Jag kanske skulle våga mig på att visa magen på nätet??

Har faktiskt aldrig satt ut nån magbild någonsin, någonstans, så det är väl dags nu kanske;)

Helt ärligt så har jag glömt av att knäppa kort den här gången.....men å andra sidan så har jag sett gravid ut sen efter att jag fått det femte barnet, så det gör inget:)

Magen tycker att den får så mkt uppärksamhet så den vill tydligen alltid synas nuförtiden...det är ju jättekul! *ler ironiskt*

Nåväl här är magen i v. 20+0!

Lite foton på ungarna i bakgrunden:)

Det var svårt att hitta ett ställe att stå på som INTE visade hur jäkla stökigt vi har det, trots att det är påsk...här är det "bara" en av madrasserna som vi släpar in i vardagsrummet så ungarna får sova där när de är sjuka, mao så har den bott där inne rätt länge nu - nån är ju sjuk hela tiden!!

Nu är det Loppan som har feber och är supersnorig....för några dagar sen var det 3 åringen......men treåringen vill inte sova på madrass, hon vill ligga i sin säng:)

När de inte är sjuka så använder de den som gympamadrass - nu äntligen tillåter ju vädret att de slår kullerbyttor och hoppar och studsar ute, så nu ska den snart ner i klädkammaren!!

Nu tror jag att jag ska leta reda på nåt bortglömt påskägg och kolla om det finns nåt smaskigt kvar:)

I morgon visar vågen ytterligare ett kilo plus...hm, konstigt;)

Natti natti:)

Så därför kommer några påskbilder:)

Här är det en treårig häxa på väg ut att flyga mellan dörrarna..

Det är pappa som klätt ut de små, jag var iväg och shoppade vårjacka med de två äldsta.

Givetvis så har jag en del att säga om påklädningen, jag hade ju såklart gjort på ett annat sätt;) men det blev rätt fint:)

Jag kom hem lagom till den avancerad sminkningen, och när jag målat röda kinder och svarta prickar på henne så började hon gråta....hon var ju fuuul..:(

Fast det gick över fort, och jag tycker ju att hon är sötare än sötast:)

Även om hon nästan torkat bort allt smink  när hon grät:)

Sen var det ju ett strålande väder på långfredagen (åxå!) så vi gömde ägg ute i trädgården för första gången.

För första gågen fick de våra påskägg på fredagen åxå, istf på påskafton, men då är vi alltid på middag hos mamma och pappa och de ger ju åxå ägg, så för att sprida ut godisintaget extra mkt så bröt vi en tradition:)

Här är det Loppan som hittat sitt ägg(med god hjälp av storasystrar)

Notera vinterjackan plus barfota fötter.....:)

Hon fattade ju att det var nåt bra att hitta det där ägget, men hon var inte på det klara med att det i n n e h ö l l  nåt...

-Mmmm, var det godis i åxå!!!

(pappa sätter på skorna för femtielfte gången..)

Så här lycklig blev treåringen över sitt upphittade ägg:)

Hon däremot vet precis vad ett påskägg innehåller:)

Här är det treåringen och femåringen som har väldigt roligt:

Även här kan man notera att 3 åringen inte vill ta av sig vinterkläderna riktigt än, medan femåringen  redan är sommarklädd:)

De står inne i poolrummet och de där stenplattorna är kalllllllllllaaa...brrr

Poolrummet som på vintern förvandlas till ett skräprum., hm

Mannen hade gömt äggen i år, och jag trodde att han skulle gömma alldeles för enkelt, men inget av barnen (utom Loppan) hittade sitt utan en massa hintar från pappa:)

Ett låg uppe på pooltaket, ett annat högt uppe i garaget, det som hittades sist hade han placerat inuti ett papprör ute i carporten, det ligger uppe under taket och ägget var ett gammaldags i grått papper = supersvårt att hitta:)

Kul! Han kommer alltid att få det uppdraget hädanefter:)

Tänkte fota alla ungar med sina ägg, ätandes godis så det står härliga till, när 13 åringen upplyser om att kameran faktiskt har en självutlösare, och att jag därmed inte hade nån ursäkt för att inte vara med...skit åxå jag gillar inte att vara på den sidan kameran...men för husfridens skull så okey då:)

Här är vi då hela bunten!

Jag står längst bak och har preeeeciiiiis snubblat på plats när bilden togs, det var sådär på millisekunden:)

Sonen har ena katten i famnen, den andra smet visst...

Idag är det då påskafton, en av grannarna har förpestat hela området både idag och halva dagen igåe med att elda löv....morr.

