Perra låg ju och sov när Patricia blev hotad, och sen var han på jobb hela lördagen så inte förrän i går kväll kunde vi prata om det.

Vi vände och vred på det, men det fanns ju bara en sak att göra, och det var ju polisanmälan.

Så det gjorde vi idag.

Ni kommer ju den unga damen i fråga(A) att få hem papper på det, så då återstår att se hur mkt skit Patricia får ta.....Men, faktiskt, det låter ju sjukt, men ändå, det är ju på nåt vis bättre att få skit för något man faktiskt gjort   än för att tjejen fått för sig att Patricia sprider rykten..

Patricia har alltså varit skiträdd sen det hände, hon har inte vågat åka på stan eller bio eller nåt. När hon varit med mig och handlat så har hon knappt vågat gå förbi om det stått ett tjejgäng nånstans, hon har gått omvägar för att slippa dem. Hon har varit övertygad om att tjejer som tittat på henne snackat massa skit om henne och att de varit kompisar med A .

Nu i somras, nästan 1½ år efter misshandeln, som faktiskt bedömdes som grov, så vågade hon äntligen leva som andra 15 åringar, och åkte till stan, satt på en brygga och åt glass och doppade tårna i ån, hon har åkt ensam till och från sina sånglektioner ganska sent på kvällarna...

VARFÖR skulle hon snacka skit om A???

När hon äntligen lyckats förtränga det som hänt, och kunnat börja leva igen??

Jag tror såhär, Patricia är blond, smal, har sminkat sig alldeles för mkt tidigare, och kan ge svar på tal, hon kan vara jäkligt uppkäftig ;)

Någon som inte gillar henne har gått till A med falska uppgifter, väl medveten om att A skulle lacka ur...

Det ursäktar inte att A hotar henne, men kan kanske vara en förklaringt till att det efter så lång tids tystnad kommer nu...

Månaderna precis efter misshandeln så ringde flera av A´s kompisar och hotade Patricia med mera stryk och allt vad det nu var...

Sms, msn och dolt nummer på mobilen är inte bra!!!

Ska det börja om nu?? 

Byta nummer på hennes mobil, säger ni, men det hjälper inte, Patricia har så många kompisar överallt, och vi är ju inte direkt anonyma :) så det går att få tag på. Hon ska ju inte behöva inskränka sitt liv.

Fö så slog vi våra kloka huvuden ihop, och insåg att vi faktiskt hade en del på A. :)

Hennes namn, hennes mammas namn, hennes skola iaf den hon gick på då, mammans adress men vet ju inte om A bor där...

Känns som att det kanske inte är helt rätt väg att gå att stövla in till hennes mamma...Ringa och prata med henne - ja, men skulle inte tro att det gör den minsta lilla skillnad. Mamman har nog ingen kontroll alls över henne..:(

A sa ju själv att hon behövde sina mediciner, så nog har hon nån eller några diagnoser av nåt slag...och hon tog ju inte sina mediciner....

Jag vet inte vad Soc gör om vi kontaktar dem??

A har, eller är, varit ett ärende hos dem, hon gapade och skrek då för 2 år sen om att nu skulle hon hamna hos soc, och flera av hennes kompisar som trakasserade Patricia på mobilen sa det samma : Att A hamnat hos nån familj eller på ett hem eller vad det nu var, och skyllde allt på Patricia....

Rubbade unge.

Hon verkar ha ett stor gäng runt omkring henne som hon styr med järnhand..

Nåt som är en stor skillnad idag mot då, är att Patricia har andra kompisar nu!!!

Då var de sex eller sju tjejer och ingen vågade göra nåt för att hjälpa henne...

Nu har hon betydligt tuffare polare   , som inte skulle tveka att ställa upp.

Många stora starka killar tex, varav en del av dem inte är Guds bästa barn och de är inte det umgänge jag helst ser, men just nu känns det rätt bra   .

Ja, vi vet ju inte alls hur det här utvecklar sig, utan är tvingade att vänta och se, och det är ingen av oss speciellt bra på....

Jag vill tacka varenda en av er som kommenterat!!

Det är oerhört skönt att få feedback och att få höra era åsikter  

Tusen tack :)

Natti natti!