Idag fyller hon ju 15 år, det sa jag ju igår redan, och hon tackar för alla grattis ni skickat:)

Jag sa ju att jag skulle scanna lite, men orkade inte plocka loss fotona som är fastlimmade i albumet för att lägga dem i scannern och sen klistra tillbaka....

Jag fotade av dem ist:)

Här är hon alldeles nyfödd:

Hon hade ganska mkt, och mörkt!! hår. 

Patricia som alltid varit väldigt blond föddes alltså som en brunett;)

Ett till, alldeles ny:

Lilla söta gumman:)

Baljorna på BB är utkörda från rummen nu, om man absolut vill ha en får man  gå ut och leta reda på en i nån skrubb nånstans, för nu för tiden ska man ju minsann ha sin bebis hud mot hud... Ja, det är jättebra på alla sätt och vis, jag är inte ett dugg motståndare till det, tvärtom. Jag har alltid haft mina ungar i famnen största delen av dygnet:)

Men, jag behöver en balja när jag ligger på BB :)

Sista gångerna har jag ju varit ensam med bebisen eftersom Perra varit tvungen att åka hem till de övriga, och då är det rätt bra att kunna dra med sig baljan dit man ska:)

I ärlighetens namn så låg väl Patricia i den här ungefär så lång tid som det tog att ta kort;)

Nästa bild, Janelle och Patricia:

Vi hade varit hemma i några dagar, och Janelle ville vara nära sin bejjis hela tiden:)

   Janelle pysslar med henne när hon gråter:)

Eftersom hon inte nådde upp så tog hon sin leksakslåda, vände upp och ner och klättrade upp.

Vagnen är en Emmaljunga som mamma köpte när jag föddes. Den var toppen att ha inne, vi bodde en trappa upp utan hiss.

Till jul skulle det julfotograferas:)  Janelle var på sitt bästa humör och Patricia bara skrek;) Det var ju inte digitalkameror på den tiden direkt, utan vi knäppte upp flera rullar film på måfå...och de flesta blev skitdåliga;)

Janelles klänning och Patricias overall är köpta i England:)  De har likadant mönster;)

När Patricia var några månader, flyttade vi till Månkarbo. För att slippa bo en trappa upp och i stället få ett hus med trädgård och  för att Perra skulle slippa pendla till jobbet, Syltkrukan ligger ju där.

Jag ber om ursäkt, alla Månkarbo bor...men där kan man fan inte bo;) så vi flyttade hem efter ett år, tur att vi inte fick vår lägenhet såld utan hyrde ut den istället!!

Här är Patricia tio månader, och vi är hemma hos mormor och morfar:)

    Snygga tofflor;)  Byxorna hade Jordan häromdagen!  Bra kvalité tydligen:)

:)

Här är det nyår!  Hon har fyllt ett år för några månader sen.

Halsbandet har Janelle gjort:)

Vi flyttade hem till stan igen efter nyår, det var svinkallt ute så alla blommorna dog;)

Jag som ogillat och varit less på vår lägenhet älskade den nu:)

Ibland behövs lite perspektiv, men att bo ute på vischan är inte min grej helt enkelt, och det är svårt, för att inte säga omöjligt att bli insläppt och accepterad i ett litet samhälle...

Jag längtade tillbaka hela året vi bodde där, men vågade inte säga nåt för det var jag som tjatat om att flytta....

Jag ville verkligen att det skulle funka, men efter ett halvår, vid midsommar, när jag insåg att nej, de man mötte dagligen hejade aldrig utan tittade åt andra hållet och låtsades inte se en, fast man möttes på den smala villagatan...Då ville jag hem!

Vilken lycka att Perra kände precis samma sak:)

Sen flyttade vi till hus, 1999, i det området som vi bor i nu, fast inte samma hus som nu. Trots att jag ville flytta så ville jag inte lämna vår lägenhet, och jag kan drömma om den än idag:) 

Jaja:)

Patricias första födelsedag i det här huset:

Hon fyller 11 år ser det ut som:)

Idag har hon blivit uppvaktad med sång och paket. Fast det var tungt att gå upp i morse...

Jordan den lilla huliganen hade en natt då han var till salu;)

Han vaknade vid 1.00, då hade jag inte gått och lagt mig än, och han fick en flaska välling, drack upp den och låg sen vaken och pratade..Jag gick och lade mig vid 2.00....jaaaa, men jag skulle bara....;)

Då ville han ha mer välling och det fick han, han brukar somna om då...men nix.

Han hostade, grät, snörvlade och ställde sig upp. Jag stoppade om och lyfte efter en stund över honom till mig, då var han glad och kröp omkring i sängen. Det funkar ju sådär i mörkret, och jag ville ju inte att han skulle ramla ur så jag lyfte tillbaka honom...Trött....Zzzzz.

Han låg ner men så fort han nästan somnat hostade han till , grät och vaknade:(

Slemmig och rosslig så var det ju bara en tidsfråga innan maten returnerades...Plask! Vällingkaskad.