Får man ens göra det i tättbebyggda områden??

Det ryker som faaaaan, och vi var så glada att vi skulle till mamma och pappa på middag:)

Jag hade ju tänkt fråga mamma varför hon är så grinig vad det gäller vårt val av antalet barn, men ångrade mig(såklart, helt väntat) i samma ögonblick vi klev innanför dörren.

Hon sa givetvis ingenting.

Jag får ta det en annan gång, idag kändes det onödigt att sabba för alla, jag vet ju att det blir tråkigt.

Men jag känner att jag är väldigt kort mot henne och gärna hugger på det hon säger, är motvalls som få och inte hjälpte jag till ett jäkla dugg heller:)

Inte en tallrik bar jag undan, satte inte min fot i köket överhuvudtaget.

Dels för att slippa vara ensam med henne, men åxå för att jag är grinig.

Med all rätt , för den delen:)

På måndag ska vi hem till svärfar med fru, de fick veta i torsdags, jag tvingade maken att berätta det innan, även om han tyckte att de ju skulle fatta det när de såg mig, men sånt gillar jag inte.

Jag vill inte stå där och förvåna folk. Hu.

De hade ju gratulerat, men de lär ha en del att säga.

Inte så att de är elaka, för det är de inte, men jag tycker att det är rätt jobbigt att svara på samma frågor hela tiden.

Och alla är alltid så förvånade??

Varför då?

:)

Jaja.

Och apropå frågor, i går stod vi och pratade med en granne vi inte träffat förr, även om vi bott på samma gata i snart tre år...och han kom med frågan om vi längtade efter en son och det var anledningen till barnantalet?

Jag har ju sagt det!! Folk kommer att tro att vi jagat en gosse....!

Som om tjejerna varit en besvikelse.....Hm

Maken förnekade det och grannen(som är jättetrevlig!) berättade om en bekant som fått sex döttrar och där de hade försökt få en son varje gång. När det inte blev nån son så skaffade de en hanhund, äntligen en man till i huset!!  ;)

Nu bar det sig inte bättre än att hanen visade sig vara en tik:D

Inte ens det blev som han tänkt sig*hihi*

De första 5-6 barnbarnen var även de tjejer men sen dök gossen upp!

Genast hade den stolta morfadern åkt och köpt fotbollströjor och andra saker han längtat efter att få shoppa.

Ja vad ska man säga? :)

Maken och hans brorsa har tio barn ihop.

Jag är mamma till alla makens barn:) men brorsan har tre olika mammor till sina tre barn.

Av dessa barn är två killar:D

En del får nog bara flest tjejer helt enkelt:)

Eller som stortjejerna säger : Tjejer ÄGER:)

Nu ska jag plocka undan efter allt ätande här i kväll - det står tallrikar efter paj och vaniljsås på bordet, godisägg överallt, chips och jordnötsringar och ungarna har ett par glas i var tror jag....jösses...

I morgon hoppas vi solen skiner lika mkt som idag!

Jag satt ute i en timme i förmiddags och fick rediga märken efter tröjans ärmar och urringning:)

Jag älskar solen, jag älskar värmen och jag älskar våren!!!

Tror vi ska ta fram vår andra utemöbel åxå, den kan lika gärna få stå på sin plats, som den står under granen.

Till sist måste jag bara visa ytterligare en sovbild på treåringen( de är ju som sötast när de sover *ler*

Hon bara försvann en kväll, och jag hittade henne i syrrans säng där hon hade bäddat ner sig och några kompisar:

Natti natti:)

Och god fortsättning på påsken!!

Mannen är hemma så jag sov ostört ända tills jag hade så ont i ryggen att jag var tvungen att kliva upp;)

Kl var 10.00:)

Nice.

Åt frukost och sen åkte jag och 5 åringen och tvillingarna på 8år till NYA Ikea:D

Det öppnade 1 april, inget aprilskämt! och det är S T O R T !

Härligt, jag har längtat, älskar Ikea.

Väl framme så insåg jag att alla barnen kunde vara i leklandet, det var för barn mellan 3-10 år, (gamla var mellan 3-7år) så jag dumpade in hela bunten:)

De steppade ivrigt innan de fick komma in så det var inte så att jag behövde tvinga dem;)

Sen drog jag en snabbrunda, plockade upp det jag huvudsakligen var där för, nämligen en ny trappgrind, den gamla har gått sönder i en lödning:( och sen ett naturvitt överkast som jag draperat (låter tjusigare än vad det blev...*ler*) över fåtöljen i vardagsrummet så det ska vara lätt att tvätta den.

