Om ni vill se exakt hur grym Blue Fire är, och alltså exakt hur coola ungar och äkta make jag har, kan ni kolla här:

http://www.youtube.com/watch?v=mOXTupSag6M

Inget för veklingar:)

Och om ni vill läsa lite om resan, och se lite bilder, så bloggade jag om det då, kolla här

Igår var det sex månader sen Jordan föddes!

Men vänta nu jag hinner inte med!

Alldeles nyss så var han så här liten:

   4,2kg nyfödd bebis på väg hem till familjen:)

Nu är han så här stor:

8670g och 70cm lång, en stor och ståtlig kille  

Vi var och vägde honom idag, och han har inte gått upp mer än ca 200g på en dryg månad så äntligen planar han i vikt!

Bvc läkaren pushade för smakportioner, för " han behöver mer mat nu"....ja eller hur;)? Han är ju nästan undernärd:)

Jag vet att det är dags, och jag vet att det börjar ta slut med järndepåer och allt vad det är, men det skiter jag i. Han är god och glad och synnerligen välnärd, och jag vet att min mjölk duger gott som enda föda tills vi är redo att börja smaka på annat. Igår köpte jag majskrokar, men idag hann vi inte med att prova nån sån, och det gäller att vara snabb med dem, för alla barnen ÄLSKAR de där krokarna, fast de inte smakar ett dugg:)

Igår så skulle jag borsta håret innan vi åkte till musikleken, och tänkte att jag sätter honom här på skötbordet, han sitter väl en sekund eller två innan han faller ihop i fällknivspositionen.

Då förvånade han mig med att minsann kunna sitta, helt själv, rak i ryggen som en fura:)

   Okey, då, nästan rak i ryggen iaf;)

Han har inte världens bästa balans och det går inte att lämna honom sittandes på golvet för då ramlar han omkull, han har inte lärt sig parera än:)

Men å andra sidan har han inte fått öva heller!  Jordan är så snäll och glad jämt så han har inget emot att ligga ner på golvet på rygg, så då har det bara blivit så att man lägger ner honom så.  Han har knappt vänt sig till mage förrän nu de sista dagarna.  För bara några dagar sen fick han äntligen med sig den där armen som hindrat honom från att komma runt:)

Idag så visade han igen hur STARK han är, för han står helt utan stöd, fast ändå med massor av stöd:

   Såhär gjorde Lovelia åxå, och hon började gå sen när hon var tio månader, tidigast av alla våra barn, få se om den här gossen kan tangera det. För min del får han gärna vänta tills han får förstånd nog att inte ramla omkull överallt:)

Han fick sprutor på BVC åxå, och det var ju faktiskt inte sådär himla roligt:(

Han satt i mitt knä och pratade glatt med bvc sköterskan och doktorn, som stod intill med varsin spruta, så stack de honom i varsitt lår samtidigt och fyyyyy så ledsen han blev:(

jag förstår honom, här flörtar man med folk och som tack så sticks de??

Men, det gick fort över:)

Han reagerade inte på de förra sprutorna så det borde gå ok idag med, han är lite snuvig så det kan ju iofs ställa till det lite. Lite gnällig är han, men det är ju svårt att veta av vad.

Han och jag har varit på Lingon och blåbär party nu på kvällen, och där var barnen sjuka med vattkoppor:) Jag visste såklart om det, men jag tror inte att Jordan smittas, han helammas ju. Corrinda hade det när hon var lika gammal, ja Robban med, och hon fick det igen förra julen...så det är ju nackdelen med att få det när man är bebis-  man har en del antikroppar kvar från mamman,  inte tillräckligt för att inte smittas, men för mkt för att bilda egna antikroppar...

Jaja, det återstår att se hur det blir med det:)

Såhär trött och deppig var han för ett tag sen:

   Nu sover han:)  I vagnen i hallen....

............................

I morgon ska vi försöka komma iväg till Robban, Corrinda och Novalie i skolan, de har föräldravecka, då man är EXTRA välkommen att hälsa på, så det brukar vi göra:)

Till slut:

Corrinda dementerar:

Att hon synbarligen skrek sig igenom Blue Fire är helt taget ur sitt sammanhang, det är ihopklippt och avklippt och bortklippt och loopat och påhittat och det är inte hon utan nån som är väldigt lik henne och....  

Stackars Corrinda, hon hade sån ångest inför avsnittet i måndags, av Familjen Annorlunda....:)

Hon visste ju att  de skulle visa från bergoch dal banan, som faktiskt är nummer ett i Europa, den värsta som finns alltså:)

Och det kändes ju sådär för henne, såklart.

Vi andra tyckte ju att det var skitkul, och har skrattat enbart vid tanken på hur hon skriker, och jag vet ju att hon inte blev skadad för livet, för hon var ju på den igen direkt, de åkte en ytterligare gång direkt efter den första!!

Hon var ganska rädd innan, men hon ville ändå gärna åka, och hade hon INTE gjort det så hade hon ångrat sig och tjatat om att vi skulle åka tillbaka...

Det fanns kameror på alla platser i vagnen, men de funkade bara på en rad....och såklart lyckades hon sätta sig där;)

Ganska lyckat:)  Ja inte om man ser det från hennes håll förstås, ,men från alla andras:D

Hur som helst, hon åkte, och jag är superstolt över att hon vågade:)

Min lilla räka  !
Robban var på vippen att vara för kort, och lyckan i hans ögon när han insåg att ha skulle få åka, den var obetalbar:)

Det fanns en annan berg och dalbana åxå, eller det fanns fler, men en som de ville åka men inte fick för de var för korta, så de blev glada att de var långa nog för Blue Fire.

Vi hade en superresa, allt var bara kul:)

Nej, INTE Rambo dubbad till tyska;) men allt annars!

Nu hojtar lilla halvårsbebisen på sin mamma, bäst att ila:)

Ha det gott<3

Bye bye:)