Häromdagen på kyrkis så satt jag och småpratade med en mamma jag inte träffat förrut.

Hon hade två barn, en son på fyra år och en dotter som var runt 2 år.

Hon tyckte att mina barn hade vackra och ovanliga namn:)

Tack, det tycker ju såklart jag med, hihi.

Så upptäckte hon minsta bebisen i babyskyddet på golvet bredvid mig, och såg förvånad ut.

-Är det också din?

-Ja, log jag stolt.

Hon såg imponerad ut och utbrast spontant:

- 3 barn, vad duktig du är!

Jag log glatt och chockerade henne med min nästa mening som ju såklart var:

- Jag har faktiskt fyra till hemma:))

Haha, det är sååå roligt att se hur folk reagerar på det!

Alltså jag vet ju att det inte hör till vanligheten att folk har sju barn, men det är ändå lika kul att se ansiktsuttrycken hos folk som hör det för första gången:)

Och sen är det alltid lika spännande att få höra vilken kommentar det bemöter detta med.....

Ibland blir man bara irriterad,(ex."Men varför har man sju barn?"  Svar-Varför inte?, liksom) ibland generad ( när nån slänger ur sig plumpa kommentarer om vårt sexliv...) ibland grinig ("Vilken sekt är ni med i?") ibland jätteglad (" Åh, vilken lycka, vilken rikedom!") ibland bara trött ("Usch, vad jobbigt!")ibland blir man till och med överraskad, antingen positivt eller negativt, när nån säger nåt man aldrig hört förr:)

Idag fick jag frågan jag aaaaldrig hört förrut..( ja, jag ljuger!)

- Men då är det inte dina allihopa?

- Jodå, det är det.

- Men med flera pappor väl?

Och den enkla sanningen är ju att jo,  min man är far till alla barnen;)

Vi har sju barn tillsammans:)

Hennes min när hon insåg det var alldeles obetalbar:)

Sen sa hon nåt som gör henne till min bästa kompis,alla kategorier:

- Men du som är så ung, hur kan du ha hunnit med sju barn?

Jag talade inte om hur nära de fasansfulla fyrtio jag är;)

Bättre att folk tror att jag är 25!!

:)