Alla inlägg under september 2009

Av Carola - 25 september 2009 22:02

Loppan har ju fyllt år, hela två år minsann (även om hon själv tror att hon är lika stor som de andra tjejerna i lill-trion, dvs 3+6Tungan ute)

Hon fick hjälpa till med att göra sin tårta och det var ju sådär...kladda är ganska överskattat när man FÅR:)

När tårtan var färdig och klar och vi beundrade den som bäst så böjde hon sig snabbt fram och slickade lite på denCool

  

Jaaa, den var god:)


   

Blåsa ut ljuset var jättesvårt för hon blåste mer upp på sin egen näsa än på ljuset, men med lite hjälp av mamma så gick det bra till slut, men hon hann stoppa in fingret i lågan för att känna varför det inte slocknade....hm...

(tittar ni noga så ser ni delar av vårt filmteam i bakgrundenFörvånad


..................................................

..................................................

....


Igår kom det en barnmorska hit för att stickas;)

Jag hade sagt ok till att vara med i nån forskning och nu ville de ha lite blod.

Jag som tidigare varit väldigt svårstucken, med kärl som spricker eller rullar undan har de senaste gångerna det ska tas blodprov varit väldigt enkel att sticka.

Jag brukar alltid förvarna den som ska sticka, men de har inte haft några problem, så jag har trott att mina kärl snyggat till sig.....tills igår....

Hon skulle ha sex rör och jag visade fram armen och hon hittade - inget att sticka i.

Inte minsta lilla kärl syntes, inte i andra armvecket heller?

Lite stas, lite klapp och lite pumpande med knytnäven senare så visade sig några pyttekärl.

Hon stack, det var seeeegt att komma igenom huden och inte en droppe blod kom ut.


Nähä. Andra armvecket var det samma sak med, inte en droppe.

Hon frågade försynt om hon fick prova på handloven, och jag sa "Javisst"

Jag tycker inte att det är ett dugg jobbigt att bli stucken så det gör inget.


När inte heller det kärlet gav en droppe blod ifrån sig började jag fundera på om jag ens HADE nåt i ådrorna?

Det kanske var tomt? Jag har ju slarvat lite med järnpillrenFlört.


Drack massa vatten och spolade händerna i varmvatten innan vi försökte på handryggarna.

Första gav ungefär två rör innan det torkade ut, och den andra gav faktiskt så det räckte att fylla upp nääästan alla rör, bara ett var halvfullt.

Hon beklagade massor och bad om ursäkt,men det är ju inte hennes fel:)

Hon sa bestämt ifrån att jag inte behövde ha dåligt samvete för att jag inte är blodgivare iaf, vilket jag har ibland, men hon sa att jag skulle spara mina kärl tills jag själv behövde demOskyldig.


Att det gått så bra tidigare förklarades av att jag alltid varit gravid då och alltså haft mer blod:)


..................................................

..................................................

.............................


Idag har jag varit på lite shopping, tog med mina sönerSkrattande och åkte iväg.

Hittade tre skjortor till mig själv för en billig peng, 129kr st är ju ok:) och så present till dottern som fyller 14 snart.

Sonen, eller äldsta sonen får det väl bli nu:) köpte tre playstationspel som han suttit fast med nu hela kvällen.


Lite bilder på minstingen kanske;)?

    

Åh vad ni kommer att ledsna på bilder på Jordan:)


Här kommer en till på de två minsta:

  

Loppan gillar sin lillebror, och trivs med honom intill sig på skötbordet, men då inser man åxå hur stoooor hon har blivit:D

Snäll och givmild med pussar är hon hur som helst!


Nu ska jag värma en vetekudde åt äldsta dottern som kom hem och sa att hon hade ont i nacken:

Hon: Jag fick plötsligt så ont i nacken....

Jag: Har du gjort nåt speciellt?

Hon: Näää, inte vad jag vet...och så tänkte hon en stund innan hon sa: Vi lyssnade på musik..och så headbangade jag...mycket...;)

Jag: Pucko.   Eller nej, det sa jag ju inte, men jag tänkte det:)


Natti natti:)

Av Carola - 22 september 2009 16:05

 En ganska suddig gosse, men min mobil är värdelös,måste skaffa ny men ooooorkar inte välja;)

Känner hur det kryper i hela mig vid bara tankenObestämd, men snart är det tvunget. Den börjar verkligen ge upp nu.

