Carola
16 augusti 2010 01:19
Först, du kommer att klara av att ta hand om ditt sjuka barn, jag lovar:)
Jag vet inte riktigt hur jag blev mindre rädd, men jag vet att jag bara genom att upptäcka att det faktiskt fanns andra som led av samma sak, kände mig mindre rubbad;) Sen läste jag ju att folk med emetofobi sällan kräks....och det stämde ju, jag hade då inte kräkts sen jag var liten, det kändes åxå mkt bättre. I mitt fall var det väldigt mkt längtan efter fler barn som gjorde att jag helt enkelt var tvungen att sluta ha fobi mot kräk! Det gick ju såklart inte över en natt, det tog ju ändå flera år innan jag kom dit "normala" människor är, att tycka det är vedervärdigt, men inte ägna dygnets alla timmar åt att vara rädd för det..
Sen försökte jag tänka som så att det finns väldigt mkt värre saker än magsjuka...det funkar sådär;) Är man fobiskt rädd så är man.
Jag tycker att du ska kontakta nån form av beteendeterapet, som kan hjälpa dig med det här! För det finns massor av folk som känner som du,jag vet precis hur du har det och lider med dig, för det är fan inte kul, man missar massor! Kolla med din vårdcentral, husläkare, edyl, eller sök privata mottagningar.Om de avfärdar dig så stå på dig, det finns ju behandlingar att få!
Ring i morgon bitti! Och så skriver du här och berättar sen:)
Kram på dig, och grattis till ditt lilla barn:)