Och ett fyrpack speglar till äldsta dottern som velat ha det länge, vi köpte fyra förut och satte upp och skulle köpa fyra till,( det är alltså nån form av spegelvägg), och då hade de inte kvar de på gamla Ikea:(

Men nu fanns de!

Jag hade lovat dem fika åxå, men det var så fullt i restaurangen att jag köpte massa chokladbollar, dammsugare och äppelkaka och så åkte vi hem och bjöd resten av familjen på fika ute i solen:D

3 åringen är rasslig, fick feber igen i söndagskväll och hostar, men hon är hyfsat pigg nu och orkar vara ute  och njuta av vädret, och de för året uppsatta studsmattorna:)

Maken och jag gav oss på att skruva grind.

Pust, det är inte lätt när man måste hitta på speciallösningar för att det ska passa!

Vi har en bred trappöppning , 120 cm där den ska sitta, och den här grinden är max 110,9cm....alltså var vi tvungna att bygga lite extra på kanten.

Vi hade en extra stolpe där innan åxå, men den grinden spändes fast så då hölls stolpen på plats av det, den här ska skruvas fast så då måste ju sidorna sitta HÅRT!

Efter massa mätande, skruvande och borrande, samt att mannen fick åka och köpa 18cm långa skruvar:D så sitter nu grinden på sin plats:)

En 7 tums regel och lite finlir löser det mesta, samt ett jäkla gott samarbete:)

Fast...mannen hävdar att det är HAN som gör allt, när det i själva verket är JAG som får honom att mäta en extra gång och tänka efter före, samt ger honom de oumbärliga tipsen och råden som gör att det blir bra till slut:)

Men det är väl smällar man får ta.

Lite småsurt muttrade jag om att han aldrig gav mig cred för nåt, och nu fick han faktiskt nämna några saker som jag var bra på!

Han funderade länge och väl...och jag tänkte nästan slå honom i skallen med hammaren;) och så sa han: "Jaaa, du är duktig på att värpa"

Mao att jag är bra på att vänta och föda barn:D

-Mer då?

Han funderade och tänkte och inte ska nån tro att han kom på nåt mer:(

Knäppis.

Jag frågade såklart äldsta dottern samma sak och hon rabblade än det ena än det andra:) Då höll han med iaf.;)

Hammaren var nära....*S*

Jag ska aldrig säga nåt som han är bra på:)

..................................................
........................................

Medan jag fröjdade på Ikea så kastade mannen det jag nogsamt pekat ut i garaget, in i storbussen för vidare transport till tippen i morgon.

Han försöker alltid kasta annat åxå, men då får han vackert bära tillbaka det, har jag inte godkänt det så åker det inte iväg:)

Nu var det två gamla dataskärmar, en hårddisk som inte funkar, en skrivare sen 1800talet;) och en jädra massa skräp som samlats i garaget under vintern.

Massa trasiga vinterstövlar, påsar med skräp som jag rensat ut ur ungarnas rum, tidningar, pantflaskor, kartonger and so on i en evighet.

Nu går det att gå i garaget igen även om det måste städas i ordning.

Härligt med lite röj:)

Vi grillade hamburgare till middag och jäklar så ungarna åt! De var nog hungriga sen igår då jag gav mig på att göra en (förbannat god!) köttfärspaj som bara jag och mannen åt, övriga surade och petade på sin höjd av smördegstäcket och åt, sen mumsade de i sig hur många mackor som helst...;)

Jag är sååå trött på att laga mat som ungarna gillar!

Jag vill ha goda pajer, soppor, nya spännande fiskrätter osv, men nix det är falukorv, köttbullar, pasta och tacos för hela slanten...

Mina föräldrar äter alltid supergod mat, även på vardagar.De kan lätt göra en trerätters finmiddag en tisdag bara för att de vill, och om man nån gång påpekar att såååå gooooood mat fick vi aldrig när vi var små, så säger de bara att vi vägrade äta sånt...:/

Hm, svinhugg går igen:D

Men då kan man ju se fram emot det, när alla barn vuxit upp så slipper man tacos på fredagar:D

Hihi.

Nu ska jag snart sova!

Natti natti:)

Åhhh vad det är underbart med vår!!!

Jag älskar våren! Hela sommaren ligger framför en och man kan fortfarande hoppas och tro att det blir en kanonsommar:)

Sitter man i högsommarvärme i slutet av juli, så är det ju snart slut...men nu är det lååååångt till hösten!