Och då ska jag ha en med bra kamera!

Nu ska jag svara på lite mail och sen gå och laga kyckling, köpte tre hela ogrillade på affären nyss och ska klura på vad jag ska hitta på med dem, tänkte nog bara trycka i lite färska kryddor i dem och sen helsteka....

Få se hur det blir.

:)

Av Carola - 21 september 2009 22:29

Måste ju uppdatera er lite, så  ni inte tror att jag försvunnit helt från bloggvärlden:)


Jag har det toppen på alla sätt och vis, snusar bebis och bara myserGlad, och försöker parera de elaka bacilller som invaderat oss....det är halsont, snuva,hosta, feber, ont i kroppen ....Svinis, säger tonårstjejerna, och jaaa...vem vet?

Kan ju vara antingen den "nya"  influensan, eller vanlig sketen förkylning.

Så länge jag slipper hosta är jag glad, jag har inga magmuskler att hosta med nämligenTungan ute, de sitter nog i kors bak i ryggen nånstans.....hm..;)

Än så länge har jag klarat mig, men det är väl bara en tidsfråga innan man däckar i nåt.

Jag hade iofs migrän på gång häromkvällen, men motade det med ipren och sänggående kl. 19.00

Jordan var en mönsterbebis och sov med mig från 19-10.....15 timmar!!!

Jo, han var vaken en stund mellan 23-23.30 så då var vi uppe och åt fil och flingor, men sen sov vi igen:)

Han är verkligen underbart lättsam.


Egentligen har jag massor att berätta, meeeeeeen tji fick ni, för det får ni se på Tv senCool, jag kan ju inte avslöja nåt i förväg....


Men jag kan berätta att Loppan har fyllt 2 år!!

Lilla söta nosen visar upp fem knubbiga små fingrar när man frågar hur många år hon är, men riktigt sååå fort har inte tiden gått, även om den rusar på:)

Vi sjöng för henne på morgonen, och när maken fyllde år nån vecka tidigare så kom alla barnen in och sjöng för honom och då sov hon lugnt vidare....inte en fena rörde hon då, så vi var beredda på att få sjunga minst två gånger, Skrattande men nej då, hon vaknade på en gång, lycklig som få när hon såg oss stå där med tänt ljus och paket:)

Hon var jätteduktig på att öppna paketen, jag hade medvetet låtit bli att sätta på snören för då blir det så svårt för små fingrar, och så fick hon god hjälp av syskonen..även om hon inte ville ha det;)


Vad fick hon då?

Ja, vad ger man barn nummer sju??? När ALLT finns, precis allt.

Jag frågade maken om han hade nån god idé, men det hade han inte , så då köpte jag det jag vet att hon verkligen gillar  -  en docka och en dockvagn:)

I garaget står två fina liggvagnar, ute på gräsmattan två till, och i carporten ytterligare två....i docklådan ligger en sisådär 22 dockor, flera såna där dyyyra typ Babyborn,Annabelle ChouChou...så det är klart att det var den optimala presentenFlört.

En liten paraplyvagn och en liten docka som passar lagom till en 2 åring och hon blev jätteglad:)

Så fick hon ett träpussel som var som en bricka med frukost på, så den dukar hon upp hela tiden, dockan fick en liten nappflaska, en magnet Bratz att ha på kylskåpet och en Steffi docka+hästsläp så hon kan leka med syrrorna när de leker med Barbiedockorna.

Hon har lekt massor med allt, så det känns som att jag lyckades rätt bra med presentinköpen, att det sen var billigt gör ju inte saken mindre rolig:)


Vi har varit och vägt och mätt lillprinsen åxå, och han hade gått upp till födelsevikten igen och lagt på sig några centimeter.

Samtidigt passade vi på att gå till Öppna förskolan för första gången på länge, alltid lika trevligt, men nu blev det lite kort iom vägningen, men vi får lov att snart gå dit igen. Loppan hade hur kul som helst, pysslade på i dockvrån mest hela tiden:)


Vi har bokat tid för dop av Jordan åxå!

