på väggen, med höga kanter som de inte kan rulla över, de är säkert 1½dm höga. Skötbordet sitter sen en dm från ena väggen inne på gästtoan, så den vägen KAN man inte ramla ner. Åt andra hållet är det en trådbacksställning med skiva högst upp, så där ramlar man inte heller ner. Bakom huvudet är ju väggen, så det enda håll som återstår att kunna ramla ner på, är framåt.

Och vem står där?

Jo jag. Alltid, alltid alltid. Jag går inte iväg, jag står där, för jag behöver  inte gå nånstans, allt finns inom räckhåll.

Men idag, så lutade jag mig mot trådbackarna, böjde mig ner för att leta efter en pyamas, och "hopp" så hade hon lyckats sparka sig ner över kanten och landade med en duns, rakt på blöjhinken som står där!

Jag stod i vägen, men inte tillräckligt tydligen:(

När jag tog upp henne så såg jag att blomkrukan som vi brukar ha små prylar i, extra toarulle, nån tidning, plastpåsar till blöjorna...den var trasig....

Hu, det var knappt så jag vågade vända på henne för jag var rädd att hela ansiktet skulle vara mosat...

Hon illvrålade men tystnade när jag tröstat ett tag, och jag vände och vred på henne för att se vart hon gjort illa sig..men jag kan inte se nåt!

Hon har massa myggbett som är svullna, så det är svårt att bestämt säga om det är en bula hon har i huvudet eller ett myggbett, det gör inte ont när jag tar där iaf...

Vete tusan.

Jag har klämt henne på magen, för hon låg på magen när jag tog upp henne, men den är mjuk och oöm, jag har klämt henne på hela huvudet utan att hon ömmar, jag har känt längs hela ryggraden utan reaktion, jag har dragit i armar och ben, men hon verkar ha klarat sig med blotta förskräckelsen!!

Tack gode gud!

Ångest är ju bara förnamnet på det jag kände när jag hörde henne dråsa i golvet(hm, blöjhinken då)!

Jag var ju på väg att lägga henne när det hände, men det vågade jag ju inte  så hon fick amma först och sen sitta och leka på golvet en timme, sen var hon jättetrött så nu sover hon i vagnen här intill.

Och som den hypokondriker jag blivit med åren, inte bara gällande mig själv;) så är jag nu övertygad om att hon antingen har en spricka i skallbenet eller en spräckt mjälte...

Fast eftersom hon mår så bra så ska jag nog sluta fundera över det nu:)

Men dåligt samvete kommer jag alltid att ha.

Min lilla unge. Ramlat ner från skötbordet. Sånt som jag inte gör..andra kanske, men inte jag. Hm...tydligen är man bara människa...?;)

Jaja, den där lilla loppan vet man inte vart man har, nu  är det ju den intensiva perioden där man kan barnsäkra sig  och sitt hem idiotsäkert, men ändå kan det hända olyckor.

8½ månad gammal,det händer ju så mycket! Hon  ålar sig fram, har lyckats sätta sig upp från liggande 3 gånger utan att jag sett det! Helt plötsligt så sitter hon bara där!

Tre gånger han hon dragit sig upp i stående åxå! Inte heller det såg jag, hon passar på när man vänder ryggen till...

Hon RULLAR dit hon vill, runt runt runt och så en finjustering när hon är framme så att hon kommer i rätt läge för att pilla på det hon vill:)

Lilla skruttan:)

Nu ska jag snart väcka henne så jag ser att hon kvicknar till....

Nej nu vaknar hon av sig själv:)!

Natti:)