Idag har vi först städat ordentligt inne, jag och barnen, (mannen och 13 åringen stod vid Ica och sålde bullar till klasskassan) och nu är mina julgardiner utbytta:D

Ja men vad tusan, julen varar fram till påska??!!

Jag tar fasta på sånt:)

Men nu är de väck, och faktiskt så har en och annan tupp fått flytta in åxå, men jag ids inte plocka fram massa påskpynt, det är så trist att ta bort det om några dagar, det får räcka med påskris och nån tupp.

Jag passade på att slänga ut lammfällsimitationmattan på vädring, ska skaka den tillsammans med mannen i morgon och sen lägga undan den till jul, nu får det vara nakna golv tills dess.

Jag är inget vidare förtjust i mattor, för det samlas ju så mycket skräp under dem....måste man lyfta och flytta när man ska dammsuga, jobbigt ju;)

Så för ögonblicket är det fint inne:)

Sen satte vi oss ute med en stooor bit morotskaka i solen, ahhhh man kan ha de sämre...:)

I morgon ska vi röja ute, ta fram utemöbler och sopa bort alla miljarders granbarr som vår gigantiska gran på tomten så generöst sprider ut..:/

Loppan springer runt i trädgården och pysslar med än det ena än det andra, nöjd och glad.

Det är skönt att ha lite större plats att röra sig på:)

Inne blir det ju så högljutt jämt åxå, så då måste hon ju ha såna här på sig, tycker hon;)

Men ute behövs de inte:)

Till hennes stora glädjeämnen i livet hör annars det här:

Att mysa med nån av katterna!

Här är det Smulan som inte får ligga i fred, hon brukar hämnas genom att lägga sig PÅ Loppan när hon sover:)

Man hör att skruttan gråter och så går man in och hittar Smulan liggandes precis ovanför huvudet på henne, och spinner högljutt och brer ut sig:)

Hihi:)

Annars då?

Jo, det är påsklov så alla barnen frågar hela tiden vad vi ska hitta på, och det enda vi har inbokat är middag hos mamma och pappa på lördag.

Sen ska de ju ut och gå påskkärringar på torsdagen förstås:)

Fast hela sportlovet så var ju nån sjuk, så vi får väl se vad det blir nu, man vågar ju inte ta ut nåt i förskott....

Men nu ser man ju ett slut på bacillerna iaf! Med solen och värmen så är det ju inga problem att få ungarna att vara ute, tvärtom är det svårt att få in dem på kvällen!

Härligt!

Vi har grillat idag btw:)

Och det var såååå gott, fläskfile´och egna potatisklyftor och bearnaise sås:)

Alla åt med god aptit och det är ju annars alltid nån som sitter och gnälller så det är trevligt som omväxling:)

Nu ska jag snart gå och stoppa om de halvstora som sitter uppe på ren vilja bara för att de är lediga i morgon...:)

De minsta sover sen ett par timmar, 3 åringen gick och lade sig utan att säga till och 5 åringen klev upp under sista reklamen på Robinson och sa att hon var trött och tänkte sova, sen gick hon med:)

Vi har inga svåra läggningar på våra barn iaf!

Här sover de gott:

De har varsin säng med en dryg meters avstånd, men ändå är det så här de trivs bäst<3

De är verkligen superkompisar, bästisar:)

Leker jättebra ihop och har nästan alltid roligt!

De har redan bestämt att Loppan ska åxå flytta in i deras rum och sova med dem:)

5 åringen var bara lite bekymrad för hur Loppans säng skulle få plats, men så kom hon på att det finns våningssängar, så då blev ju allt bra.

De är bara för underbara!!

Nu borstar de äntligen tänderna, 8 åringarna, bäst att ila och mota dem så de inte sätter sig framför TV:n igen!!

Ha en toppen söndag!

Hej på er, ny månad minsann, våren närmar sig!!!

Jag satt precis och svarade på era kommentarer, och så blev det ERROR när jag skickade:( Men det är ju såååååå roligt*bitter*

Nu orkar jag inte skriva om, så jag tackar er alla för allt snällt ni sagt, det är skönt att höra att jag inte överreagerar:)

Fö så kan jag säga att mamma ringde i går, mitt i maten, för att prata om ett annat ärende, nämligen scoutavgiften. Hon är kassör(tror jag) i scoutföreningen där mina tvillingar går, och nu hade det blivit nåt fel på summan som skulle betalas, den var typ hälften av vad den skulle vara...

Hon pratade glatt på om det, och frågade hur det var för övrigt och lite om ditt och datt, men inte en snuddning vid att säga Grattis.

Vad jag sa?

