Alla inlägg under januari 2008

Av Carola - 21 januari 2008 00:44

Jahapp, minsann har inte hela fyra månader rullat förbi sen vår lilla bebis föddes!Jisses....då vägde hon 2770g, nu är hon över 6 kilo.Stor och tjock..hihi. Jag fick "beröm" för min bra-kvalité-bröstmjölk av BVC,och fånig som man är så känns ju det lite gott:) Och idag har jag lite träningsvärk i armen efter att ha burit denna tjockis under dopet som vi hade igår.. I dessa sjukdomstider så hade jag inga större förhoppningar om att alla skulle var friska på dopdagen, men hoppades i alla fall. Och OM de skulle vara sjuka så var ju feber och snor att föredra framför kräk och illamående..Men det krånglar ju till allt så onödigt mkt om nån/några är sjuka. Hela släkten är ju inbjudna och vem ska man be skippa dopet för att få umgås med baciller ist?Pappa?? Mormor/morfar? Moster??Mamman(dvs jag) är ju lika med käk så hon bör ju vara med. Vi hade bokat dop i den kyrkan som de fyra yngsta är döpta i, jag hade alla mina skolavslutningar där, jag är konfirmerad där, makens föräldrar gifte sig där för många år sen och VI gifte oss ju där i våras! Det känns mao som "vår" kyrka på alla sätt och vis. Men lokalen som finns precis intill var uppbokad, så då bokade vi dopkaffe i den andra kyrkan, den där vi är typ fyra dagar/vecka och känns nästan som hemma:) Fredag kväll var jag och syrran där och dukade , och maken hade varit där tidigare med smörgåstårta och rosa prinsesstårta.Vita dukar på borden, tulpaner och ljus, klart! Fredag kväll, alla friska! Tummar hålls! Vaknar lördag morgon av kvittrande barnröster:)4+2 åringen sitter och kollar på TV och pratar glatt.ALLA FRISKA!! Kors i taket, hallelulja, tack gode gud! Jag köpte likadana klänningar till alla tjejerna i julklapp, så de fick de ha, de är jättefina, sådär skotskrutiga i rosa eller lila. H&M 129kr. :)Lille sonen har sin kostym sen bröllopet, och skorna - de var viktiga, tur de passade:)Däremot var slipsen med stjärnor borta? Helt puts väck, finns ingenstans?jaja, det funkar med slips med dödskalle på åxå...syns inte under kavajen.. Dopklänningen hade jag strukit dagen innan så den hängde jag bara in i "transportpåsen".Det är makens mormor som stickat den, hon har gjort två, eftersom vi fick tvillingar så var det ju lite tvunget:)Min mamma har sen sytt underklänning i rosa thaisiden(finns en blå med) och den är så fin!.Det rosa lyser igen det vita stickade lite lite lite, gulligt.Sen hade mamma fått uppdrag att köpa sidenband till rosetten, och jag hade bett om vinröda, så de hade jag knutit en rosett mitt fram med långa band, hade sytt lite så att rosetten inte gick att dra upp (vis av erfarenheten!) och trätt i smala likadana i ärmarna och gjort små rosetter av, det blev så fint så:) Framme i kyrkan, ungefär en halvtimme innan det började, vi skulle prata lite med prästen, byta om på dottern osv.Vi möttes av den manlige prästen som döpt två av barnen, bara det att vi skulle ha en kvinnlig, hon som vigde oss och har döpt ett av barnen?Men si, den stackarn låg hemma med vinterkräksjukan!Hu. Men för vår del gör det absolut inget, vi gillar honom väldigt mkt, han är superbra!Men det är såklart tråkigt att hon är sjuk. På med klänningen, amma lite så hon var nöjd, sätta fast den lilla rosen på klänningen längst ner, och sen var det som nästan dags. Vi tågade in efter prästen, alla på en lång rad:)Det är alltid lite nervöst att stå där framme, men det är skönt att ha barnen omkring sig.Kikade ut över våra släktingar och vänner som satt där så fint:) Jag hade bestämt att vi skulle sjunga Måne och sol, den sjunger de ofta på kyrkis så den kändes bra, dessutom gillar jag den, och sen Tryggare kan ingen vara.Inga nymodigheter här inte!Sen hade jag bestämt att maken skulle läsa om Jesus och barnen så det gjorde han:)Det brukar han göra. Själv kan jag på min höjd säga vad barnet i min famn ska heta...feg som tusan när det kommer till att prata offentligt, eller i större sammanhang än typ 3 personer...Maken bryr sig inte alls om vad som ska sjungas eller sägas, han överlåter det på mig. Sist vi hade dop, för vår numera dryga två år gamla dotter, så hade vår tvillingtjej brutit benet precis en vecka innan, så hon satt i rullstol och hade fruktansvärt ont. Hon var ledsen då över att inte kunna göra något, så nu skulle hon få hälla upp vattnet i dopfunten. Det gjorde hon med bravur, och själva dopet gick utmärkt, med en liten tös som inte sa ett pip, även om hon blev rejält