Den 18 oktober blir det, så jag hoppas att alla är friska då, det blir ju så krångligt annars...

Måste ut och shoppa lite kläder till det, både till barnen och till MIG, kanske ett tält kan funka;)?

Maken har det bra han, han dammar av nån av kostymerna bara, och så en snygg skjorta och slips så var han klar:)

Inte har han en massa extra graviditetskilon heller...Obestämd..men vad tusan, det är ju modernt med tunikor och storskjortor, för att inte tala om alla mysiga stora koftor som finns nu:)  Jag hittar nog nåt:)


Näst äldsta dottern fyller 14 den sista september, så jag ska försöka hinna ner på stan och leta nåt till henne, hon snackade om några byxor från Cubus...och först tänkte jag protestera, för jag ids inte åka till Stockholm för att gå på Cubus, tills jag insåg att de ju öppnat här i stan:)

Nice, det är en rolig affär:)


Nu börjar det knarra här i famnen, Jordan håller på att vakna, så det är väl bäst att sluta innan det blir akut hungrigt:)


TAck för era kommentarer, jag blir så glad för varenda en, det är så kul att läsa!!!

Ha det gott nu, så ska jag blogga snart igen, nån ordning får det lov att vara:)


Natti natti:)

Av Carola - 9 september 2009 15:54

Tänk att han är en vecka gammal nu, sju dagar, och ändå så självklar i familjenGlad, som om han alltid funnits, men ändå så ny på jorden.  Märkligt.

Så här ser han ut exakt nu, han ligger här i mitt knä och sover, tog bilden alldels nyss:

  

Jamen jag VEEET, ni blir avundsjuka, men ni får skaffa en egen, den här är min och jag har inga avsikter på att returnera eller byta honomTungan ute!


Vi var på åb på sjukhuset i måndags och då vägde han 3990g, hade 151 i bilirubin, vilket är helt i sin ordning, och var väldigt ovillig att lämna blod till PKU testet, det krävdes tre stick innan det droppade lite blod på det där pappret, höga blodvärden och sega blodkärl det är som det ska vara, sa sköterskan:)

Han ammade sig igenom hela provtagningen och struntade blankt i att han blev stucken, skönt.


Naveln ramlad bort igår kväll, trevligt, jag tycker inte om den otrevliga doften från navlar som håller på att skrumpna ihop, luktar inte alls gott, men nu så, slipper man den:)


Vi har varit och shoppat åxå, Jordan och jag, klart man måste inviga och indoktrinera även en son på shoppingens glädje:D .  Mannen fyllde år igår och vi köpte ett gäng tröjor åt honom efter instruktion från äldsta döttrarna.

Som av en händelse råkade vi kika in på Lindex och hitta lite kläder åt Jordan åxå.....:)


Idag var vi på musiklek, det är Loppans grupp , och hon tyckte det var roligt att sjunga igen, och att dansa:) Hon rockade loss ordentligt idag:)

3 åringens kyrkis har ÄNTLIGEN börjat så nu har hon det tre gånger/vecka, så nu börjar rutinerna verkligen falla på plats.

Innebär ju lite logistik förstås, men än så länge så krockar inget;)


3 åringen älskar sin lillebror, hon sitter gärna med honom så här och bara myser:)

  


Igår morse när jag klev upp för att duscha så låg hon i vår säng, på makens plats, Jordan låg i mitten av sängen, båda sov.

När maken gick in för att väcka henne så hittade han dem såhär:

  

Hon har krupit över och lagt sig där jag låg, och håller en arm beskyddande om honom, och han snusar så gott, det är ju så att man smälter:)

Syskonkärlek är väl underbart!!!


Alla syskonen är jätteförtjusta i Jordan, de slåss verkligen om att få hålla, och det är en evig tur att man ammar som sagt, för annars hade man ju stått sist i kön för alltid.

