Alla inlägg under mars 2009

Av Carola - 27 mars 2009 01:28

- varför min mamma blir så arg över att vi skaffar fler barn?

Ja den som det visste!

Jag har aldrig frågat rakt ut, men jag tror att jag måste göra det nu i påsk, för jag har ju undrat jag med:)


När vi berättade om barn nummer ett så sa hon grattis, men kommenterade samtidigt att hon inte gillade att bli mormor, hon var ju så ung, och det kändes gammalt att bli det, hon var 48 år, och jag var 23.

Jag hann precis fylla 24 innan dottern föddes, mamma var 23 när jag föddes.


Barn nummer två kom ganska snabbt inpå, det skiljer 21 månader på dem, hon sa kanske grattis då med, men jag vet inte för jag bad syrran som bodde hemma då att berätta för dem, redan då visste jag att det inte var roliga nyheter jag kom med tydligen...:/


När jag väntade trean som ju blev två:) så berättade jag det på telefon och hon sa grattis. Efter ul då vi fick veta att det var tvillingar, så sa hon bara Herregud. Men jag tror att hon tyckte det var rätt coolt att jag fick två på en gång, jag vet att hon pratade mkt om det på sitt jobb. Till mig sa hon inte så mkt.


Femman, här började det bli riktigt jäkla jobbigt att berätta:(

Vi åkte dit med de fyra barnen som skulle lussa för mormor och morfar, och de fick berätta, de var superglada och jättestolta:)

Pappa sa grattis, mamma gick ut i köket....

När jag gick efter för att hjälpa till med kaffet så sa hon:

- Ja, jag tänker inte säga grattis, för jag tycker inte det är nåt att gratulera....

Jag blev paff, men svarade snabbt:

- Det tycker jag allt du ska göra, det hör till vanligt hyfs att göra det, VI är glada!

Hon gratulerade aldrig, men började prata om alla risker, och det var ju Downs syndrom hon tänkte på, och var säkert jätterädd för att bli mormor till ett handikappat barn...

Vi hade gjort ett moderkaksprov som var ok, men jag sa inte det, tänkte att hon gott kunde våndas när hon var så elak.:D


Jag kan tänka mig ungefär tusen värre saker än att få ett barn med Downs syndrom, givetvis önskar man sig ju ett barn som är friskt på alla sätt och vis, med alla kromosomer och höns hemma:) men det finns värre saker.


Barn nummer sex....hualigen, jag ville verkligen inte berätta, gick med ångest sen dagen jag plussade tills jag var tvungen, och till slut mutade jag äldsta dottern och tvillingtjejen att ringa och berätta:)

Då hade de sina vänner på besök så himla lägligt, och de älskar barn! De tycker att våra barn är underbara, och säger alltid till mig vilken fin mamma jag är:)

Vet ni, att då låtsades mamma som att det var roligt, och grattade hjärtligt men jag vet att det bara var spel för gallerierna, men gav fan i det och låtsades att jag trodde på det.

Deras vänner tjöt av glädje i bakgrunden och det kändes härligt:)


Barn nummer sju, vi skulle gifta oss, och mamma skulle sy min klänning, alltså var jag tvungen att berätta det tidigt, redan innan fosterdiagnostik och ul.....det kändes jobbigt att säga det till henne innan ens ungarna visste.

Jag ville inte utsätta mig för elakheter så jag mailade faktiskt, till hennes jobb;) Tänkte att där kan hon inte gärna flippa ur totalt, och kan reagera bäst hon vill innan jag behöver fronta henne.

Hon ringde några dagar senare:

- Ja, det där mailet du skickade, det tänker jag inte ens kommentera.

Sen  var det slutsnackat om det.


Hon har väldigt sällan nämnt något om mina graviditeter, varken medan de pågår eller efteråt. Däremot så kan hon sitta och berätta för mig om andra tjejers graviditeter, typ hennes arbetskamrater, hon vet precis vilken vecka de är i och vilka provsvar de fått på MVC.

Mig frågar hon inte ens när det är BF...


Syrran säger att mamma är orolig för mig, att min kropp inte ska orka med alla grav. eller att nåt ska gå fel, men jag tycker att det är ett konstigt sätt att visa omtanke på. Genom att helt nonchalera en så viktig bit i mitt liv.


Jag kan åxå tänka mig att hon tycker det är pinsamt...suck.



Barnen bryr hon sig faktiskt inte om så värst mkt, jag tror att hon tycker om dem, men de får inte höras och helst inte synas för mkt.

När vi är hemma hos dem eller de här så finner jag mig själv hyssande på ungarna hela tiden....:/

De är barn, klart de hörs!