blöt om skallen:)Tvillingsonen fick torka henne om huvudet, och det gjorde han med tydlig stolthet.Fast egentligen ville han åxå hälla upp vatten, så med arg röst har han deklarerat att "Nästa barn, då SKA jag hälla upp vatten!"Hihi..inte "om" utan bara ett konstaterande att "nästa"unge..:)Så gick prästen runt lite med henne för att visa upp henne för församlingen, och hon - som brukar anse att mamma är på rymmen om jag är en meter ifrån henne och slå på sirenen(=illvråla) - hon bara satt där så förnöjt i hans famn!Skönt:) Efter vårt dop var det ett annat dop direkt efter, så vi nästan krockade med dem på vår väg ut.Jag hann bara sätta fast dottern i babyskyddet så slocknade hon och sov djupt.Det är jobbigt att bli döpt:) Vi åkte ner till nästa kyrka där vi hade mottagningen, minglade lite först och sen såg vi till att alla barnen fick sin mat.Min mamma hade gjort kyckling och korvspett som de satte i sig med god aptit. Vi vuxna åt upp två gigantiska smörgåstårtor som vi beställt, underbara.Till det var det Loka alt. lättöl.Så var det rosa prinsess tårtor, ja, det blir tårta på tårta, men ack så gott och så ruskigt enkelt att beställa allt och slippa göra ett endaste dugg! Och de är sååååå goda:) Ungarna fick glass och strössel,men flera av dem ville ha tårta med så det fick de. När vi döpte vårt femte barn lyckades min mamma och min man övertala mig om att det skulle räcka med en 20 bitars tårta. (De är jättestora dessa tårtor och 20 bitar räcker lugnt till 30 pers) och att barnen skulle få enbart glass, inga ungar gillar tårta....Mot min övertygelse gick jag med på det. Och vad hände?Jo tårtan tog slut innan ens hälften hade fått!Alla ungar var där först och tog för sig stooora bitar, som vissa sen inte åt upp utan de slängdes:(Glassen åt de åxå upp, så det var ju för allt i världen bra, men fy fasiken vad jag tyckte det var pinsamt! Så aldrig mer!Hellre en tårta över än att en endaste person blir utan! Denna gången räckte allt så där perfekt lagom bra!Det blev en liten bit smörgås tårta kvar, och en kvarts prinsesstårta.Nöjd. Min lilla söta nydöpta prinsessa ammade lite hos mig, men sen var hon på utflykt överallt. I allas famnar var hon och var så nöjd!Alla var så imponerade över att hon var så "snäll", och jag med, för som sagt, hon brukar illvråla hos alla andra...?!Hon till och med somnade!! i famnen på en av våra gäster!Ingen lång stund, men tillräckligt för att orka med resten av dagen. Hon fick jättefina presenter, vår lilla skrutta.Bla en flaska portvin som ska lagras i 18 år! det tycker jag är en superkul grej, lagom till hon blir myndig kan hon öppna den:)Kanske kan hon dela den med sin mamma då, för vid det laget kanske jag slutat vara gravid eller amma;) Hela dagen kändes toppenbra, det enda är ju att man absolut inte hinner prata med folk.De försöker, kommer fram och försöker prata lite, men så kommer nästa, och nästa och nästa och så måste man rusa iväg för att hälla upp en termos kaffe...typ.Men men, så är det ju:) Folk började droppa av , vi städade och höll nästan på att glömma att ta kort med hela familjen och faddrarna!Tur att ena faddern kom på det innan sista gästen hunnit fara så vi kunde engagera henne som fotograf!Blev förhoppningsvis nåt hyfsat kort, det är svårt med så många människor.Men det är jättekul, vi har samma faddrar till alla ungar, och kort från alla dop, det är härligt att se hur barnaskaran växer! Jag är ju som alltid, grymt stolt över mina barn!Alla skötte sig exemplariskt hela dagen.Inget gnäll, inget bråk, inget tjafs, utan bara goa fina glada ungar.Massa spring i benen på de mindre, men i denna lokalen gör det inget, det finns utrymme.Och nåt som jag tycker är väääldigt konstigt, är att ingen av flickornas klänningar är smutsiga?!2 åringens tröja var lite fläckig, och sonen hade nog spillt glass på kostymen...men annars inte en fläck!Varför är det inte alltid så?:) Väl hemma så beställde vi pizza...slött men snabbt och enkelt, och sen slappade vi i soffan.Lilla bebisen kvartade in på mitt bröst, där sov hon tungt och länge. Det är jättejobbigt faktiskt att bli döpt, men väldigt trevligt. Jag tycker att det är skönt att det är över, just detta med att vara orolig för att nån ska bli sjuk är jobbigt:(Det är ju tyvärr så, vi är många i familjen, många som kan drabbas.Men tur att vi var friska. (ja, jag tror faktiskt att jag är både bacillrädd och hypokondriker...*S*) Nu är hon döpt, vår sjätte dotter, vårt sjunde underverk!