Inte ett skit, jag orkade inte börja en diskussion mitt bland tallrikar och kastruller, med alla barn som skulle ha hjälp att skära spagetti och mannen som skulle iväg med sonen på tennis.

Jag tar det "sen" :)

För jag har blivit riktigt nyfiken på hur hon ska motivera sig, varför hon lider så av mina barn, fast de sällan träffas?

Nog om detta för denna gång!!!

..................................................
..............................

I söndags köpte vi en sån här till 3 åringen:

Det är en Springcykel, eller Gåcykel,den har alltså inga trampor utan man ska sparka sig fram:)

Har vänner som haft sån till sin jämngamla son, han fick den när han var drygt två år och började sen cykla på vanlig cykel några månader senare.

Inga stödhjul, inget spring för mamma och pappa med en vinglig unge som skriker av förjust panik när det går för fort:) och sen lägger omkull både cykel och sig själv på gatan med blåmärken och trasiga knän som följd...

Min tanke är att hon ska kunna cykla med 5 åringen och jag slippa ha henne i vagnen, hon är så tung:D

Och till hösten, om allt går bra, så finns det ingen plats till henne i dubbelvagnen och jag vet att 5 åringen tyckte det var ganska jobbigt att gå när Loppan föddes.

Hon orkade gå långt, men det tog ju ganska lång tid, och tid är viktigt för att få ihop logistiken med ÖF, kyrkis, lunch och andra spännande aktiviteter:)

3 åringen är jättelycklig!!

Cykeln fanns bara i blått, med pirater på;) så hon fick en rosa cykelkorg med prinsessor på, helt i feminismens anda;)

Till sist, idag fick jag nog en av de finaste komplimanger jag någonsin fått!

På kyrkis så kom husmor fram och gratulerade till bebismagen.

"Jag har allt vetat det ett tag" sa hon, för hon hade sett det redan tidigt.

Inte på magens storlek, nej, utan för att jag blir så vacker när jag är gravid:):):)

"Du strålar" sa hon och tillade att det var ovanligt, de flesta kvinnor såg mer slitna ut, men jag var vacker och strålade.

Jag blev ju såklart superglad:D

Hon har sett mig bli gravid 3 gånger så hon vet ju vad hon talar om;)

Och sen, eftersom man ju är osäker och alltid måste fundera vidare, så undrar man ju hur jag ser ut som ickegravid??

Lönnfet, glåmig och allmänt stripig;)?

Haha, man kan alltid vända allt till sin nackdel;)

Nix pix, nu är det sovdags, jag är solo med ungarna så jag måste upp tidigt och få iväg dem till skolan.

Fast förresten, jag har ju blivit utmanad av Tuvaliten!!

Man skulle öppna sjätte mappen med foton och  ta sjätte bilden och visa er, och det kan jag väl:

"Life is like a box of choclat"

Ibland ligger mannen extra mkt på plus:)

Han levererar till en delikatessbutik i Stockholm och de har miljoners såna här godbitar så då brukar jag få en liten ask:)

Alla är inte goda, men de brukar gå i ändå:D

De som är goda, i mitt tycke, är s u p e r g o d a!!

Jag har sett att den här utmaningen har snurrat runt så jag är så fräck att jag inte skickar vidare den, vill nån ta sig an den så varsågod:)

NU ska jag sova!!!

Natti natti:)

- varför min mamma blir så arg över att vi skaffar fler barn?

Ja den som det visste!

Jag har aldrig frågat rakt ut, men jag tror att jag måste göra det nu i påsk, för jag har ju undrat jag med:)

När vi berättade om barn nummer ett så sa hon grattis, men kommenterade samtidigt att hon inte gillade att bli mormor, hon var ju så ung, och det kändes gammalt att bli det, hon var 48 år, och jag var 23.

Jag hann precis fylla 24 innan dottern föddes, mamma var 23 när jag föddes.

Barn nummer två kom ganska snabbt inpå, det skiljer 21 månader på dem, hon sa kanske grattis då med, men jag vet inte för jag bad syrran som bodde hemma då att berätta för dem, redan då visste jag att det inte var roliga nyheter jag kom med tydligen...:/

När jag väntade trean som ju blev två:) så berättade jag det på telefon och hon sa grattis. Efter ul då vi fick veta att det var tvillingar, så sa hon bara Herregud. Men jag tror att hon tyckte det var rätt coolt att jag fick två på en gång, jag vet att hon pratade mkt om det på sitt jobb. Till mig sa hon inte så mkt.