Och det är väl klart att de vill ha uppmärksamhet av mormor när de äntligen träffas!


Hon ger sällan komplimanger, varken till mig eller barnen. När vi gifte oss och hon såg mig i klänningen och håruppsättning och hela baletten, då sa hon att jag var "nästan vacker".

Hur ska man ta det då? ;)


Barnen får oftare höra att de har fula kläder, eller fula frisyrer eller för mkt smink än de får höra att de är söta och fina.

Ja för all del, det är för mkt smink på en del av dem, men det hör inte hit;)


Mamma är ensambarn och en fullblodsegoist, fast det skulle hon aldrig erkänna, men det är hon. Hon har alltid rätt, och skulle hon nån gång inte ha rätt, så vänder hon det hela så att hon får rätt ändå:D


Vi bor i samma område, det tar fem minuter med bil, men vi träffas sällan. Pappa som gått i pension, men nu jobbar som personlig assistent till min kusins man som fått en stroke med total afasi som följd, han kommer minst en gång i veckan bara för att prata lite, hälsa på ungarna och kolla läget:)

De (kusinen)har nu flyttat 30 mil, så när pappa jobbar där så är han borta i 7-10 dagar, men han kommer ändå så fort han är hemma:)

Iofs så informerar han ju mamma så hon är väl uppdaterad,men hon träffar oss aldrig.

 Hon ringer aldrig heller, om det inte är nåt speciellt.

Och då gör hon samtalet kort.


Hon är nästan aldrig barnvakt, sist var när Loppan föddes, alltså 18 månader sen.Eller vänta nu, de var faktiskt barnvakt när vi var på julfest med mannens jobb i november, det hade jag ju glömt!

Ok men det blir två gånger på 18 månader.


Vi ber sällan om hjälp, nu när största tjejerna är så pass stora så kollar vi alltid med dem först, och de brukar tycka det är okey.Äldsta var tex hemma med de mindre när vi var på ul:)


Ja, frågan kvarstår ju, varför blir hon så irriterad?

Jag vet fan inte!


Vi tar hand om dem, de har ett antal fritidsaktiviteter, de har hela och rena kläder på sig, de är väluppfostrade hela bunten, det säger alla, de tycker om varandra(eh, för det mesta iaf*ler*) och vi har tid för dem.

Vi har ingen som helst avlastning utan ror runt det hela på egen hand, jag kan tycka att vi är ganska imponerande:D


Faktiskt så har jag med åren insett att det är ingen ide´att bry sig, hon kommer inte att ändra sig, och det är ju jättetråkigt för alla.

Jag ser ju hur andras föräldrar hämtar sina barnbarn från skolan och kyrkis och tar med dem på bio eller picknick, och verkligen umgås,och önskar ju självklart att det vore så hos oss åxå, men har insett fakta.

Det blir aldrig så.


Till det jäkliga hör att det är ungefär samma engagemang från mannens föräldrar...

När vi träffas så pratar de med ungarna och ger dem positiva kommentarer, men de ringer aldrig för att bara prata med dem ,eller vill umgås med dem på tu man hand , erbjuder sig aldrig att vara barnvakt eller liknande.

De bor lite längre bort, tar väl en 45 min- 1 timme med bil, men det är ju ingen ursäkt.

Å andra sidan gör inte vi så mkt för att puscha på dem heller, det har ju alltid varit såhär, och man vänjer sig ju.


Jag kan inte begripa det, för om jag hade barnbarn så skulle jag vilja vara delaktig. Jag kommer garanterat att ringa runt till dem alla,( för jag förutsätter att alla ungar skaffar minst ett barn i var!)varje dag och kolla hur de mår, om de har läxor och om deras föräldrar är snälla mot dem;)

Vilket de givetvis kommer att vara eftersom deras föräldrar är mina barn och de är alltid snälla:D


Tänk att bara kunna sno åt sig de gottigaste bitarna av ungarna, och lämna tillbaka dem när de kräks eller har mardrömmar eller är för obstinata!

:)


Jaja, nu har jag klagat nog på min mamma, så jag kan ju avsluta med att säga att jag ju älskar henne åxå, för hur det än är så är hon ju min mamma.

Men jag skulle gärna modifiera henne lite, installera lite empati, omtanke och kärlek:D


Natti natti på er:)

ANNONS
Av Carola - 25 mars 2009 00:41

Vad snälla ni är:)

Jag har svarat er under kommentarerna, ni har sett det va?

Det brukar jag försöka göra:)

Jag skickade det där kortet ungarna gjort till mormor och morfar i torsdags förra veckan, det borde alltså kommit fram på fredagen.