Av Carola - 16 januari 2008 22:13

Bläddrar i Studieförbundet vuxenskolans kursutbud, hittar en kurs som heter Pappagrupp.

Alltså inte alls för mig, men jag läser ändå:


"Har du blivit med barn uppstår ju en massa frågor, som du som man skulle vilja diskutera med andra män i samma situation.

Män vill vara aktiva, jämställda och engagerade föräldrar.

Män som inte vill vara vare sig patriarker eller velourpappor känner sig lätt vilsen i "pannkakan". Här har du ett forum för tanke- och erfarenhetsutbyte.

Mån kl 18.30-21.00

Kursstart 11/2

4 ggr/12 tim/800kr

Jesper Banck"


Och jag blir så trött!!

Männen vägrar jämställdhet, de tycker kanske inte att det är okey att en kvinna får lägre lön än en man för samma arbete, att kvinnor ska kvoteras in i olika sammanhang (vilket  väl iofs måste anses vara det dummaste nån hittat på? Bäst person för arbetet/uppdraget måste ju vara det enda rätta, oavsett om personen är man eller kvinna, visst? Och som kvinna skulle jag inte uppskatta att få ett arbete på inkvoterade grunder, då är jag ju inte den bäste för jobbet! Kanske var jag den enda kvinna som sökte, och 100 män..men jag fick jobbet för att jag kvoteras...men nej..brrrr) men säg mig vilken man som tackar nej till en högre lön eller trevlig befodran med hänvisning till att hans kvinnliga kollega kanske borde få det ist...?

Nej de finns ju inte.

(OK,det gör de säkert men inte just här och nu, inte i min värld:)  Nerd


Men GRAVIDA ska de minsann vara ändå de jäklarna!?

