Tänk att han är en vecka gammal nu, sju dagar, och ändå så självklar i familjen, som om han alltid funnits, men ändå så ny på jorden.  Märkligt.

Så här ser han ut exakt nu, han ligger här i mitt knä och sover, tog bilden alldels nyss:

Jamen jag VEEET, ni blir avundsjuka, men ni får skaffa en egen, den här är min och jag har inga avsikter på att returnera eller byta honom!

Vi var på åb på sjukhuset i måndags och då vägde han 3990g, hade 151 i bilirubin, vilket är helt i sin ordning, och var väldigt ovillig att lämna blod till PKU testet, det krävdes tre stick innan det droppade lite blod på det där pappret, höga blodvärden och sega blodkärl det är som det ska vara, sa sköterskan:)

Han ammade sig igenom hela provtagningen och struntade blankt i att han blev stucken, skönt.

Naveln ramlad bort igår kväll, trevligt, jag tycker inte om den otrevliga doften från navlar som håller på att skrumpna ihop, luktar inte alls gott, men nu så, slipper man den:)

Vi har varit och shoppat åxå, Jordan och jag, klart man måste inviga och indoktrinera även en son på shoppingens glädje:D .  Mannen fyllde år igår och vi köpte ett gäng tröjor åt honom efter instruktion från äldsta döttrarna.

Som av en händelse råkade vi kika in på Lindex och hitta lite kläder åt Jordan åxå.....:)

Idag var vi på musiklek, det är Loppans grupp , och hon tyckte det var roligt att sjunga igen, och att dansa:) Hon rockade loss ordentligt idag:)

3 åringens kyrkis har ÄNTLIGEN börjat så nu har hon det tre gånger/vecka, så nu börjar rutinerna verkligen falla på plats.

Innebär ju lite logistik förstås, men än så länge så krockar inget;)

3 åringen älskar sin lillebror, hon sitter gärna med honom så här och bara myser:)

Igår morse när jag klev upp för att duscha så låg hon i vår säng, på makens plats, Jordan låg i mitten av sängen, båda sov.

När maken gick in för att väcka henne så hittade han dem såhär:

Hon har krupit över och lagt sig där jag låg, och håller en arm beskyddande om honom, och han snusar så gott, det är ju så att man smälter:)

Syskonkärlek är väl underbart!!!

Alla syskonen är jätteförtjusta i Jordan, de slåss verkligen om att få hålla, och det är en evig tur att man ammar som sagt, för annars hade man ju stått sist i kön för alltid.

Han sover och äter mest hela tiden, sover rätt hyfsat på natten, och har de senaste tre dagarna haft ett långt sovpass precis när det är dags att hämta 6 åringen på skolan och 1-1½timme efter att vi komit hem, bra tajmat:)

Då sover även Loppan en stund så man får tid att städa och tvätta och röja......mohaaha, ni gick väl inte på det??   Vem bryr sig om sånt?

När de sover så har jag suttit i solen , druckit kaffe och läst en tidning , det är jag helt klart värd:)

Städa kan man göra sen, det springer inte ifrån en.

När jag tycker att jag är för lat, så tänker jag på att förr så låg man till sängs en vecka efter att ha fött barn, och att man i vissa kulturer blir uppassad en hel månad efter förlossningen, och så kan jag lata mig vidare:)

Jordan är född i onsdags, och maken åkte iväg och jobbade fredagkväll några timmar och sen hela lördagen, ledig söndag och jobbade sen som vanligt igen, bara att han lämnar på kyrkis vid 9, så nån direkt uppassning är det ju inte tal om direkt, så det gäller att ta vara på de stunder man får:)

Som sagt, blir det fler barn ska det inte vara höstbarn:D

Men det funkar alldeles utmärkt så jag ska inte klaga!!!

Nu börjar det knorra lite här i famnen, så det är väl dags att sluta, men några fler bilder måste ni få se:

Han har gillat sin tumme sen han föddes, så han har nog legat där inne i magen och snuttat på den mest hela tiden skulle jag tro, det är ju så sött när han letar och gnyr och så hittar han den och blir nöjd:)

Han sög sig fast i makens arm igår och maken blev alldeles imponerad av kraften i den lilla munnen, och kanske förstår han varför det gör ooont innan man vant sig vid att amma igen;)

Här sover han gott i sin babykorg framför fönstret i vardagsrummet, det var fint att få lite dagsljus på sig för han var rätt gul i början och det hjälper ju till att sola då:)

Sen är det kart att man vill vara där alla andra är:)

Nä, nu ska jag sluta innan det blir kris, men vill bara säga slutligen:

TUSEN TACK FÖR ALLA ERA SNÄLLA KOMMENTARER OCH GRATTISHÄLSNINGAR!!!!!