Jag funderade på hur länge det skulle dröja innan de sa nåt....

På måndag, igår, så kom min pappa hit, han brukar kika hit nån gång per vecka, och han grattade direkt:D

Han sa att mamma tog det med fattning med inte var glad....och det visste jag ju. Jag talade om för honom att om man inte var trevlig nu så fick man inte gulla med bebisen när den var född heller, nu jäklar tänker jag visa mamma att man inte beter sig hur som helst!

Men pappa får gulla hur mkt han vill sen:)


Vi lär inte se mamma förrän till påsk och hon lär inte låtsas om nåt då, så vi får väl se om jag ids vara påstridig och ta upp det till diskussion...


Annars är det sjukt här hemma, ja IGEN, det är så man blir tokig snart!

Loppan började kräkas i torsdagskväll, och sen dess är hon så dålig i magen:( Bajsar massor och löst, hu.

3 och 5 åringarna har haft ont i magen, 3 åringen kräktes en gång i söndags, sen åt hon en hel Maxbox...? Varit pigg sen dess.

Idag ligger äldsta dottern och mår illa och är allmänt hängig, och nyss sa 13 åringen att hon mår illa åxå. Jag har mått illa och haft huvudvärk, och maken mår lite halvilla.


Ute snöar det som faaaaaaan och blåser svinkallt, det är -7 ute. När kommer våren tro?

Den behövs nu för att smälta bort alla bacillhärder som byggt bo!

Inte bara hos oss utan överallt, tycker att alla pratar om kräk och snor just ju.....nice värre...


Men annars är allt bra:)

Samma dag som jag var på ul så började den lilla busen där inne att sparka:)

Jag som gått och varit orolig för att det varit så lugnt, tänkt att den har säkert ryggmärgsbråck eftersom jag aldrig ätit folsyra, och enbart levde på tunnbrödmackor de första 10 veckorna;) , men samma dag som man fick se att allt såg ok ut, då minsann börjar det kännas åxå:)

Det är så coolt:)


Nu har jag haft värsta maraton tv kvällen, med Äntligen hemma, Desperate Housewifes, 24 och Lost,  så nu ska det bli skönt att knoppa!

Natti natti:) 



ANNONS
Av Carola - 18 mars 2009 23:09


Den är tagen idag!

Beräknad leverans i slutet av augusti:)

Och just det ja, det är en gosse, hur nu det gick till?:)


Jag är inte helt bekväm med det kan jag lova, även om det nog kommer det med, hoppas jag!!

Vi har ju en son, så jag vet ju hur de funkar någotsånär,:) men han kom i par med tvillingsyrran så då hade jag ju ändå nån att köpa rosa gulliga kläder till, att helt plötsligt vända blicken enbart åt den astråkiga pojkavdelningen lockar mig föga måste jag erkänna.

Och, jag lär ju shoppa loss där för vi har i princip inga kläder som inte är rosa,eller blommiga eller på annat vis typiskt tjejiga..

Inte ens en overall finns det i blått.Eller en filt... Hm


Jag har idag efter ultraljudet scannat H&M = inga kläder jag gillade, Lindex = samma där, Kappahl = usch, Rackartyg = Nja kanske kanske kanske, fanns en body på där det stod 8, det är ju lite kul:) Åhlens= ja nu började det likna nåt! Jaha enbart i prematurstorlekar...Gick tom in på Polarn och pyret fast jag aldrig handlar där, ogillar deras kläder överlag, och idag var inget undantag, Sweetie Pie en exlusiv butik med dyyyra kläder = nix


Hörrni, som har pojkar, vart fasiken handlar man gulliga kläder till gossar?

Jag vill ha ljusblå, mjuka söta, inte massa mönster men gärna nåt litet, och då INTE en ful sköldpadda eller en bil! Inte mörkblått, grått eller svart, fy så trist, jag vill ha det riktigt babyblåa:) Inte jeans eller liknande, mjukt och mysigt ska det vara, inte tufft och coolt.

Inga krav alls va;)?


Sen en annan sak som jag kommer att bli galen på, och som jag vet att folk kommer att säga , det är:

- Ja men nu när ni ÄNTLIGEN fick en pojke, då kan ni sluta då? Då blir det inga fler.

Som om vi ägnat oss åt en jakt på en son!