Där ska det minsann vara så himla jämställt och fint..

Alltså, jag trodde alla visste att en man inte kan bli gravid??


Det lärde jag mig nån gång i lågstadiet, men precis som folk på allvar tror att mina tvillingar som är en pojke och en flicka är enäggstvillingar, kanske män tror att de faktiskt ÄR gravida?


Många blivande fäder är ju både illamående och går upp i vikt... Lol


Men hallå?

Jag tycker det är så löjligt så jag blir alldeles matt!

Det töntigaste jag vet är en stor stark, eller liten klen,  Smile man som deklarerar:

"Vi är gravida!"

Eller, " Ja,när vi blev gravida.."  eller värst av alla: " JAG är gravid!"


Nej nej nej.

Säg gärna " Vi väntar barn" det är en helt annan sak, dessutom grammatiskt riktigt,  men att påstå att han på nåt vis är delaktig i den process som pågår i en gravid kvinnas kropp det är väl ändå att önska sig månen?

Jo, en man behövs för att skapa livet som växer i den gravida magen, men inte mer.

Han är INTE gravid.


Och ja, det är underbart med män som avgudar sin gravida kvinna, som sätter dem på små rosa fluffiga piedestaler och beskyddar dem från allt ont, samt åker långa omvägar för att skaffa just det som hon bara måste ha just NU! Driving

Såklart anser jag att en man ska finnas för sin gravida kvinna i alla möjliga och omöjliga situationer!


Men en man som säger att han ÄR gravid tappar sin aktning i mina ögon.

Jag kommer för evigt att se dem som löjliga små tofflar;)

Sorry.


När en man säger att han är gravid så förringar han alla kvinnor som är gravida, för det är en jäkla resa-en graviditet!

Alla förändringar som kroppen genomgår, både fyskiskt och psykiskt, att dygnet runt leva med en liten varelse inom sig, att kanske må dåligt eller vara euforisk av lycka , att öka ett antal kilon i vikt, att försöka balansera sin nya stora mage utan att snubbla eller få ont i ryggen, att hitta nån ställning att sova hyfsat i, att vakna med halsbränna,kanske kräkas, att känna små sparkar och buffar, att känna rejäla hårda sparkar som nästan tar andan ur en, :) att försöka följa alla kostråd om vad man ska och absolut inte ska äta och dricka, att ständigt fundera om bebisen mår bra, att få ångest om man inte känner rörelser som man brukar, att le fånigt med glädjetårar i ögonen när man sitter på bussen och bebisen kickar loss...


Sorry killar, men ni kommer inte att få vara med om det!

Men att tro att man är ens i närheten av att veta hur det känns, det är att förringa det hela.


Den blivade fadern kan låta bli att berätta om tillökningen tills han själv väljer att avslöja något, han kan fortsätta dricka alkohol och använda nikotin om han så vill, han kan fortsätta med sina hårda tuffa träningar, han  kan flyga och fara precis som han alltid gjort, och hans kropp behöver inte förändras det minsta!


Kom inte och snacka om att vara gravid då liksom...


Men jag antar att männen är avundsjuka, och det kan de gott vara:)


Tack och lov att jag är kvinna och får vara med om det underbara att ha en växande bebis i magen!

Jag skulle aldrig vilja vara man. Tongue Out


Och min man säger: Vi ska ha barn / Min fru är gravid , om nu nån undrar;)



(Ja, alltså, inte just nu förstås, men de gånger det varit aktuellt!)








Av Carola - 10 januari 2008 23:55

Härom dagen var vi på Ikea, vi skulle ha lite förvaringsprylar.


En garderob i klädkammaren var alldeles för liten och måtten var fel, så vi rev bort den och satte dit nån form av konsoll system, det heter Broder om nån är intresserad:)

Skitbra för övrigt, man bara spände fast sidostoplarna mellan golv och tak och sen hakar man på klädstång,hyllor,krokar och sånt allt efter vilka behov man har.