Femman, här började det bli riktigt jäkla jobbigt att berätta:(

Vi åkte dit med de fyra barnen som skulle lussa för mormor och morfar, och de fick berätta, de var superglada och jättestolta:)

Pappa sa grattis, mamma gick ut i köket....

När jag gick efter för att hjälpa till med kaffet så sa hon:

- Ja, jag tänker inte säga grattis, för jag tycker inte det är nåt att gratulera....

Jag blev paff, men svarade snabbt:

- Det tycker jag allt du ska göra, det hör till vanligt hyfs att göra det, VI är glada!

Hon gratulerade aldrig, men började prata om alla risker, och det var ju Downs syndrom hon tänkte på, och var säkert jätterädd för att bli mormor till ett handikappat barn...

Vi hade gjort ett moderkaksprov som var ok, men jag sa inte det, tänkte att hon gott kunde våndas när hon var så elak.:D

Jag kan tänka mig ungefär tusen värre saker än att få ett barn med Downs syndrom, givetvis önskar man sig ju ett barn som är friskt på alla sätt och vis, med alla kromosomer och höns hemma:) men det finns värre saker.

Barn nummer sex....hualigen, jag ville verkligen inte berätta, gick med ångest sen dagen jag plussade tills jag var tvungen, och till slut mutade jag äldsta dottern och tvillingtjejen att ringa och berätta:)

Då hade de sina vänner på besök så himla lägligt, och de älskar barn! De tycker att våra barn är underbara, och säger alltid till mig vilken fin mamma jag är:)

Vet ni, att då låtsades mamma som att det var roligt, och grattade hjärtligt men jag vet att det bara var spel för gallerierna, men gav fan i det och låtsades att jag trodde på det.

Deras vänner tjöt av glädje i bakgrunden och det kändes härligt:)

Barn nummer sju, vi skulle gifta oss, och mamma skulle sy min klänning, alltså var jag tvungen att berätta det tidigt, redan innan fosterdiagnostik och ul.....det kändes jobbigt att säga det till henne innan ens ungarna visste.

Jag ville inte utsätta mig för elakheter så jag mailade faktiskt, till hennes jobb;) Tänkte att där kan hon inte gärna flippa ur totalt, och kan reagera bäst hon vill innan jag behöver fronta henne.

Hon ringde några dagar senare:

- Ja, det där mailet du skickade, det tänker jag inte ens kommentera.

Sen  var det slutsnackat om det.

Hon har väldigt sällan nämnt något om mina graviditeter, varken medan de pågår eller efteråt. Däremot så kan hon sitta och berätta för mig om andra tjejers graviditeter, typ hennes arbetskamrater, hon vet precis vilken vecka de är i och vilka provsvar de fått på MVC.

Mig frågar hon inte ens när det är BF...

Syrran säger att mamma är orolig för mig, att min kropp inte ska orka med alla grav. eller att nåt ska gå fel, men jag tycker att det är ett konstigt sätt att visa omtanke på. Genom att helt nonchalera en så viktig bit i mitt liv.

Jag kan åxå tänka mig att hon tycker det är pinsamt...suck.

Barnen bryr hon sig faktiskt inte om så värst mkt, jag tror att hon tycker om dem, men de får inte höras och helst inte synas för mkt.

När vi är hemma hos dem eller de här så finner jag mig själv hyssande på ungarna hela tiden....:/

De är barn, klart de hörs!

Och det är väl klart att de vill ha uppmärksamhet av mormor när de äntligen träffas!

Hon ger sällan komplimanger, varken till mig eller barnen. När vi gifte oss och hon såg mig i klänningen och håruppsättning och hela baletten, då sa hon att jag var "nästan vacker".

Hur ska man ta det då? ;)

Barnen får oftare höra att de har fula kläder, eller fula frisyrer eller för mkt smink än de får höra att de är söta och fina.

Ja för all del, det är för mkt smink på en del av dem, men det hör inte hit;)

Mamma är ensambarn och en fullblodsegoist, fast det skulle hon aldrig erkänna, men det är hon. Hon har alltid rätt, och skulle hon nån gång inte ha rätt, så vänder hon det hela så att hon får rätt ändå:D

Vi bor i samma område, det tar fem minuter med bil, men vi träffas sällan. Pappa som gått i pension, men nu jobbar som personlig assistent till min kusins man som fått en stroke med total afasi som följd, han kommer minst en gång i veckan bara för att prata lite, hälsa på ungarna och kolla läget:)

De (kusinen)har nu flyttat 30 mil, så när pappa jobbar där så är han borta i 7-10 dagar, men han kommer ändå så fort han är hemma:)

Iofs så informerar han ju mamma så hon är väl uppdaterad,men hon träffar oss aldrig.