"Jaha, en flicka till, fan då får vi köra vidare då"

Så jag har redan från början denna graviditeten sagt att blir det en kille så blir det minst en till unge:)

Och jag förespråkar ju helst jämna par så då blir det ju två till.....;)

Fan att man börjar bli så gammal bara;)


Jaja, det blir nog bra med en gosse, fast det känns konstigt:)


Vi har gjort ett moderkaksprov som såg fint ut, och på ultraljudet idag så såg de det de ville se och allt det såg utmärkt ut, så det låter ju bra!

Det är ju ändock det viktigaste:)


Alla ungarna är jätteglada över att få ett syskon, det är så roligt att de faktiskt blir så lyckliga varje gång! Man skulle ju kunna tro att de ledsnade och tyckte att nu var det väl ändå nog med bebisar som växer upp och börjar riva i allt och vara krångliga i största allmänhet, men nix, de blir bara glada:)

Härligt!


Nu återstår att berätta det för mina föräldrar.....nån frivillig?

Mamma lär ju bli tokig som vanlig, möjligen kan det faktum att det är en son mildra det hela;) Hon är garanterat en av de som kommer att säga "Nu när ni får en pojke så är det väl bra".

Fast antagligen i en väldigt taskig ton.

Hu.

Jag tänker faktiskt inte berätta det personligen(varför utsätta sig för elakheter om man kan slippa?) utan ungarna har fått göra ett kort som vi ska posta nån dag.

Kanske i morgon....ja troligen i morgon.

Börjar bli för rund om magen för att dröja så värst länge till:)


Nu ska jag kolla på Navy CIS, bra med repriser mitt i natten:)

Natti natti:)



Av Carola - 17 mars 2009 23:46

Åh vad sur jag blev i går kväll!!

*morrar*

Satt och skrev ett långt(nähä, ovanligt?) inlägg här och så bara "poff" = borta:(

Blev så grinig så jag gick och lade mig.


Få se om jag kommer ihåg vad jag ville ha sagt...

För det första, tack för era kommentarer om min13 åring.

Hon mår bra, hon fick ju inga synliga skador, men hade väldigt ont i näsan som fick ta emot flera slag av knytnävar, men annars är det ok.

Hon har hört av kompisar till den här X att hon inte kommer att röra dottern igen - hon är "färdig" (vad nu det innebär?)

Samtidigt har X sagt att hon ska betala en ny mobil?

Ja, jag fattar ärligt ingenting.

Ytterligare en säger att X nu befinner sig i ett soc-hem...

Bara hon får den hjälp hon behöver för att kunna slå in på den smala vägen igen, det blir ju så mkt enklare för henne att leva så, för att inte tala om vad mkt enklare det blir för hennes ovänner....


Jag har ringt försäkringsbolaget så får vi se vad de kommer fram till, en ersatt mobil vore nice, vi har inte riktigt råd med det nu.

Bäst vore ju om X betalade en, så hon får lite uppfattning om vad hon ställt till med. Orsak och verkan.

Men som sagt, annars är det ok med dottern, hon verkar glad och pigg och är trevlig:)


Över till annat:


Jag och 5 åriga dottern var på bio i söndags!

Hon har längtat så, och nu var det dags för Bolt.

Vi tog bussen till stan, vi åker sällan buss så det var nog ett större äventyr än bion ,tror jag:)


Väl framme på bion så väntade vi en stund på hennes lilla kyrkiskompis och hennes mamma, som vi skulle gå med.


Sen väntade vi på ett annat ställe, man måste ju kolla runt på hela stället;)


Sen köpte vi godis, såklart:

Nu har hon ledsnat på att bli fotat och fattar inte alls vitsen:)


Jag hade bokat på nätet och meddelade stolt att jag minsann fick platser längst bak, vilket vi var rörande överens om var bäst. Vi båda vuxna enades om att man fick väldigt ont i nacken av att sitta längst fram. När vi kom in i salongen så var det knökfullt på raden längst bak?

Faktiskt så var alla rader utom de två första fulla?

Jaha.

Jag hade ju bokat LÄNGST FRAM!

Biosalongen är vänd åt motsatt håll mot de flesta andra på filmstaden:(

Men men, det funkade bra ändå, nackarna mådde inte dåligt:)


Ganska bra visade det sig vara åxå när dottern var tvungen att gå och kissa mitt i filmen...hade inte varit nån hit att ta sig ut från mitten längst bak..

Allt har en mening:)


Filmen var bra, en helt vanlig Disney, med roliga kommentarer och många skratt.

Buss hem igen och sen var dottern bra mör:)

 .................................................
..............................


Jag sa för ett tag sen att jag hade nåt annat att berätta, som involverade en silvermedalj?

Min 8 årings gympagrupp tävlade i Busam, en gympatävling för dem som tränar mindre än 2 timmer per vecka. Det var 16 lag i deras åldersklass, och de tog SILVER!!!

