Herregud, det är början av augusti och idag var första gången som vi kom iväg och badade!

Jo, vi har en egen pool hemma så det beror ju på det:)

Men ändå, vi brukar åka iväg till nån strand ändå, men i år har det inte varit väder för det ju, temperaturen i vattnet har ju legat på knappt 20 grader, och vem vill bada i så kallt...?  Inte jag:D

Men nu på em så bestämde jag mig för att dra iväg en kortis, smsade syrran om hon ville med, det är ju roligare med en vuxen i sällskap, och det ville hon. Faktum är att hon var på väg för att bada, ensam, men nu fick hon sällskap:) Alla nöjda:)

Packade på tio minuter ihop badkläder och handdukar, saft och bullar och så in med ungarna i bilen.

Alla barn var inte hemma, äldsta var redan och badade med sina kompisar, näst äldsta var på Grönan med en kompis(hon var ju sjuk när vi var där) och tvillingtjejen var och badade med en kompis.

Jag hämtade upp syrran på Coop där hon var och handlade och så for vi iväg.

På vägen messade jag 9 åringen och frågade om vi skulle hämta upp henne på vägen och det ville hon, den familjen var på väg hem och hon såg sin chans att få bada lite till;)

Vi kom fram till badet strax innan 17 så det var gott om plats på parkeringen, det hade det inte varit under dagen kunde vi lätt konstatera - det var bilar parkerade längs vägen hur långt bort från badet som helst! En del hade tagit sats och kört rakt upp i skogen:D

Och äntligen fick ungarna leka i sanden!

Och på bryggan:

Syrran badade men jag avstod, jag tyckte det var perfekt lagom varmt i solen utan att blöta ner mig. Nej, jag brukar inte vara badkruka, men ibland så;)

Hon simmade ut med tvillingarna till en flytbrygga och tillbaka, och de är duktiga på att simma båda två, även om sonen inte är lika duktig som syrran hans...

Efter några timmar där så åkte vi hemåt, hämtade upp äldsta dottern och  for till Mc Donalds för att äta middag:D

Perfekt, jag orkar inte laga mat när det är så varmt.

Till lunch fick ungarna mackor och en hallonsmoothie:

Gott, nyttigt, enkelt, finns inget att klaga på:)

Nämde jag att jag ogillar att laga mat;)?

..................................................
............................

En trevlig fördel med att maken åker på marknader är alla färska frukter, bär, grönsaker , svamp osv som han kommer hem med efter att ha bytt till sig av andra.

Tex så är det heeeelt okey med sånt här till frukost:

Fattas bara vaniljyoughurten!

Blåbären säljer han själv så det får jag mängder av, samma med hallon som jag alltid brukar kunna ha en 2kg minst i frysen, året om. Jag älskar hallon!

Eller sånt här till middagen:

Massvis av kantareller har vi stekt och ätit upp åxå:)

Förra året torkade jag massor så det räcker i år med, så nu äter vi upp dem direkt.

Ikväll kom han hem med ägg och potatis:)

Han kom sent, för han hade stannat kvar efter marknaden för att skjutsa hem dottern från Grönan, så han sa Hej och Godnatt och sen somnade han som en stock:)

Jag tänkte höra om han vill följa med och bada i morgon em, men jag får väl skicka ett sms:)

Till slut en magbild:)

Fulla 37 veckor, mao i v. 38...

Snart är det slut med magbilder här, för jag tror inte ni vill se EFTER förlossningen va?

Eller det kanske vore skitkul;)

"Magen en vecka efter förlossningen - ser ut som en väljäst fyrdubbel bulldeg"

"Magen en månad efter förlossningen - ser fortfarande ut som en bulldeg"

"Magen ett år efter förlossningen - jaa, en bulldeg är alltid en bulldeg"

:D

Jaja, bara man får en välskapt unge som belöning så kan man väl alltid investera i (fler) gördlar:) 

Min schyssta mamma brukar alltid kommentera magen efter förlossningarna med: "Hade inte du fött barn? Det ser inte så ut."

Samma "roliga" kommentar sen barn nummer fem. Jätteroligt.;)

Nu är det sängdags!!!

I morgon ska jag vika den där jäkla tvätten som fortfarande ligger och väntar....men jag har skurat vårt sovrum rent från välling iaf.. Loppan är hopplös, sölar med sin välling överallt.

Hela hennes spjälsäng var full i gammalt kladd, under sängen med och hela tapeten bakom sängen bar spår av välling....urk.