 Hon ringer aldrig heller, om det inte är nåt speciellt.

Och då gör hon samtalet kort.

Hon är nästan aldrig barnvakt, sist var när Loppan föddes, alltså 18 månader sen.Eller vänta nu, de var faktiskt barnvakt när vi var på julfest med mannens jobb i november, det hade jag ju glömt!

Ok men det blir två gånger på 18 månader.

Vi ber sällan om hjälp, nu när största tjejerna är så pass stora så kollar vi alltid med dem först, och de brukar tycka det är okey.Äldsta var tex hemma med de mindre när vi var på ul:)

Ja, frågan kvarstår ju, varför blir hon så irriterad?

Jag vet fan inte!

Vi tar hand om dem, de har ett antal fritidsaktiviteter, de har hela och rena kläder på sig, de är väluppfostrade hela bunten, det säger alla, de tycker om varandra(eh, för det mesta iaf*ler*) och vi har tid för dem.

Vi har ingen som helst avlastning utan ror runt det hela på egen hand, jag kan tycka att vi är ganska imponerande:D

Faktiskt så har jag med åren insett att det är ingen ide´att bry sig, hon kommer inte att ändra sig, och det är ju jättetråkigt för alla.

Jag ser ju hur andras föräldrar hämtar sina barnbarn från skolan och kyrkis och tar med dem på bio eller picknick, och verkligen umgås,och önskar ju självklart att det vore så hos oss åxå, men har insett fakta.

Det blir aldrig så.

Till det jäkliga hör att det är ungefär samma engagemang från mannens föräldrar...

När vi träffas så pratar de med ungarna och ger dem positiva kommentarer, men de ringer aldrig för att bara prata med dem ,eller vill umgås med dem på tu man hand , erbjuder sig aldrig att vara barnvakt eller liknande.

De bor lite längre bort, tar väl en 45 min- 1 timme med bil, men det är ju ingen ursäkt.

Å andra sidan gör inte vi så mkt för att puscha på dem heller, det har ju alltid varit såhär, och man vänjer sig ju.

Jag kan inte begripa det, för om jag hade barnbarn så skulle jag vilja vara delaktig. Jag kommer garanterat att ringa runt till dem alla,( för jag förutsätter att alla ungar skaffar minst ett barn i var!)varje dag och kolla hur de mår, om de har läxor och om deras föräldrar är snälla mot dem;)

Vilket de givetvis kommer att vara eftersom deras föräldrar är mina barn och de är alltid snälla:D

Tänk att bara kunna sno åt sig de gottigaste bitarna av ungarna, och lämna tillbaka dem när de kräks eller har mardrömmar eller är för obstinata!

:)

Jaja, nu har jag klagat nog på min mamma, så jag kan ju avsluta med att säga att jag ju älskar henne åxå, för hur det än är så är hon ju min mamma.

Men jag skulle gärna modifiera henne lite, installera lite empati, omtanke och kärlek:D

Natti natti på er:)

Vad snälla ni är:)

Jag har svarat er under kommentarerna, ni har sett det va?

Det brukar jag försöka göra:)

Jag skickade det där kortet ungarna gjort till mormor och morfar i torsdags förra veckan, det borde alltså kommit fram på fredagen.

Jag funderade på hur länge det skulle dröja innan de sa nåt....

På måndag, igår, så kom min pappa hit, han brukar kika hit nån gång per vecka, och han grattade direkt:D

Han sa att mamma tog det med fattning med inte var glad....och det visste jag ju. Jag talade om för honom att om man inte var trevlig nu så fick man inte gulla med bebisen när den var född heller, nu jäklar tänker jag visa mamma att man inte beter sig hur som helst!

Men pappa får gulla hur mkt han vill sen:)

Vi lär inte se mamma förrän till påsk och hon lär inte låtsas om nåt då, så vi får väl se om jag ids vara påstridig och ta upp det till diskussion...

Annars är det sjukt här hemma, ja IGEN, det är så man blir tokig snart!

Loppan började kräkas i torsdagskväll, och sen dess är hon så dålig i magen:( Bajsar massor och löst, hu.

3 och 5 åringarna har haft ont i magen, 3 åringen kräktes en gång i söndags, sen åt hon en hel Maxbox...? Varit pigg sen dess.

Idag ligger äldsta dottern och mår illa och är allmänt hängig, och nyss sa 13 åringen att hon mår illa åxå. Jag har mått illa och haft huvudvärk, och maken mår lite halvilla.

Ute snöar det som faaaaaaan och blåser svinkallt, det är -7 ute. När kommer våren tro?

