Jag förvånas ideligen över hur frikostigt folk delar med sig av sina virus och baciller till omgivningen.

Häromdagen hörde jag från folk som varit på Öppna förskolan att där var ett barn med påstådda intorkade vattkoppor, men de var tveksamma till om så verkligen var fallet för det var inte så länge sen som barnet insjuknade.

Det var inte grejen, utan saken var att barnet hade ett mindre syskon, som förälderna sa så här om:
( ja typ då, jag var ju inte där..  )

- Ja men nu får vi snart veta om den lill* smittats, för det borde visa sig när som helst nu.

(Barnet insjuknade under eftermiddagen/kvällen...!)

Inkubation för vattkoppor ligger på 10-21 dagar, så med andra ord var det ju ungefär 10 dagar sen storasyskonen insjuknat ( vilket ju talar emot att ALLA koppor skulle ha hunnit torka in...)

Nu är min fråga till er:

* Tar ni mer er ett barn som ni antar/hoppas/tror kommer att insjukna i vattkoppor någon av de närmsta timmarna/dagarna?

Ja till affären för att handla, kan jag fatta, men till Öppna förskolan?  För nära umgänge i flera timmar..

Där det finns gravida och spädbarn och kanske även barn med dåligt immunförsvar, då vattkoppor kan vara rent farligt?

Tar ni med ett barn som varit sjukt och (kanske) precis blivit smittfri?

Jag är nyfiken, så kan ni  inte svara i kommentarerna, med en motivering på varför eller varför inte!!!!

Fråga nummer två lyder då som följande: Hur tänker ni om att förhinda att sprida smitta överhuvudtaget?

Magsjuka? Löss? Förkylning?

Såhär tänker jag  :

När det gäller vattkoppor, som ju är den enda barnsjukdom vi egentligen har kvar (ja scharlakansfeber räknas väl dit kanske?) så vill jag inte att folk gör som ovanstående.

Vissa vill ju att deras barn ska få vattkoppor, och försöker smitta ner dem med flit, åker hem till sjuklingar osv, men jag gör inte så.

Vill inte utsätta mina barn för smittor öht med flit, det känns konstigt!

Skulle jag vilja det så får man uppsöka smittan, smittan ska inte komma till mig  

När mina barn haft vattkoppor så har vi stannat hemma tills alla koppor är helt torra, och några dagar till. Jag har inte åkt iväg med att friskt syskon som potentiellt kan insjukna utan jag har , faktiskt, väntat ut inkubationstiden.

Nu har de flesta av ungarna fått det med bara dagars mellanrum, om än olika år, så det har inte varit 8 gånger 21 dagars väntan....Eller hur det nu skulle bli om de fick det efter varandra   .

Å andra sidan har de flesta inte åtta barn, utan kanske två tre, och då är det ju ingen evighet vi talar om i väntan.

Vi har åkt på släktmiddagar med vattkoppor, men då har vi först frågat alla om det är ok. Annars åker vi inte.

Barnen får gå ut om de vill, vi har ju stor trädgård, men de får inte gå hem till folk och leka utan att vi kollat så det är ok.

Så tänker vi om det.

Om magsjuka tänker vi såhär:

Ingen vill ha det! Bäst att hålla det inom familjen! Karantän och sprit. Flera dagars avvaktan innan vi känner oss friskförklarade.

Jag vill att alla andra gör likadant!

Avskyr när man kommer till kyrkis/arbetet/ skolan och hör nån berätta om att de varit sjuka, igår, eller ännu värre, halva natten - men det verkar bra nu!!!!

Folk är så korkade ibland.  Jag har jobbat med en läkare som kom till jobbet på morgonen, såg ut som faan, och gjorde sig beredd för att gå ronden på IVA.....Han suckade och sa att han kräkts hela natten...... Men då blir man ju fan mörkrädd! Hur tänkte han då?    Han blev hemskickad omedelbums!

Om folk var lite mer omtänksamma, och var hemma en dag ytterligare, så skulle förmodligen alla tjäna på det!

Löss: Tja, äckligt, skitjobbigt, och jag vill inte dela med mig. Men efter en behandling är det ju förhoppningsvis borta, och med luskamning varje dag så är smittrisken liten, samt att barnet får lite förhållningsorden om att inte gnugga håret med nån annan ;)

Upplyser alla om det. Vi hade löss i somras, och det var svårt att få bukt med dem, och då var det ju enkare att hålla barnen undan från andra, men jag kan inte hålla dem borta från skolan i flera veckor pga löss.

Förkylning: Uppenbart sjuka ungar som mår dåligt stannar hemma , men ska man hålla dem hemma för minsta lilla snuva så blir det inte många skoldagar på en vinter...  Samma med hosta, lätt att få, svårt att bli av med.

Feber = hemma.

Pigga barn som är snuviga får gå till skolan.

Hur tänker NI??????

Jag anar att jag inte är ensam om att tycka som jag gör, men är säker på att det finns andra åsikter, och är helt enkelt nyfiken. Kanske mest på hur ni gör som tänker tvärtemot mig   

Nu är det sovdags!!!

Natti natti:)