Blev sååå bra.


Men, innan vi kunde åka ifrån Ikea så var bebisen hungrig , så jag satte mig på en bänk vid utgången och ammade.

Maken fick ett samtal på mobilen och gick fram och tillbaka och pratade.

Två av barnen satt bredvid mig på bänken och 2 åringen stod snällt bredvid.

Trodde jag.


När hon tog ett steg framåt såg jag i ögonvrån hur hon drack ur en cola mugg.."men vi har väl inte köpt cola??"

Nä just det ja. Men hallå där lilla fröken, sluta!

Hojtade till så hon slutade dricka och tog ifrån henne muggen, kikade i den och hoppades väl att få se att den var tom...

 Men det var den ju såklart inte.  Vad den innehöll??


Jo, fyra centimeter cocacola och en utspottad portions snus!!

Mmmmmmummms??

Urk.


Fan vad äckliga folk är!

Och varför kan inte folk kasta sina sopor??

De har ju en så fin vask där man kan hälla sin ej urdruckna dricka.

Men nä, bättre att bara ställa sin gamla mugg i fönstret efter att man spottat lite i den åxå, och en snus förhöjer ju bara det hela.


Tror inte hon drack speciellt mycket, men ändå....


Blä:(

Av Carola - 9 januari 2008 23:24

Jahapp, slut på jullovet.

Ja, inte för mig än, för de smås aktiviteter börjar inte förrän nästa vecka, och maken är hemma några dagar till, så jag kan ägna mig åt mina absoluta favvosyssla på morgnarna - soooova!

Jag är helt makalöst morgontrött!

Har alltid varit och misstänker att jag så kommer att förbli:)


Givetvis kan det hänga ihop med att jag är super piggelin på kvällarna och gärna ugglar uppe till minst midnatt, gärna både 01 och 02 innan kudden lockar...



Jag köpte ju en klänning till bebisen häromdagen, och igår fick jag åka tillbaka och få den avlarmad...

Larmknoppen satt kvar så himla fint mitt på klänningen som var ihopvikt snyggt och prydligt.

Till saken hör ju att jag köpte den på Lindex, gick ut därifrån utan att det larmade, gick in på KappAhl, gick ut därifrån utan att det larmade(trodde att larmsystemen var lika på affärer men kanske inte ändå??) och så gick jag in en vända till på Lindex eftersom 7 åringen skulle ha ett par byxor där, och gick ut utan att det larmade då heller.....


  Men, när jag gick IN på Lindex för att få den bortplockad...DÅ larmade det!!

På väg IN alltså:)


Jaja, kvittot var i sin ordning så det var ju bara att få den borttagen och åka hem igen..men så besvärligt att behöva åka tillbaka.




Imorse (ok - förmiddags då..)kom ena katten in och hoppade upp till mig och bebisen som låg och sov, och gosade ihop sig så mysigt intill oss.

När jag klev upp sen så såg jag att hela sängen var full av små söta svarta tassavtryck...

Så nu har vi fått renbäddad i sängen åxå

 Kitty 7

Nu sitter jag här och väntar på maken som varit och spelat poker i Stockholm, och kollar catering på nätet till dopet vi ska ha nästa helg.

Min mamma brukar laga maten, men nu har vi nog slut på idee´r både hon och jag, så vi funderar på smörgåstårta och sen vanlig prinsesstårta.


Tårta på tårta:)

Men gott!!


Eller kanske nån italiensk buffetallrik?

Äsch vete tusan,måste tänka lite mer!


Har plockat fram dopklänningen iaf och ska tvätta den snart, den är virkad/stickad så den tar ju lite tid på sig att torka, så jag kan ju inte göra det i sista sekunden gärna...


Jag har lust att göra nåt pyssligt åxå, men vet inte vad??

Brukar komma på massor efteråt som skulle ha varit kul att göra...typiskt;)

Kanske skulle googla på det??