Den behövs nu för att smälta bort alla bacillhärder som byggt bo!

Inte bara hos oss utan överallt, tycker att alla pratar om kräk och snor just ju.....nice värre...

Men annars är allt bra:)

Samma dag som jag var på ul så började den lilla busen där inne att sparka:)

Jag som gått och varit orolig för att det varit så lugnt, tänkt att den har säkert ryggmärgsbråck eftersom jag aldrig ätit folsyra, och enbart levde på tunnbrödmackor de första 10 veckorna;) , men samma dag som man fick se att allt såg ok ut, då minsann börjar det kännas åxå:)

Det är så coolt:)

Nu har jag haft värsta maraton tv kvällen, med Äntligen hemma, Desperate Housewifes, 24 och Lost,  så nu ska det bli skönt att knoppa!

Natti natti:) 

Den är tagen idag!

Beräknad leverans i slutet av augusti:)

Och just det ja, det är en gosse, hur nu det gick till?:)

Jag är inte helt bekväm med det kan jag lova, även om det nog kommer det med, hoppas jag!!

Vi har ju en son, så jag vet ju hur de funkar någotsånär,:) men han kom i par med tvillingsyrran så då hade jag ju ändå nån att köpa rosa gulliga kläder till, att helt plötsligt vända blicken enbart åt den astråkiga pojkavdelningen lockar mig föga måste jag erkänna.

Och, jag lär ju shoppa loss där för vi har i princip inga kläder som inte är rosa,eller blommiga eller på annat vis typiskt tjejiga..

Inte ens en overall finns det i blått.Eller en filt... Hm

Jag har idag efter ultraljudet scannat H&M = inga kläder jag gillade, Lindex = samma där, Kappahl = usch, Rackartyg = Nja kanske kanske kanske, fanns en body på där det stod 8, det är ju lite kul:) Åhlens= ja nu började det likna nåt! Jaha enbart i prematurstorlekar...Gick tom in på Polarn och pyret fast jag aldrig handlar där, ogillar deras kläder överlag, och idag var inget undantag, Sweetie Pie en exlusiv butik med dyyyra kläder = nix

Hörrni, som har pojkar, vart fasiken handlar man gulliga kläder till gossar?

Jag vill ha ljusblå, mjuka söta, inte massa mönster men gärna nåt litet, och då INTE en ful sköldpadda eller en bil! Inte mörkblått, grått eller svart, fy så trist, jag vill ha det riktigt babyblåa:) Inte jeans eller liknande, mjukt och mysigt ska det vara, inte tufft och coolt.

Inga krav alls va;)?

Sen en annan sak som jag kommer att bli galen på, och som jag vet att folk kommer att säga , det är:

- Ja men nu när ni ÄNTLIGEN fick en pojke, då kan ni sluta då? Då blir det inga fler.

Som om vi ägnat oss åt en jakt på en son!

"Jaha, en flicka till, fan då får vi köra vidare då"

Så jag har redan från början denna graviditeten sagt att blir det en kille så blir det minst en till unge:)

Och jag förespråkar ju helst jämna par så då blir det ju två till.....;)

Fan att man börjar bli så gammal bara;)

Jaja, det blir nog bra med en gosse, fast det känns konstigt:)

Vi har gjort ett moderkaksprov som såg fint ut, och på ultraljudet idag så såg de det de ville se och allt det såg utmärkt ut, så det låter ju bra!

Det är ju ändock det viktigaste:)

Alla ungarna är jätteglada över att få ett syskon, det är så roligt att de faktiskt blir så lyckliga varje gång! Man skulle ju kunna tro att de ledsnade och tyckte att nu var det väl ändå nog med bebisar som växer upp och börjar riva i allt och vara krångliga i största allmänhet, men nix, de blir bara glada:)

Härligt!

Nu återstår att berätta det för mina föräldrar.....nån frivillig?

Mamma lär ju bli tokig som vanlig, möjligen kan det faktum att det är en son mildra det hela;) Hon är garanterat en av de som kommer att säga "Nu när ni får en pojke så är det väl bra".

Fast antagligen i en väldigt taskig ton.

Hu.

Jag tänker faktiskt inte berätta det personligen(varför utsätta sig för elakheter om man kan slippa?) utan ungarna har fått göra ett kort som vi ska posta nån dag.

Kanske i morgon....ja troligen i morgon.

Börjar bli för rund om magen för att dröja så värst länge till:)

Nu ska jag kolla på Navy CIS, bra med repriser mitt i natten:)

Natti natti:)