:)

Hur bra som helst ju:)

Här är hon tillsammans med äldsta dottern som är hjälpledare i den gruppen och alltså åxå fick medalj:)


Lite roligt är det ju att de inte är helt nöjda med sitt silver, utan nästa år vill de ha guld:)

Bra inställning:)


Nu ska jag sova!!

Imorgon ska jag och Loppan på spädbarnslab, de ska testa uppfattning av rörliga bilder, tror jag det var..Vi har varit där flera gånger förut, jag tycker det är rätt intressant att delta i forskningsprojekt, om de inte innebär nån påverkan på kroppen eller själen.

Skulle aldrig testa nån ny medicin, varken på mig eller ungarna, bara för att ställa upp för vetenskapen, tex....eller äta upp mig 20 kilo för att sen se hur jobbigt det är att gå ner dem....(fattar man väl ändå?*s*)


Nu så, dags för tandborstning!

Natti Natti:)

Av Carola - 14 mars 2009 00:19

Fredagen den trettonde. Otursdag.

Jag kan bara instämma, iaf vad det gäller den här fredagen den trettonde.


Vår 13 åring kom hem idag, glad och trevlig, vilket inte hör till vanligheterna;) Hon hade varit på stan och köpt ett nytt linne som hon skulle ha på sig när hon gick på Grand, som har ungdomsdisco för 13-15 åringar ikväll.

Hon var på ett strålande humör och inte ens att klassens föräldrar gemensamt beslutat att våra ungar ska vara hemma senast 23 på helger gjorde henne irriterad. En kompis pappa skulle hämta dem där kl 23.


Hon gjorde sig i ordning, vilket ju tar sin lilla tid när man är 13 år:) och gick hemifrån strax efter sju, skulle möta de andra tjejerna och ta bussen tillsammans till stan.


Här hemma röjde vi efter middagen och sen skulle alla ungarnas olika chips, ostkrok och popcorn skålar fram till Let´s Dance, Loppan skulle i säng och den NYA diskmaskinen packar i och köras igång:)

20.00 sjönk jag ner i fåtöljen med en skål ostkrokar inom räckhåll.


Strax efter ringer min mobil i köket så 8 åriga dottern hämtar och ger den till mig, när jag svarar så hör jag min 13 åring i andra änden, alldeles förtvivlad

-Mamma! bara snyftade hon och tusen tankar for igenom huvudet på mig, vad hade hänt!?

Hon stammar och snyftar att en tjej har slagit henne, dunkat hennes huvud i en tegelvägg och sparkat på henne!

Jag flyger upp och frågar samtidigt var hon är, hon svarar "På Stora torget"

Jag säger att jag kommer, stanna där, och hör henne förtvivlat säga:

- Nu kommer hon, mamma vad ska jag göra? Hon kommer att slå mig igen, jag är så rädd!

Jag inser ju att det tar mig minst en kvart att komma dit, om jag kör åt helvete för fort så kanske tio minuter, men eftersom dottern är så rädd och den som attackerat henne tydligen är efter henne fortfarande så beordrar jag henne att lägga på och ringa polisen NU, och hon snyftar och säger att hon ska.

Vi lägger på och jag hojtar upp mannen från gillestugan där han kollar på hockey, eller fotboll eller bandy eller vad det var;) och ber honom följa med, samtidigt skickar jag ner 8 åriga dottern efter 15 åriga dottern som får komma upp och hålla ställningarna bland de mindre.

En minut senare kliver vi ut och maken backar bort sin firmabil och jag kör ut våran, och sen jäklar gasar jag på:)


Mannen frågar vad hon sagt, men jag vet ju inte mer än hon sa till mig, han frågar massa frågor som jag ju åxå undrar. Han tycker att det är våran sak att ringa polisen, inte att hon ska behöva göra det, men jag vet att det var rätt, hon hade inte så mkt val. Få mera stryk?


Han ringer henne flera gånger och det tutar upptaget, bra tänker jag , då pratar hon med polisen, sen stängs hennes mobil av, och det känns ju inte så bra.....

Men så svarar hon!

Hon är vid en biograf, Royal, och säger att polisen fått tag i tjejen som slagit henne, vi är framme två minuter efter det.


Mannen är ur bilen på en halv sekund, och jag vänder den, hoppar ur och låser, samtidigt som jag ser dem på andra sidan gatan, en polisbil står där och en till kommer glidande.

När jag kommer fram till dem så kommer två poliser med en skrikande 13 årig tjej mellan sig, skrapsår på ena sidan ansiktet och handfängsel på...