Det gick ju inte att få bort heller, tapeten är ju en sån vanlig icke avtorkningsbar, men det blev bättre:)

Nu har jag satt upp ett tyg därbakom så väggen skyddas liiite iaf.

Jag kan lugnt säga att det INTE var lätt att krypa runt på golvet och torka med en tjock mage, foglossning och trångt mellan sängar och vägg, men det gick:)

Det ska ju in en liten söt babykorg där snart så det var läge att sanera och damma av rummet, samt plocka bort en massa skräp som samlats där i brist på annat förvaringsställe.

Nu är det bara en miljon tidningar som ska förpassas därifrån:)

Men nu, är det dags för tandborstning!!

Natti natti:)

Japp, det där var ju inget att vara nervös och orolig inför:D

Gick ju som en dans!

Maken och jag infann oss på sjukhuset 8.15, anmälde oss i centralkassan och travade upp på avdelningen för fosterdiagnostik och in i väntrum tre som vi blivit hänvisade till.

Jag hann precis få ner rumpan på soffan när det kom en Bm och visade in oss:D

Vi följde med in på ett undersökningsrum, samma som vi var i när de kollade Loppans knepiga hjärtljud för två år sen, och så var det upp och hoppa på britsen.

Utan vidare snack så klämde hon och kände lite på magen, hon tyckte nog att huvudet låg neråt, och när hon satte dosan på magen så visst, nog hade den lilla busen huvudet ner, långt ner dessutom...:)

Hon nämnde "nästan fixerad" så det lät ju bra.

När jag ändå låg där så kollade hon snabbt fostervattenmängden, som var helt normal. Jag såg ett bebishuvud, en rygg och två fötter och ett lårben.

Fast jag är så nyfiken så jag kan spricka så g l ö m d e  jag att fråga om det fortfarande såg ut som en gosse....då är man skärpt va;)?

Vi var klara och ute ur rummet när klockan var en minut i halv nio:)

Vi hade tid 8.30 så nu bidrog jag inte till några förseningar den dagen iaf:D snarare tvärtom:)

Jaha, så nån vändning blev det ju inte, och inte heller behöver jag fundera vidare på snitt eller sätesförlossning, fast så här i efterhand när jag inte behöver välja så väljer jag sätesförlossning;)

Jag erkänner villigt att det känns väldigt snopet:)

Men skönt.

Men..jag är inte helt säker på att den ligger fixerad med huvudet ner , för jag tycker inte att det känns som vanligt, det är inte samma tyngd och tryck neråt som jag brukar ha  de sista veckorna...dessutom så snurrar det väldigt där inne mellan varven, det riktigt känns som kullerbyttor:)

Så vi får väl se vad BM säger nästa gång, men nu är jag övertygad om att bebisen kommer att ligga med huvudet ner när det är dags att komma ut:)

Och annars så löser det sig säkert ändå.

Idag  var jag tillbaka på sjukhuset igen, för jag ska vara med i en studie om förlossningssmärta.

De behöver fler gravida så om nån känner sig manad så ring dit, eller fråga på ditt MVC:)

Det började med muntliga frågor, sen blev det lite mer frågor, sen skriftliga frågor och så fick jag elektroder vid ögat och i pannan, som skulle mäta blinkreflexen när jag sen fick titta på ett bildspel samtidigt som höga ljud hördes i hörlurar.

Sen skulle bilderna skattas hur otäcka de var och hur jag reagerade känslomässigt på dem.

Efter det skulle jag hålla handen i en hink med iskallt vatten, 0 gradigt, och det trodde jag innan mest var en viljesak. Alltså att jag skulle kunna hålla handen där hur länge som helst på ren vilja.

Jag skulle säga till när det gjorde ont, och sen ta upp handen när det blev outhärdligt.

Efter en minut avbröt man alltid för det var inte relevant att ha handen där hur länge som helst, och jag trodde solklart att jag skulle hålla den där minst en minut, nemos problemos..

Efter typ 10 sekunder gjorde det ont, och efter 15 sekunder så gjorde det så jäkla ont så jag drog upp handen illa kvickt:)

Där fick jag för att jag trodde jag var så jädra smärttålig:D

Avslutningsvis så blev jag tappad på lite blod och så var det klart.

Inte så betungande, men viktigt för deras forskning, och jag tycker det är roligt att vara med på sånt här:)

Jag är den som alltid låter läkarkandidaterna  vara med om jag är till läkaren, och som snällt låter mig undersökas av ovana, klantiga nybörjare:)

Hur ska de annars lära sig??