Han sover och äter mest hela tiden, sover rätt hyfsat på natten, och har de senaste tre dagarna haft ett långt sovpass precis när det är dags att hämta 6 åringen på skolan och 1-1½timme efter att vi komit hem, bra tajmat:)

Då sover även Loppan en stund så man får tid att städa och tvätta och röja......mohaaha, ni gick väl inte på det?? Flört  Vem bryr sig om sånt?

När de sover så har jag suttit i solen , druckit kaffe och läst en tidning , det är jag helt klart värd:)

Städa kan man göra sen, det springer inte ifrån en.

När jag tycker att jag är för lat, så tänker jag på att förr så låg man till sängs en vecka efter att ha fött barn, och att man i vissa kulturer blir uppassad en hel månad efter förlossningen, och så kan jag lata mig vidare:)


Jordan är född i onsdags, och maken åkte iväg och jobbade fredagkväll några timmar och sen hela lördagen, ledig söndag och jobbade sen som vanligt igen, bara att han lämnar på kyrkis vid 9, så nån direkt uppassning är det ju inte tal om direkt, så det gäller att ta vara på de stunder man får:)

Som sagt, blir det fler barn ska det inte vara höstbarn:D

Men det funkar alldeles utmärkt så jag ska inte klaga!!!


Nu börjar det knorra lite här i famnen, så det är väl dags att sluta, men några fler bilder måste ni få se:

  

Han har gillat sin tumme sen han föddes, så han har nog legat där inne i magen och snuttat på den mest hela tiden skulle jag tro, det är ju så sött när han letar och gnyr och så hittar han den och blir nöjd:)

Han sög sig fast i makens arm igår och maken blev alldeles imponerad av kraften i den lilla munnen, och kanske förstår han varför det gör ooont innan man vant sig vid att amma igen;)


  

Här sover han gott i sin babykorg framför fönstret i vardagsrummet, det var fint att få lite dagsljus på sig för han var rätt gul i början och det hjälper ju till att sola då:)

Sen är det kart att man vill vara där alla andra är:)


Nä, nu ska jag sluta innan det blir kris, men vill bara säga slutligen:


TUSEN TACK FÖR ALLA ERA SNÄLLA KOMMENTARER OCH GRATTISHÄLSNINGAR!!!!!



Av Carola - 3 september 2009 21:09

Den som väntar på nåt gott...eller hur var det nu:)


Jo.. nog var han värd att vänta på allt!!

Igår kl. 13.43 så föddes vår son, Jordan:)


Det hela gick fort och förhållandevis enkelt, allt är ju relativt;)

Han väger 4210gram och är 52cm lång, så han är näst störst av alla barnen, men så låg han inne näst längst också med sina 6 dagar över tiden:)


Förlossningen började med rejäla sammandragningar som kom ovanligt regelbundet med sina 3 minuter mellan varje, och fick mig att fundera på om det kanske var dags att ringa hem mannen. Jag hade ju precis klivit ur sängen(jaa, vaddå, klockan var 9.30*s*) och var superhungrig och hade lite bråttom för jag hade tid hos barnmorskan kl 10.45, men skulle duscha först tänkte jag.

När jag så stod där i duschen och såg klockan på väggenoch insåg att det var just var tredje minut som det tog i och drog ihop sig ordentligt i magen så tänkte jag att kanske skulle man byta ut Bm besök mot förlossning..

Men skrattade åt den galna tanken och skyndade ut till yoghurten.

Näst äldsta dottern var hemma med förkylning så det kändes ok på barnvaktsfronten.


Efter några minuter till så insåg jag att jo, men det var nog kanske på gång ändå:) för det gav sig inte med sammandragningarna.

Smsade mannen kl 10.21 att han kunde komma hem och åt sen klart och kollade igenom BB-väskan, och så gick jag ner och väckte dottern.

Smsade andra dottern i skolan att hon fick hämta lillasyrran från förskolan kl 13.45

Gick på toa och borstade tänderna och håret när maken plötsligt stod i dörren... -Ska vi åka då??   Han är ju van att det är snabba ryck:)


Jag hade det dock inte ett dugg jobbigt, det gjorde inte ont, men kändes att det var dags idag.

Strax efter 11 åkte vi, var inne på förlossningen vid 11.30, fick ju såklart parkera en bit ifrån.Som vanligt..