Helt galen.


Jag kramar hårt om min dotter som gråter och skakar, och är sååå nära att själv börja gråta, skakar gör jag redan i hela kroppen och svinkallt är det ute.

En polis kommer fram till oss och maken säger att vi är hennes föräldrar.

En annan tjej, kompis med den skrikande, står intill oss och säger till polisen att hon försökte få X att sluta, men att det inte gick.


Polisen ber vår dotter berätta vad som hänt, och ungefär så här var det:


Hon och hennes kompisar var på väg till Grand när den här tjejen, X, kom ikapp dem bakifrån med ett gäng kompisar.

Hon påstår att min dotter pratat massa skit om henne, vilket min unge nekar, och nu vill hon ha en ursäkt.

Jag minns inte i vilken ordning allt hände, men min tjej, P, fick en Red Bull hälld över sina kläder av X, hon fick snö slängd på sig av X kompisar, Ps kompisar försökte komma till undsättning men blev bortknuffade.

Till slut sprang de in på Filmstaden och in på toa, där de trodde de var säkra.

Då kom X efter dem in dit, och slog min P i ansiktet med knytnävar och dunkade hennes huvud hårt i tegelväggen.

En av P s kompisar sprang gråtande ut och hämtade en anställd på Filmstaden som kom in och sa åt X att lägga av, vilket hon vägrade, hon blev tillsagd flera gånger men vägrade gå därifrån. Han tog då med sig min dotter och sa att han skulle ringa polisen, gör det , sa X.

Sen trodde de tydligen att allt var lugnt för de gick ut igen, min P och kompisarna, men då var X där igen.

P hade blivit nedtvingad på knä och fått be om ursäkt, vilket ändå inte var tillräckligt för X som tydligen flippat ur totalt.

Hon sprarkade, slog och spottade.

Tre killkompisar till X kom och sa till P att gå därifrån, de skulle ta hand om X, och min unge gick.

Jag fattar inte helt vad som hände sen, mer än att plötsligt så var X efter P igen, med hot som "Jag ska döda dig" och min tjej blev jätterädd och sprang.Ensam

På vägen bad hon flera vuxna att hjälpa henne, men fick ingen hjälp...*morr*

På Stora Torget ringde hon mig, och sen polisen. När hon pratade med polisen så sprang hon ifrån den här X och nån kompis tror jag, så hon kunde knappt prata, livrädd och snyftande så fick hon fram det viktiga - var hon var och vad som hänt, och sitt namn.

Hon blev upphunnen och en kille hade beordrat henne att lägga på, och sen tagit telefonen ifrån henne och kastat den i marken, så samtalet med polisen bröts.

Hon fick ta emot fler slag och sparkar, och vad jag förstår så var det ganska mkt folk runtomkring. Vad de gjorde vete fan, men ingrep gjorde de inte.

En älde man med cykel hade sagt ifrån till X, att sluta slå P, men hon bara fräste åt honom, så då ringde han polisen han med.

Nån gång under allt det här så skallade X även P....Fatta? De är 13 år!


Så kom polisen, X drog, och P blev tagen i armen av en polis som bad henne följa med, två poliser jagade efter X ett hundratal meter, när de hann ikapp henne så slog hon och sparkade på dem med, så de blev tvungna att brotta ner henne på marken och sätta handfängsel.

Återigen, 13 år?


Dottern gav en bra redogörelse för vad som hänt, först tror jag att polisen var benägen att tro att det var ett vanligt tjejtramsbråk, men sen kom blocket fram och han antecknade.

Rubriceringen blir misshandel.

X bedömdes spiknykter, men att må väldigt dåligt(nähä??) och eftersom de inte är straffmyndiga så händer ju inget.

Vi kan yrka på skadestånd, för mobilen som gick sönder, och kanske sveda och värk.

Dottern är jätterädd för vad som händer nästa gång de träffas, och det tror jag det!

X hade sagt upprepade gånger att hon skulle döda P...


P  har en kompis som var bästa kompis med X, och de har träffats nån gång, och sen har det tydligen blivit strul, med lögner och skitsnack och sånt där 13 årigt tjejtrams, men som urartat big time från X sida...

Vad jag fattar så är det ett fåtal gånger, kanske bara en, som de träffats, och hur det kan bli så fel begriper jag inte?

Till och med X´s kompisar försökte ju stoppa henne och hon bara manglade på, som värsta furien.

Otäckt som fan.

Hon skrek till poliserna att hon inte kunde lugna ner sig, hon behövde sin medicin för det?


Om hon, som är 13 år, behöver medicin för att fungera i samhället, vem ser då till att hon tar den?