Fast ibland blir man ju lite trött på dem, förstås;)

Efter studien så åkte jag hem och hämtade 6 åringen och 3 åringen för att sen åka iväg och köpa skolväska till 6åringen:)

En mkt nöjd och stolt tjej bar sen iväg med en ny (stor) rygga med prinsessor på på (vad annars?)

Vi handlade lite annat smått och gott samtidigt, en present till ett kalas vi ska på och lite pennor.

Vidare till apoteket för extremt roliga järnpiller och handsprit, och så passade jag på att köpa vätska till linserna när jag ändå var där.

Sen skulle jag ha ett par nya solbrillor, för jag lyckades tappa mina i marken igår så de gick sönder:(

Jag  avskyr att leta det för jag tycker att alla är såååå fula...

Nu lyckades jag hitta ett par nästan lika som de jag hade, så det var väl ok.

Så hem igen i ösregnet som avlöste solskenet och värmen på förmiddagen och ta tag i det roliga med att röja det värsta här och var;)

Faktum är att jag mest låg på soffan och vilade:)

Hade ont i höfterna och ryggslutet så det kändes som ett bra drag.

Maken jobbar ju hela helgen nu, från halv sex på lördag morgon till framåt 21.30 samma kväll och sen hela söndagen åxå, så det är inte lämpligt att härja runt så det kommer en bebis. Det får jag göra på söndag kväll:)

I helgen ska jag läsa ut den Harry Potter bok jag håller på med, och sen planerar jag att ta med tvillingarna på nya filmen.

Hela helgen på soffan mao:)

Kanske viker jag tvätten åxå, och tvättar lite till:)

Nu ska jag se om nån liten  vill sova, tror knappast det för de sitter och äter chips och kollar på film..men nu går maken och lägger sig...först av alla, förutom Loppan som somnade precis efter att ha legat och ropat: Paaaapppaaaa??  Mammmmmaaaaa?  I flera timmar:)

Jaja, natti natti:)

Alla andra barn har minsann lagt sig tillrätta med huvudet ner på sluttampen av graviditeten, även om de sista suttit upp rätt länge.

Men den här!

"Jag tänker INTE vända på mig"  *surar*  :)

Typiskt killar;) Envisa och obstinata redan som bebisar *ler*

Jag var tillbaka till Bm idag för att kolla om hon kunde känna hur den låg, sist var hon osäker. Idag kände hon sig nästan 100% säker på att det är ett huvud upp, och ett säte som känns ruckbart neråt.

Jaha, så där fick jag för att jag ville prova ett vändningsförsök, man ska inte prata så mkt;)

Tordsdag kl 8.30 ska jag infinna mig på Kvinnokliniken för lägesbedömning och därefter en ev vändning!

Nu vill jag inte alls prova på....

Och nu måste man ju fundera och ta ställning till en massa andra saker åxå.

OM det inte går att vända, och det kan ju vara svårt iom att den suttit upp länge och den enbart känns ruckbart, så vad vill jag då?

Föda i säte???  Ja, jag är ju bred som en ladugårdsvägg om arlset så det borde funka, även om den inte är den minsta sorten..men VILL jag det då? Det verkar onekligen lite läskigt.

Men alternativet är kejsarsnitt.

Vill jag DET då??

Det är en stor bukoperation, men tillhörande konvalecens efteråt...min kära man är ju inte den man ser mest av så här års, han jobbar typ 80 timmar i veckan som minst...funkar det ens att vara snittad och ensam?

Det är klart det gör, jag är fiffilurig och kan hitta lösningar på det mesta, men onekligen är det att ställa till saker lite:)

Fördelen är ju att jag VET när det blir bebis:)

Jaja, nu ska jag inte sitta här och babbla utan ge ungarna lite mat så Loppan kan sova sen:)

Återkommer!!

Och, dela gärna med er av allt ni vet om säte, vändning, snitt och sånt:)

Bye!

Så här ser min mage ut idag, dryga 36 veckor:

Säg att min kjol är skitsnygg??  :)

Jag älskar den! Superskön och jag gillar blommorna. Jag hade en förhoppning om att jag skulle kunna ha den efteråt, men börjar tvivla nu, den blir nog för uttöjd....