Det sedvanliga CTG´t kopplades på och nu började det göra ont, jag gillar verkligen inte att behöva ligga fast på rygg, även om det är i nån halvsittande variant.

Undersökning visade att det var öppet 4 cm.


-Ja, då är det bebis om nån timme då, sa maken glatt, och barnmorskan tittade häpet på honom:

-Går det sååå fort? Eh, vi går in på ett rum,va?  :)


Rum nummer två blev vårt och jag fick en nål i armvecket för jag tillhörde minsann en riskgrupp;) Inte för att jag är så gammal;) utan för att jag fått många barn...stooor blödningsrisk tydligen. Jaja.

Nu började det kännas som värkar, ont men väldigt korta och helt hanterbara med att bara andas igenom. Jag ratade till och med lustgasen:)

De tjatade om att jag skulle kissa, men jag hade ju inte druckit knappt nåt sen kvällen innan så det gick ju inte, dessutom så gjorde värkarna att det var omöjligt så de beslutade om att tappa mig. Mm, vad det inte är härligt..inte var det direkt nåt som stod där heller, men då slapp man tjatet;)

Började med lustgasen när de höll på med det och sen fick jag då äntligen ställa mig på knä, och mitt onda knä hade läkt ihop lagom tills dess så det gick så bra! Jag hade varit lite orolig för att det inte skulle funka att stå på knä..

Värkarna tog i i styrka men inte i längd utan de var fortfarande korta, undersökning efter tappningen visade på 8cm öppet och ganska snopna barnmorskor:)  "Oj det gick fort?"


Kl. 13.20 tittade jag på klockan och konstaterade att nu var det snart dags att hämta på förskolan och undersköterskan skrattade och sa att det nog inte blev jag som hämtade iaf:)

Det var fortfarande rätt ok, jag hade koll och kunde utan problem med hjälp av lustgasen hantera värkarna, hade pauser mellan då jag kunde prata och lyssna

Jag bad att de skulle ta hål på hinnorna så vattnet gick nån gång för det tryckte på så förbannat under värkarna, och det var snart dags att krysta.

Jaha, sa de och började öppna skåp och lådor och greja, ingen brådska direkt och jag blev rätt irriterad.

Plötsligt från en sekund till nästa så ändrades allt och värkarna blev helt vidriga. Åhhh, men fyyyy.

 De  ville att jag skulle lägga mig på rygg för att de skulle kunna ta hål..men faaan, jag vill inte, jag kaaaaan inte ligga på rygg för nu jäklar gör det OOONT!

-Du måste, var svaret, men jag har ju aldrig behövt ligga på rygg förr....*morr*

Insåg att jag var tvungen att lägga mig ner och fräste åt dem att snabba på,samtidigt som jag bökade mig runt och lade mig ner.

Nästa värk var inte nådig och jag var ungefär en millisekund från att drabbas av panik för fy farao för att behöva ligga ner på rygg!

En enda gång har jag fött barn liggandes på rygg och det var tvillingarna, för de vägrade att låta mig stå på knä av "säkerhetsskäl":( Den är den absolut i särklass värsta förlossning jag någonsin haft! Snabb, javisst, 1timme och 57 minuter från första aning till två födda barn, men vidrig.


Vattnet gick så de stod där med sina instrument och såg förvånade ut, jag hörde hur mannen frågade om jag fick ställa mig på knä igen, och de sa att visst, om jag ville, så jag gjorde nån akrobatisk volt, slängde lustgasmasken åt maken och krängde mig upp på knä igen och slet tillbaka masken:)

De påstod att jag höll på att ramla ur sängen, men jag hade full koll:) ( typ..)

Drog förtvivlat i mig lustgas och sen var det bara att krysta.

Står i journalen att vattnet gick 13.40 och krystvärkarna började samtidigt.

Här fick de för sig att de var tvungna att lyssna på bebisen med CTG?

De meckade med dosan mot magen,fick ingen bra kontakt(konstigt??) och jag hörde hur de undrade om de skulle strunta i det?