Äsch, nu ska jag dricka the, tror jag:)









Av Carola - 5 januari 2008 21:28

Jaha, såklart fick jag ett sms dagen efter nyårsdagen, av våra gäster...givetvis så var tre av fyra sjuka! :(

De hade insjuknat under natten mellan 1-2 januari.

Men vad jobbigt det blev!!


Vi som, som jag sagt innan, andats ut och började våga tro att vi skulle hålla oss friska, nu började det ju om...

Inkubationstiden verkar ju vara precis som den vill, och frågan är ju vart de blivit smittade..

Kan det verkligen vara av oss?


Här var ju två sjuka på annandagens natt, troligen smittade av 4 åringen som var sjuk på juldagen. Hon smittade ju även min syrra och hennes kompis, så där verkar det ju som om inkubationen var 1-1½ ungefär.

Men det var ju nästan fem dygn senare som våra gäster kom hit?


Jag vet att vinterkräksjukans baciller finns kvar i hemmet i ca 2 veckor efter tillfrisknandet, men nu är vi så lyckligt lottade att vi tillhör de som inte drabbas av den, det gäller att ha rätt blodgrupp;)

Iofs så vet jag inte vad maken har för blodgrupp...kanske var det det han hade?


Men...faktum kvarstår...risken är ju överhängande att drabbas, speciellt då vår äldsta som sov tillsammans med deras dotter..

Så vi kände oss lite bacillrädda och satte oss i mer eller mindre sträng karantän under veckan som gått:)


I går fredag vågade vi oss iväg till Sandvikens fina äventyrsbad och var där en heldag. Ungarna hostade jättemycket så till slut frågade maken en badvakt om det var nåt speciellt med vattnet, och jovisst var det det. Eftersom det var så mkt besökande så hade de ökat på klorhalten.

Bra såklart, men jobbigt för framför allt sonen som hostade så han nästan kräktes...och till slut gav upp och inte ville bada mer.

Trevligt hade vi iaf:)


I torsdags tog vi bilen en bit iväg och sen gick vi några hundra meter till en fin grillplats i skogen här.

Där grillade vi korv och lekte dunken, jättemysigt.


Och idag tog jag med 7 åringen och 12 åringen på lite shopping.

Mest till mig:)

Men de är bra att ha med som smakråd/bebisvakt...hihi.

Summan av shoppingen blev fem tunikor till mig, två par bruna jeans till  mig, ett par glittriga jeans till 7 åringen, en blus till 12 åringen, sminkväska till samma tjej, ett par byxor och en klänning till bebisen.

Nu är jag pank. Men välklädd. Och glad:)


Fast jag var tvungen att smsa till mannen och be honom ge mig tillåtelse att shoppa  så mkt för det kändes jobbigt att göra av med så mkt pengar...Jag gillar att shoppa, men får ångest över att göra av med pengar...


Häromdagen köpte jag ett par svarta stövlar åxå....


Meeen, allt är på rea:)

Full pris skulle det ha blivit mkt dyrare.

Och jag handlar sällan kläder till mig själv så jag är värd det:)

Dessutom har jag bara ett par brallor att ha på mig, och knappt några tröjor, och det gäller att passa på när det nu är ett mode som är helt ok när man har en degmage;)

Haha, vad bra jag är på att hitta anledningar att shoppa va;)?


Nu kommer jag att stå där och fundera på vilken av de fina tunikorna jag ska ha på mig varje morgon.....hihi


Nu ska jag snart se på kommisarie Linley på tv.

Det gillar jag:)


Igår såg vi "XXX"..med Ice cube..urtrist trots att det var action från början till slut.


Men nu ska jag koka lite the innan det börjar så by bye:)

Av Carola - 2 januari 2008 20:19

 Crying 2 Nyårsaftons förmiddag bad jag barnen göra rent i burarna, så att djuren - två kaninen och ett marsvin, skulle ha det fint och trevligt de med.

