Iofs så var det ingen som bönade och bad om att få veta vad som hände när mina små barn kokade välling själva, men det skiter jag i, jag berättar ändå:D

Det var för ungefär tio år sen, jag hade bara två barn, och de var ungefär 4 och 2½år gamla.

Klockan var kanske halv nio på morgonen när Lilla tjejen kom in till mig och ville ha välling. Jag har ju alltid varit vansinnigt morgontrött så jag mumlade bara "Snart" och hon gick ut och satte sig bredvid syrran som kollade på TV, jag hörde hur hon kröp upp i soffan och sen somnade jag om..

Vaknade  plötsligt av att Stora tjejen kom inrusande och ropade:

-Mamma,mamma, jag skulle göra välling till Pisan(Patricia) och nu R Y K E R det!!!

Jag flög ju ur sängen och ut i köket där det bolmade svart äcklig stickande rök ur micron.

Slog av micron och slängde upp fönstret intill på vid gavel för att försöka vädra ut röken, men det hjälpte ju inte ett dugg:(

Hela köket var rökfyllt och det stank bränd plast. Urk.

Med en puls på 150 klädde jag på barnen overaller och vi gick ut på balkongen för jag ville inte att de skulle andas in den hemska röken.

Röken spred sig såklart till övriga lägenheten också, och efter en halvtimmes korsdrag med två dörrar och ett fönster öppet så var det inte mkt bättre. Det här var i mars och det var kallt, så ungarna hade ingen lust att hänga där på balkongen längre, men jag ville ju inte gå in i dimman, så jag ringde till brandkåren för att rådgöra med dem hur jag skulle bete mig, och om röken var direkt farlig att andas in.

Fick prata med en väldigt trevlig man som sa att det ju inte var det allra nyttigaste man kunde andas in, så han tyckte vi skulle hålla oss ute ett tag till, så skulle han ringa upp igen om en stund för att kolla läget.

Vi gick ut till vår lekplats utanför, och så tidigt hade jag ju aldrig förr (eller senare heller) varit där, klockan var ju bara lite över 9:)

Inte blev det bättre på rökfronten heller så när han ringde upp efter en stund så sa han:

- Vi kommer och blåser ur lägenheten åt dig.

Jag poängterade flera gånger att det INTE var bråttom och det brann INTE.

-Jaja, sa han och bad mig gå ner och visa vägen för killarna.

Jag och barnen gick till bommen, låste upp den och väntade. I säkert 1½minut. Sen hörde jag en siren på avstånd? Och så svängde sirenen in på vår gata? Och så körde en polisbil förbi i 90 knyck!?

Nånstans så fattade jag att det kanske var till mig de skulle.....så jag vinkade lite tafatt till den och den tvärnitade!

Jag var säkert ganska röd om kinderna när polisen frågade om de var hos mig det brann?

-Eh, nej..men det rykte ur min micro...

Nu hördes flera sirener, och inte mindre än TVÅ stora brandbilar körde in på två hjul i kurvan och bromsade in med tjutande däck.

Jag ville helst bara sjunka genom jorden när det hoppade ut en massa brandmän ur båda bilarna och tittade sig omkring för att lokalisera elden.

Förmannen frågade var det brann och jag upprepade min enfaldiga mening:

-Det rykte ur micron..barnen kokade välling..

 Men alltså, jag SA JU ATT DET INTE VAR BRÅTTOM!!!

Att det INTE BRANN!

Jisses.

Efter att jag förklarat hur det var, så skrattade de gott och den ena bilen åkte iväg, men fyra fem brandmän joggade upp till mitt hem, och är det nåt som imponerar på mig så är det just brandmän:)

Där sprang de med alla sina attiraljer rasslande runt höfterna, i sina välinrökta kläder, och jag tyckte att hela situationen var så jäkla pinsam.

Barnen var ju helimpade:)

-Mamma,mamma, ska de hem till oss???!!

-Hm, ja, tyvärr.

Jag följde med upp, vi bodde i ett loftgångshus, så när jag gick förbi mitt köksfönster så kikade en brandkille ut, flinade med hela ansiktet och höll fram en väldigt ihopsmält, förkolnat flaska som det rann vällingpulver ur:

-Jag tror att vällingen är färdig nu, skrattade han:)

Skitkul;)

De bar ut micron på balkongen, och sen vet jag inte vad de gjorde, för polisen skulle ju hålla ett förhör med mig...Vad som hänt, när, hur det kom sig att barnen fick koka sin egen välling...osv....

Ja, det var ju inte så kul;) Lite smått genant bara...

Vad mannen i telefonen menat med "blåsa ur" fattar jag än idag inte, för jag såg inte att de gjorde nåt speciellt mer än bära ut micron, och det kunde jag faktiskt gjort SJÄLV om han bara sagt åt mig!

Jag är en väldigt kapabel människa, och jag var bara orolig för att barnen skulle ta skada av röken. Bära microugnar behöver jag ingen hjälp med.

Men de hade ju roligt iaf, de skrattade så gott åt mig och min tydliga genans:D

Efter en kvart åkte de sin väg igen och jag och barnen gick in, för nu var det faktiskt inte rökigt längre, de kanske gjorde nåt ändå?

Men det var s v a r t  på väggarna i köket, mest ovanför micron, men en hinna av sot satt överallt:(

Bara att börja skura.

Mamma ringde för att kolla läget, jag hade ju ringt henne och klagat, och när hon hörde hur eländigt det var så kompade hon från jobbet och kom och hjälpte mig skura:)

Det behövdes många hinkar skurvatten och väldigt mkt gnoende på väggar,skåp,tak, luckor, golv..allt, innan det var hyfsat. Vi fick ställa ut skålar med ättika överallt så den skulle dra åt sig den kvarvarande lukten.

Det tog en vecka innan den äntligen försvann!

När jag frågade äldsta dottern hur hon gjort den där vällingen egentligen, så visade hon mig. Det var en full flaska med pulver, in med den i micron och så vrida på max, som var en halvtimme....Ja det var ju inte så konstigt att det började ryka;)

Micron fick åka till soptippen, och vi kokade välling på spisen i ett halvår innan vi vågade köpa en ny.

Den har vi än idag, och ungarna skrattar sig fördärvade åt historien om välling och brandkår, och maken tar upp den som ett talande exempel på att jag inte borde sova på morgnarna när barnen är vakna;)

Fast nu är de ju instängda i vardagsrummet, som gränsar till sovrummet där jag ligger, så jag tror nog jag vågar slumra vidare på morgnarna....eller?

:D