Om jag hade kunnat prata så hade jag talat om att det spelade ingen som helst roll om det så var noll hjärtaktivitet från bebis, för han kommer ut vilken sekund som helst! Vänta en sekund bara..


13.43 föddes han:)


Med navelsträngen tre (3!) varv runt halsen var han ju hyfsat blå i ansiktet, men den gick lätt att få bort, den var dessutom lång så han kunde ju komma ut istf att fastna och behöva avnavlas innan han var helt ute.

Efter lite skrubbning på mage och rygg hostade han till och skrek, och efter att de grejat på lite till där bakom ryggen på mig så fick jag äntligen vända på mig och fick honom i famnen:)

Mmmmmmmmmmmmmm:)

Underbart. :) Svårslaget:)

Moderkakan ville inte lossna direkt, så de stod där och knådade min stackars stackars mage, såg sammanbitna ut och började prata om operation....Satte akupunkturnålar i tårna och grejade.

Efter en halvtimme kallades doktorn in, som tillsammans med en annan doktor/kandidat/Underläkare eller vad hon nu var,jag lyssnade inte så noga när de presenterade sig:) tog i HÅRT och klämde, sa att jag kunde använda lustgasen och sen jäklar tog de i, och då lossnade den:)

Tänkte väl det, inte kunde det väl krångla med sånt:)


Blev sydd några stygn, inga större skador, tack för det:)


Sen började tjatet om att kissa igen, och det gick ju såklart inte, så då gjorde de ett ul som visade att det fanns en del urin, men inte massor, dock borde jag vara kissnödig, så de satte en kateter som fick sitta ett dygn.

Jaja, på sätt och vis skönt att slippa upp på toa:)


Överlag så måste jag säga att personalen på förlossningen kändes rätt ovan, lite tafatta och osäkra, allt tog en hiskelig lång tid.

Trevliga, absolut, men osäkra.


Vi kom inte därifrån förrän 19.30 och upp på sal, och maken åkte hem till de överlyckliga syskonen vid 20.00, så då blev vi själva, lille bus och jag:)

Jag pratade i telefon med syskonen och de fick se lite film på lillebror som vi filmade åt dem, och så skulle de få komma och hälsa på idag.

Somnade vid midnatt, efter att ha läst bok, ammat, ätit skittrist fika och bytt blöja:)


Jordan höll låda hela natten, smågnällde och gnölade på, men somnade framåt 5 tiden och sov sen som en stock till 11.00

Jag hann både äta frukost (lika trist som fikat, saftsoppa, grovt bröd med smör och te...) duscha, få bort nålen i armvecket och katetern och läst massa kapitel i boken innan han vaknade, lagom till att hinna äta lite innan barnläkarkollen.

Ok stämpel i rumpan blev resultatet:)

Strax därefter kom barnen och alla ville hålla sin nya lillebror, tydligen hade de kommit överens om en turordning i bilen dit: Störst först:).

Väntan blev lååång för lilla 3åringen:) men till slut fick hon hålla hon med och vilken lycka:)


Vi klädde på honom kläder och sen fick man äntligen åka heeeeem:)


Nu har alla ungar somnat, alla, utom tonåringarna, blir som galna när jag är borta och det har bråkats, tjatats, gråtit, tjafsats och kramats utan dess like, nästan så man längtar tillbaka till sjukhusets aptrista tystnad,,men bara nästan för hemma är ändå bäst!!!!


Jag sitter och ammar och njuter av lugnet som lägrat sig och av min lilla söta goa bebis Jordan:)

Snart ska vi krypa till sängs vi med, så natti natti på er:)

Av Carola - 1 september 2009 22:50

Ja, det är väl ingen risk att det INTE blir en septemberbebis iaf, för det är låååångt till oktober;)

Jag tyckte ju redan från början att det kändes märkligt med en augustibebis, det är ju sommar då, och jag har inga sommarbarn, bara vår , höst och vinter:)


Ni förstår väl att jag inte är speciellt stressad va?  :)

På allvar så känns det inte så farligt att gå över tiden, mer än att det är oroligt för NÄR det ska sätta igång.