Så stod jag i köket med ryggen mot dem när de kom upp och förtvivlat säger:

-Mamma, vi lyfte ut Lille Skutt för att göra rent i buren, och han bara föll ihop på sidan, och kan inte resa sig, han bara ligger.


Jag blev alldeles kall i hjärtat och ville inte vända mig om och titta på honom, ville verkligen inte se hur dålig han var, men var ju tvungen.

Och jo, där i famnen på min äldsta dotter ligger vår kanin, vår Lille Skutt, och han ligger helt utsträckt och slö och andas ytligt, tårarna rinner på min äldsta, nästa äldsta har tårar i ögonen och 7 åringen ser bara förtvivlad ut.

Åh, vad gör man nu?

Jag kan inget om kaniner, jag vet bara att alla våra tre djur i bur är skamligt försummade, inget ovanligt misstänker jag, många är väl de familjer där det tjatats om ett djur och när så djuret kommer till familjen så tappas intresset rätt snabbt...

Men det gör ju inte mitt samvete mindre dåligt:(


Maken kommer och tittar han med och vi enas om att det nog är väldigt kort tid kvar för Lille Skutt i denna världen, så jag bestämmer att han ska åka till djursjukhuset direkt, jag kan bara inte se honom tyna bort.

Det får kosta vad det kosta vill.


Vi var ju in med vår lilla katthona i våras, på jourtid, och det slutade på över 2000 spänn, men vad sjutton gör man?

Man kan ju inte låta det stackars djuret plågas.


Jag hämtade transportburen och bäddade in honom med handdukar, men han var för lång när han låg utsträckt så det gick inte att stänga dörren till buren utan att klämma ihop honom och det ville jag inte, så jag fick lyfta över honom i en kartong.

7 - åriga dottern ville med så det fick hon, och innan de åkte så klappade alla barnen honom en sista gång..och jag med.


Usch, hoppet är ju det sista som lämnar en, så in i det sista hoppades jag att de skulle ge honom en piggelinspruta och så skulle han komma hem igen, lika pigg som vanligt!

Men nej, efter en knapp timme var de hemma igen, vår lilla söta 7-åriga dotter bar in kartongen på sitt rum och sa att "nu sover Lille Skutt för alltid, han vaknar aldrig mer" och mina tårar brände bakom ögonlocken.

Både för kaninens skull men mest för barnens sorg.

Åh vad svårt att se dem vara så ledsna!


Maken sa att de på djursjukhuset tagit in dem direkt, de konstaterade efter en blick att det var försent för nåt annat än avlivning.

De gissade på något som heter Trumsjuka, symptomen stämde med det, och det var tydligen ren otur att han drabbats.

Han var bara 2½ år gammal vår Lille Skutt så det var inte dags att kila vidare än,men sjukdom är ju svårt att råda över.

Han var dessutom som vanligt dagen innan, för då stod jag och pratade lite med honom, så det gick snabbt.

Trumsjuka är tydligen plågsamt, och det gör mig så ledsen, att han säkert hade väldigt ont, och ingen av oss märkte det:(


Nåväl, han fick en spruta och fick somna in, och kostnaden slutade på 2-300kronor.

De sa att de hade sänkt kostnaden just för avlivning av smådjur, förr kostade det 2000kr bara man satte foten innanför deras dörrar, men nu hade de gjort såhär för att man inte skulle dra sig för kostnaden, och åka in istf att låta djuren plågas hemma.

Bra!!

Fast jag vill gärna slippa vara med om det igen!!!


Vår 7 åring var ledsen hela dagen, hon hade honom på sitt rum, ritade en fin teckning och lade ner ett foto på oss hela familjen till honom så han inte skulle känna sig ensam...

De mindre syskonen fattade nog inte riktigt vidden av det, och de två äldsta hade gråtit klart redan innan, sonen sa inget och grät inte, svårt att veta hur han kände egentligen. Ledsen såklart, men inte som tvillingsyrran sin.