Jag mätte omkretsen på magen, bara för att det är kul, och det är 117cm runt om. Det kan väl vara ok, men inte med tanke på att när jag åkte in till förlossningen med tvillingar i v. 38 så hade jag 114cm!

Okey, det är nio år sen, men ändå:(

Omkretsen på rumpan är ännu tråkigare;) Det har ökat med dryga 10cm....varför då!!??  Inte undra på att man inte kommer i några kläder efter förlossningen!

Jag har ångrat mig åxå. Jag vill inte föda barn. Jag ångrar mig alltid ungefär här i graviditeten, när slutet börjar mer än anas, det ligger på lur runt hörnet.

Det gör ont att föda barn ju!!  Hur kunde jag glömma det?

Dessutom så börjar jag bli orolig för att det ska strula till sig, maken jobbar ju heeeela tiden nu, han är i Stockholm på marknad VARJE helg, och kan inte lämna allt och bara åka. Det tar dessutom tid för honom att komma därifrån...

Som grädde på moset så har mina kära föräldrar bokat en resa den 24 aug och några dagar framåt. Bf är 28/8...

Jo, pappa frågade mig redan i våras om när jag skulle ha bebis, men jag blev sur och obstinat för att de ens funderade på att åka iväg runt tiden för förlossning så jag sa att det var ok.

Jag blir lite ledsen över att de inte kan tänka själva och skjuta på resan, eller tagit den tidigare.

De ska åka med kompisar, båda paren har firat 40 år som gifta i år.

Men just då!!??

Min syrra jobbar hela veckorna, och även alla lördagar....

Jag har satt all min tillit till våra stora tjejer, jag vet att de klarar det, men nu börjar det kännas otryggt.

Tänk om nån av de mindre är sjuka? Klarar de av det då??

I natt kunde jag inte sova, det sträckte och bökade i magen och jag var orolig att nåt skulle sätta fart just idag när det var första marknaden.

Hela dagen har det ilat och trycket neråt har ökat, så jag tror att den lilla busen har lagt sig tillrätta med huvudet(eller rumpan) neråt.

Jag har suttit på en stol i solen och tagit det lugnt:)

Aldrig ser man så mkt som man vill åtgärda som då man inte borde;)

Å andra sidan så vete katten om den kilat ner sig för den trycker ut hela magen, som om den tar spjärn mot min rygg och pressar allt vad den kan utåt, ser inte klokt ut:D

Jag blir aldrig nån barnmorska för jag har verkligen ingen aning om hur den ligger där inne!!

Jag tänkte packa BB-väskan idag, Loppan kom ju i v. 38+0 så det är inte långt kvar om den här tänker komma lika, men inte gjorde jag det heller.

Måste göra det imorgon!

Det är lustigt, för jag hänger upp mig på den senaste förlossningen och tror att det ska bli lika. Nummer fem kom i v 39+1, så jag började vänta på sexan på allvar i mitten av v 38. Hon kom 41+6....

Nummer sju blev jag såklart alldeles snopen av när hon ville ut v 38, en hel månad tidigare än sexan!

Och nu tror jag att den här bebben kommer typ nästa vecka.

Det vore rätt skönt iofs:) Gillar inte den osäkra väntan nu på slutet.

Jaja, jag ska på koll på tisdag få se vad BM säger då, hon kanske kan sia lite:)

..................................................
...............................

 Det här är barnarbete:)

Tvillingtjejen skurar mattor för glatta livet, det här är den tredje hon rengör:)

En guldpeng per matta är det ju värt att slippa krypa runt på knä själv:)

Jag har dessutom ont  knät fortfarande, eller inte ont, men det är stelt så jag kan inte sitta på huk :(

Men!!!

Jag har fått mina nya skor!! De med specialinlägg, gjorda för just mig:)

Och jag har inte på långa vägar så ont i fötterna som jag har haft!!

Så lite knä ont spelar ingen roll:)

Vi gick ju på Grönan en hel dag utan att jag höll på att hugga av fötterna för att slippa smärtan, jag älskar mina skor!!

Loppan älskar att slicka vispar:)

Hon är så förtjust i grädde:)

Till slut en bild på mina tre minsta badflickor:

Nybadade,klippt både tå och fingernaglar och snart får 6 åringen luggen kapad:)  Snygga sötnosar:)

Nu ska jag se om bebisen låter mig sova nåt inatt...den börjar tydligen förbereda sin mamma på hur det ska bli sen.....med nattvak och nattmat:)

Jaja, det är ju så det ska vara!

Natti natti:)