Jag mår ypperligt bra, tom knät börjar stila till sig även om det gör ont fortfarande, fogarna känns men helt överkomligt, jag har en massa energi så det blir saker gjorda, men det är inte för att försöka få igång nån förlossning som jag möblerar om:)

Jag har alltid sagt att bebisar kommer när de kommer, oavsett vad man gör, och det är onödigt att ta ut sig så man är slut när det väl är dags, och jag tror på det fullt och fast:)


Det jag inte gillar med att gå över att att det blir en stor tjock bebis....3 åringen som jag gick 13 dagar över tiden med, vägde 4,5kg, drygt ett kilo mer än nån annan unge, och de blir så stora på en gång då.

Plus att de ligger lite i farozonen för att bedömmas som "tunga för tiden" på BB och måste tillmatas varje timme....värdelöst.


Men annars så är det helt ok att vara gravid lite till:)


Lite tröttsamt är det att "alla" tjatar om samma sak.

Varje dag när jag hämtar 6 åringen på skolan så säger de jag möter:

-Ingen bebis än??

Ehh, nej, syns det? ;)

Det är ok när det är människor jag känner, men när de jag bara ytligt känner igen tjatar så blir man lite less.


Mamma ringde idag åxå. Ville höra hur det var, så jag berättade. Sen började hon klaga på min 13 åring....Berättade hur sur hon varit i Thailand och hur tråkigt det varit för 15 åringen med allt tjat från syrran, nåt som 15 åringen inte alls håller med om. Sa att det blev bättre när hon skällde ut henne....men hallååå? 

Tjatade om hur synd det är att hon målar sig så mkt, då kunde hon inte bada som 15 åringen som var mer över än under vattnet, men 13 åringen har aldrig badat så...så varför skulle hon det då?

Ja, en massa skitsnack helt enkelt. Och jag försvarade och försvarade, när jag egentligen borde  bett henne sluta snacka skit om mina barn inför mig!

Men det är svårt att säga, för jag är så vänlig att jag inte kan fräsa ifrån så:(

*mutter*

Som tur var så ringde min mobil så jag kunde säga att jag var tvungen att att ta det samtalet:D


Jag kommer nog aldrig att begripa mig på min mamma.


Sonen fick inte åka på tennis idag heller. Han spelar i stadsdelen Gottsunda, som ju varit på nyheterna några dagar nu, ungdomar som bränner bilar och beter sig allmänt illa, och maken förbjöd mig att åka dit:)

Precis intill tennishallen har det varit flera bilbränder och busliv med misshandel osv, så han ville inte riskera att jag åkte dit och blev inblandad i något;)

Jag gillar det inte, men kan förstå hur han menar, det ÄR onödigt att vistas där det är busliv, men jag tycker inte om att sonens tennis ska bli lidande.

Förstår mig inte på vitsen med att förstöra folks grejor? Eller att misshandla folk?

Jaja, sonen hade ingen koll på att han skulle spela idag så det kändes ok:)


Förutom lite allmänt småplockande här hemma så har jag inte gjort många knop idag, jo,jag skruvade isär den andra växasängen och klorerade poolen som håller på att sunka till sig deluxe...det är nog dags att tömma den, men det känns som att sommaren VERKLIGEN är slut då, så jag vill dra på det lite till:)

Jag slängde i en maskin tvätt åxå kom jag på nu...hm men den orkar jag inte ta reda på nu, den får ligga till i morgon eller nåt...:)


Nu ska jag värma vetekudden till knät, puffa upp alla andra kuddar, ta mina piller och borsta tänderna, och sen hoppas jag få sova gott:)

Har ju haft svårt att sova de senaste nätterna, inte pga graviditeten utan pga av knät....sååååå onöödigt! Men nu börjar det ju kännas ok, så hoppas kan man.


Natti natti på er, hörs säkert i morgon:)

Presentation


Delar av Familjen Wetterholm:)
bloglovin

Carolas blogg på Mama!

  

Maila mig

Mina favoriter

 

 

 

Fråga mig

580 besvarade frågor

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Bra Barnkläder

barnkläder Kod CW101 ger 10% rabatt

Länkar

Besöksstatistik

Arkiv

RSS

Blog Toplist

BloggPortalen


Skapa flashcards