Blä, sanera både säng och gosse, försöka lägga tillbaka, men då blev han superledsen, så han fick sitta i min famn, hostade och kräktes lite till, grät och snörvlade men somnade plötsligt.

Jag satt upp med honom på magen, obekvämt som tusan, men tänkte att jag kan lägga ner honom när han somnat ordentligt..Ha, det gick ju inte, utan det blev illvrål, skrik och panik..

Till slut somnade han när klockan var 4, för att sova som en stock och sen vakna pigg som en mört strax efter 6 .. Zzzzz  Zzzz

Det var så grusigt i ögonen när vi klev upp och väckte alla barnen, som inte hört ett ljud av Jordan i natt! Inte ens Lovelia som ligger inne hos oss vaknade till...:)

Vi sjöng det vackraste vi kunde för Patricia och hon fick lite paket, en eye-liner, en ögonbrynspenna, lip gloss, en film och högtalare till mobilen.

Sen fick hon ett paket till, men det ska ni få se i morgon, orkar inte föra över bilderna nu:)

Det är inget märkvärdigt, men jag tycker jag var extremt fyndig:)

Nu är hon ute och grillar med sina kompisar...hoppas hon kommer snart så man kan gå och Zzzzoooovaaaa..:)

Natti natti:)

....så visste jag inte att jag skulle vara tvåbarns mamma om ett dygn:)

                                    I morgon fyller Patricia 15 år!!!!

                                            Grattis Patricia

   Så här såg hon ut nu ikväll, alldeles nyss. Hon ville inte alls bli fotad, men gav upp efter en stunds tjat;)

För 15 år sen hade jag planerat att vi skulle gå nån promenad för nåt välgörande ändamål, minns inte vad, för jag fick lov att inse att jag var lite för gravid för att orka, det var ganska långt:)

Jag hade mått prima ballerina under hela graviditeten, och det gjorde jag även dagen hon föddes, en lördag.

Janelle var 21 månader gammal, och hon älskade bebisar:)

Vid 17 tiden på kvällen, den sista september, 1995, så pratade jag med en kompis i telefonen, och var sur för att jag inte skulle få en septemberbebis, oktober lät så himla tråkigt:)  Jag kände inget allsallt var som vanligt.

Vi lade på och jag gick och lade mig i soffan bredvid Janelle och Perra som spelade Bingolotto;)  Janelle ÄLSKADE det programmet, och hon var jätteduktig att pricka för rätt siffor så hon hade en egen bricka.

Kl 18.00 kände jag en stark sammandragning, och fem minuter senare en till. Fem minuter till och det var ett faktum att bebisen var på väg.

Perra ringde mina föräldrar som kom och hämtadeJanelle och så åkte vi in till förlossningen.

Framme på parkeringen, långt bort, som vanligt, så luktade det jättemkt bensin om bilen, och det var en slang som gått av visade det sig senare...tur vi kom fram:)

Vi fick komma in på en sal ganska fort, och barnmorskan kom, hon hade en student med sig, från Afrika:)

Jag minns så väl hur jag tänkte att Annie måste tycka att jag var ynklig, för i Afrika föder de ju för sjutton barn ensamma, hängandes i ett träd på savannen:) eller på en skitig klinik med sju kvinnor i samma sal och läkaren och barnmorskan tittar in lite då och då...

Det var Eldorado på radion, jag avskyr Kjell Alinge som hade det,men kom aldrig ihåg det mellan värkarna;)

Utan under värken var jag skitförbannad och irriterad på att radion var på, men så fort den släppte glömde jag bort det;)

Hihi, projicerade kanske smärtan dit eller nåt:)

Patricia föddes kl 20.49 så det gick ganska fort, och jag fick ju min septemberbebis:)

Hon vägde ca 3,7kg och var 50cm.

Givietvis var hon underbar  .

Vi åkte hem efter tre dygn, det var så för 15 år sen, då fick man stanna kvar några dagar:)

Janelle den lilla söta tjejen, hon sken upp som en sol när hon kom hem från mormor och morfar och fick se Patricia.

- En bejjis???  Nellis Bejjis??!!

Vi sa att det var hennes bebis och hon var så lycklig  !

Inte en sekund var hon avundsjuk eller arg eller nåt för att hon fått ett syskon, utan hon bara älskade Patricia från allra första stund....  

Och nu fyller den lilla söta bebisen 15 år?

Söt är hon ju fortfarande, men inte direkt nån bebis...!

Hon är både lillasyster och storasyster, till många:) och hon är en underbar unge!

Vi har våra duster om det mesta, för hon har en vilja av stål, kan tjura ihop för nåt jag inte alls fattar eller bli arg för nåt man inte ens märkte...men hennes goda sidor överväger alltid:)

I morgon ska jag scanna lite foton på henne när hon var liten så ska ni få se:)

Nu är det sovdags så man orkar upp och sjunga för födelsedagsbarnet!!

Grattis Patricia på 15 årsdagen:)