Polisen hade ringt hennes mamma, och de benämde henne som en "kämpande mamma" så det känns som att det inte var första gången nåt allvarligt hände.


Jag, som vuxen, ryggade nästan tillbaka inför hennes fräsande och skrikande  och då hade vi massa poliser runt omkring oss...två polisbilar och en pike´buss.

Hur ska då inte min lilla unge känna det? Som var alldeles ensam med en heltokig tjej som hotade att döda henne?


Vi tog med oss henne hem, hon har ont i huvudet och i näsan som fick ta emot fler slag, men mår annars ok, fysiskt. Hur det blir psykiskt visar sig väl.

Det är väl fan att störda människor ska få förstöra så för andra!?


Min dotter hade sett fram emot ikväll, att dansa och hänga med sina kompisar i sitt nya linne, hon var glad och sa att hon kände på sig att fredagen den trettonde skulle bli en bra dag...just det:(


Förra fredagen var de på ett annat evenemang, nåt disco det med, och där hade hon blivit på hoppad av några tjejer med, de hade dragit henne  i håret och knuffat henne hela kvällen...Hon verkar vara en magnet för bråk:(

Visst, hon ser ut som en "fjortis" på alla sätt, för mkt brunkräm, mascara så ögonfransarna blir som tjocka spindelben, hon är smal som en sticka och klär sig lite utmanande, med korta kjolar och tighta jeans, , men för den sakens skull ska man ju inte bli attackerad på olika sätt !!!!!!!!!


Jäkla snorungar!


Nu ska jag gå och tumla hennes jacka som jag tvättat ren från Red Bull, och slänga i de andra kläderna hon fick nersölade.

Sen ska jag stoppa om henne, jag gav henne två panodil när hon kom hem, så jag hoppas att värken inte blir för jobbig. Det värsta är ju det psykiska, jag tror inte att hon kommer att kunna somna.....


Som slutkläm så måste jag bara säga att jag är uppfostrad att poliser är snälla människor som hjälper en när man behöver. Mamma sa alltid när jag var liten att om jag kom ifrån henne så skulle jag gå till en polis så ordnade han det:)

Det skrivs massor om hur illa polisen sköter sig, hur de tar till övervåld och avlossar sina tjänstevapen, men vad ska de göra då??


Jag tänker fortsätta att tro att de är snälla och hjälper folk!

För när min unge behövde hjälp och ringde dem så kom de och hjälpte henne direkt.

Tack!:)

Av Carola - 11 mars 2009 23:09

För precis nu (ja, ska bara skriva klart först) så ska jag packa ur skitig disk ur min diskmaskin, ställa den i diskhon och handdiska:(

Jag bara hatar att behöva ta ur saker ur maskiner för att maskinen sagt upp sig:(

Att diska annars är trist, men ok, men just att en gång ha plockat i den och trott att det var sista gången man såg just de oboyfläckarna på muggarna och just den här onsdagens korvgryta slabb på tallrikarna, det är värdelöst!


Samma när tvättmaskinen lade av i somras, att behöva dra ut dyngsura handdukar som bara blivit blöta inte ett dugg renare, och de väger ett halvt ton, droppar överallt och är så tunga så tvättlinorna går av...då håller man sig för skratt.


Nu visste vi att diskmaskinen gick på övertid, den är säkert 20 år gammal , minst! och vi kör igång den 1-2 gånger per dag, så det  var väntat, men ändå är det så jäkla trist.


Jag föreslog maken att vi skulle köra sten-sax-påse om vem som skulle diska det som står i den, men han började prata om nåt annat;)

Jag föreslog det igen och han berättade matchresultatet från Sirius match(nä, jag lyssnade inte så jag vet inte) och när jag stirrade på honom och ilsket morrade att han tyckte tydligen att det var MITT jobb, så kontrade han med att han ju skulle åka och köpa en ny maskin, bära ut det gamla åbäket, in med den nya, installera den och köra till tippen med den gamla, plus att han nog skulle hinna diska han med innan han hinner köpa den nya,som inte blir förrän på fredag( herregud, en och en halv dag!!*ler*)

Och jag fick väl ge honom rätt:)

För jag bär inga tunga maskiner!

Jag är ganska stark men såna där åbäken får man ju inget tag på, så det blir ju extremtungt och så får jag alltid ont i ryggen, eller händerna eller nån annan stans;)


Så, nu vet ni vad jag återfinns, bakom berget av disk i baljan...tur att han köpte en stoooor flaska Yes förra veckan:)


Natti natti på er, klappa på era diskmaskiner:)

Av Carola - 8 mars 2009 23:44

Gissa vad jag läser just nu??