Vi skulle ju ha gäster så det var bara att börja laga mat, även om det kändes fel att rusta till kalas när han var död, men livet går vidare, typ...


  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose  Rose

Våra gäster kom vid 15.30, och vi började med fördrink(vet inte om det var gott, jag drack sockerdricka som den ammande mamma jag är), sen en Toast Skagen, följt av ugnsbakad laxsida med täcke av creme fraiche och dill, romsås och kokt potatis. Det låter lite fattigt och trist, men det är ack så gott!

Till efterrätt var det pannacotta, som gästerna bidrog med, mums.


Sen spelade vi spel - Lika par leker bäst,  och åt ostbricka med exotiska frukter innan det redan!! var dags för tolvslaget!

Ut med alla ungar, lilla bebisen satt i sjalen och sov så det var enklet att dra på en mössa och bärskyddet bara, och sen tittade vi på raketer, sköt av våran "tårta" ( vår 4 åring blev hysteriskt rädd och bara skrek, så som vanligt stod jag och kramade om och tröstade, har nog missat vartenda fyrverkeri de senaste åren....) och skålade i riktig champagne.


(Säg det inte till nån,men jag hällde ut mitt efter en mikrosipp...och hällde i av ungarnas Pommac ist...hihi)


Sen in och snacka lite till och vips var klockan 2, och det började bli dags att skjutsa hem gästerna.

Jag brukar inte dricka,är gravid eller ammar typ alltid:) så jag skulle agera chaufför.

Deras äldsta tjej skulle sova kvar hos vår äldsta så hon stannade kvar och jag körde hem de andra.

Det var mkt folk ute och rörde sig på gatorna, men det kändes rätt städat överallt.

Hem igen och var väl i säng runt 3, men kunde inte sova, låg och funderade på den stackars kaninen bla...somnade efter en stund.


Bara för att väckas av äldsta dottern klockan 7.30, då mådde deras dotter dåligt och ville åka hem.

Så då körde jag en vända till genom stan...

Blev alldeles trött, vi hade ju nästan vågat tro att ingen mer skulle bli sjuk...men nu var det väl dags igen:(

Sen sov jag till halv två!

Men hallååå??

Skällde lite på maken som inte väckt mig tidigare, men han hade inte gått upp förrän efter 12:)

Ungarna sov till allt mellan 11 och 14:)


Ett sms framåt dagen lugnade oss lite, hon mådde bra, var lite seg bara.


Vi begravde Lille Skutt också.

Maken grävde en grav, (intill marsvinet Linus grav - han lämnade oss 13 januari 2007,) och sen tågade barnen på led dit.

Först 7 åriga tösen med kaninen i kartongen, och sen övriga barn, utom 2 åringen, bebisen och jag som såg på genom fönstret.

De såg så ledsna ut, mina stackars trollungar, när de lade ner honom, gjorde fint med ett kors och ett gravljus och senare på kvällen köpte de tulpaner och lade dit...åhhh:(



Min pappa fyller år på nyårsdagen så vi åkte dit framåt 4-tiden och fikade   och gav honom den fina lyktan, och sen hem och käkade rester.

Segt, segt, segt, en alldeles vanlig nyårs dag mao:)



Happy New Year 2008

Nu är det 2008.

Skumt att tiden går så fort, men det låter bra - 2008.

Om jag får som jag vill så vill jag sitta med en bebis i magen nästa nyår, med leverans våren 2009:)

Vi får väl se hur det blir med det:) Pregnant Smiley 





Presentation


Delar av Familjen Wetterholm:)
bloglovin

Carolas blogg på Mama!

  

Maila mig

Mina favoriter

 

 

 

Fråga mig

580 besvarade frågor

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Bra Barnkläder

barnkläder Kod CW101 ger 10% rabatt

Länkar

Besöksstatistik

Arkiv

RSS

Blog Toplist

BloggPortalen


Skapa flashcards