:)























Jajamensan!

Sprang på den i bokaffären i lördags av en händelse, jag hade ingen aning om att det hade kommit på svenska!

Stod en stund och funderade på om jag  _verkligen_ skulle köpa den, jag hade ju faktiskt förhandsbokat den på Adlibris.

Men blev sur för att den släppts i handeln och att jag inte skulle få den förrän i slutet av nästa vecka, den skulle skickas den 11 mars med B-post, så jag köpte den:D

Vitsen med att förhandsboka är ju att man slipper köa den dagen den släpps, när jag gjorde samma visa med Harry Potter böckerna så hade jag dem hemma samma dag de kom i handeln, så det här var ruttet!

Jag hinner ju läsa ut den innan den skulle kommit i brevlådan!


Jag har  bara hunnit läsa nån timme i den, men jag lovar, den är lika bra!

Jag kan ju ärligt säga att jag var lite orolig för.......;) Nä, det kan jag ju inte säga utan att avslöja nåt, jag säger sen!

In med dig till en bokaffär nu, så kan du ligga på din nya schäslong och läsa, du måste ju inviga den storstilat!


Ska berätta andra saker för er åxå, men det orkar jag inte nu, men det inbegriper en silvermedalj bla:)

Natti natti!

Av Carola - 5 mars 2009 19:53

...min 8 åriga dotter i tisdags.

-Jaha, sa jag, Varför då då?

-Jo för Johan Palm fyller år idag:D


Johan Palm är alltså synonym med den lilla blonda söta charmiga killen i Idol, för den som inte har koll:)


Tänk vilken koll hon har, min tjej!


Idag är det åxå en speciell dag för då fyller min syrra år:)

Och på lördag är det en speciell dag för då ska 8 åriga sonen på övernattning med scouterna, syrran hans skulle åxå med men hon har en gymnastik tävligt på söndag, som alltså åxå är en speciell dag:)


Det är bra med dagar som höjer sig över mängden, framför allt den här årstiden, då det bara står och stampar, vintern vägrar släppa taget och våren orkar inte hävda sig:)


Här hemma har äldsta dottern varit hemma med feber:(

Hon är nog lite felskapt den ungen, för igår låg jag bredvid henne och kollade på TV inne på hennes rum. Hon frös som en galning och bara skakade, (och vi låg ändå under hennes duntäcke,) hade en obehagskänsla i både kroppen och huden och kände sig febrig.

När jag kände på henne så var hon.....iskall?

Hon gick upp för att snyta sig och när hon kom tillbaka blev det värsta istiden under täcket;)

I vanliga fall är hon väldigt varm av sig, så jag tror hennes kroppstermostat är felinställd;)

Hon fick två alvedon och två varma vattenflaskor med sig när hon gick och lade sig, och imorse var hon piggare men inte ok.

Hemma i morgon med.


Stockholm då?

Jo vars, vi kom iväg utan problem, och sen gick vi och shoppade i flera timmar:)

Eller shoppade ??

Det var mest ögonshopping tror jag, för vem orkar släpa massa kassar?

Köpte varsitt klädesplagg till ungarna och två rosa plastsmörknivar:D

Wow, heavy shopping indeed:)


Men tonåringarna var nöjda, och syrran och jag var nöjda och min plånbok är nöjd den med, så dagen var ganska perfekt:)

Att bara slippa byta blöjor, städa och laga mat känns ju toppen:D

Rena semestern:)


Annars händer det inte så mkt är hemma, jag har röjt i tvättstugan idag....boooooring, men galet nödvändigt, och det blev lite röj i både pannrum och bastu åxå:)

Jag vet att hela garaget står och ropar på mig åxå, det blir alltid värsta katastrofplatsen på vintrarna när ingen vill vara där mer än nödvändigt och allt bara kastas in huller om buller....

Men det blir när det är VARMT ute!!!


Nu ska jag gå och lägga lite barn, de sitter uppe på övertid för jag ville se på Stockholm - Arlanda på 3 an:)

Allt gott!


Presentation


Delar av Familjen Wetterholm:)
bloglovin

Carolas blogg på Mama!

  

Maila mig

Mina favoriter

 

 

 

Fråga mig

580 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Bra Barnkläder

barnkläder Kod CW101 ger 10% rabatt

Länkar

Besöksstatistik

Arkiv

Följ bloggen

Följ Om Barnen och livet i allmänhet med Blogkeen
Följ Om Barnen och livet i allmänhet med Bloglovin'

RSS

Blog Toplist

BloggPortalen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se