Det här är mitt kök.

Eller är och är...hm, det var ju innan vi flyttade hit två ton bråte och tryckte in i köket, så där tomt är det ju inte längre!

Men kolla kaklet!

Alltså, fatta vad fult det är!

Även om köket är toppstädat, vilket det nästan aldrig någonsin är iofs, så ser det så rörigt ut med det där som bakgrund!

Jag vill inte ha det, men vad fasiken, vi har inte råd att blåsa ut hela köket och göra om allt, och att bara kakla om känns så meningslöst när vi troligen kommer att ändra planlösningen en del sen.

Jag funderade ett tag på att måla det vitt, för det har de gjort i Äntligen hemma, och Martin Timell är lite av min husgud;)

Jag står ofta och säger:

- Ja men Martin gjorde ju det, och det blev sååå fint!

Men då sa makens kompis som jobbar på en stor färgbutik att det gåååår inte:(

Han kan iofs inte använda Rustas klickgolv heller utan det måste vara typ Pergogolv för annars går det sönder direkt...bullshit;)

Men då tappade jag lusten att ens försöka.

Dessutom måste man ju hålla på och plocka undan och rengöra NOGA innan man målar och det är så tråkigt!

:)

Men, om jag vinner (hohoho,troligt - har väl aldrig vunnit nåt) en massa pengar så ska jag skaffa nytt kök, med VITA enkla kakelplattor, kanske att de får bli avlånga men inte mönstrade!!

:)

I morse var det snabba ryck på hemmafronten.

Maken börjar tidigt och jag måste väcka alla barnen, förutom äldsta som är sjuk, och få iväg dem till skolan.

Dessutom så skulle jag infinna mig på sjukhusets logopedavdelning med 4 åringen kl 9.15

2 åringen och bebisen måste såklart med.

4 åringen pratar som hej-kom-och-hjälp-mig så hon går i en "prat-grupp" där, vi föräldrar och i mitt fall;medföljande småsyskon, får sitta i ett annat rum och titta på dem på webTV.

Det är skittrist.

Jättebra för barnen, men supertråkigt att sitta och glo på dem.

Tur att jag har de två minsta att sysselsätta mig med! En som ammas och en som pusslar.

Iaf, alla skolbarn var iväg i tid, och sen var det väckning av mycket trött 2 åring...jag hatar att väcka barn! Speciellt små...

Åhhh hon var så trött så trött, och lindade de små armarna om min hals och begravde näsan i min halsgrop och blundade vidare...usch vad jobbigt att väcka:(

Men på med kläder, en flaska välling i handen och placerad framför TV:n medan jag plockade upp liten sprillans lycklig bebis:)

4 åringen själv var vaken med tuppen och färdig och klar samtidigt med skolbarnen.

Kl 8.30 klev vi ut och jag skulle "bara" fälla ihop vagnen som jag ville ha med eftersom vi skulle på marknad efteråt.Och...jag misstänkte att jag skulle få gå långt från parkeringen!

Normalt har vi åkt båda, och då har maken släppt av oss och sen parkerat, men nu var jag ju solo.

Men attans jäklar vad svårt det var att fälla vagnen! Jag har aldrig gjort det förr, utan överlåtit det på maken...dumt.

Jag brukar vara den som "kan själv" precis som en 2 åring, men nu var det svårt!

Egentligen är det lätt att fälla ihop den, men herregud - inte första gången med en helt ny vagnstyp.

Åtta hela minuter tog det!

Men ändå var jag framme på sjukhuset 25 minuter innnan det började.

Första parkeringen, precis utanför,  = fullt.

Andra parkeringen, lite längre bort = fullt.

Tredje parkeringen, nu lite lätt stressad, för den ligger en bit iväg(tur att vagnen var med!!)= fullt?

Men vad tusan?  Nä, vänta, det fanns några platser lediga . jippie!

Jag kör en WW Buss. Platserna är små även om man kör Nissan MIcra, kanske att en sån Smart skulle vara lätt att manövrera in;) men en WW buss är STOR. Måste backa in för att kunna komma in.

Vagnen står i bakluckan. Det är för trångt att dra vagnen längs sidan av bilen, man kommer knappt ur själv, så trångt är det!

Alltså måste jag först ta ur vagnen, men jag måste ju först ta p-platsen annars snor nån annan den.

Backa in och sen köra ut igen så jag stod i perfekt position för att backa igen, rusa ut och slänga ur vagnen, som givetvis var ännu svårare att fälla UPP:) och sen backa in innan nån började tuta för att man blockerar hela vägen...puh!

Nu var kl 9.07

Ut med ungarna, i med bebisen och 2 åringen i vagnen, rusa mot ingången med den stackars 4 åringen i eftersläp, och så måste jag ju anmäla och betala åxå...

Det gjorde jag 9.13, och 9.14 klev vi innanför dörren på logopedavdelningen!

Fast vagnen gick inte in genom dörren:( så den fick stanna utanför.

Allt gick bra, och på tillbakavägen var jag tvungen att ta en kopp kaffe innan jag orkade ta itu med in packningen i bilen...:)

Lite smart så körde jag ut från p-platsen innan jag påbörjade operation ilastning, och ställde mig så jag blockerade tre bilar, men tänkte att de ska väl inte ut precis nu..

Hann stoppa i två barn, bebisen var kvar när en bil såklart börjar tuta och vill ut.

Jaha, in och flytta bilen några meter, och så in med bebisen i bilen och nu skulle såklart ytterligare en bil ut, där jag blockerade..

Men hur fasiken ska man bete sig när man ska ha i eller ur en vagn på p-rutor där knappt bilen ryms??

(ja man kan köra in, men inte med min bil!)

De här människorna hade inte bråttom och jag fick t.o.m hjälp in med vagnen!

Tack!

Pust!

Körde till nästa parkering nere på stan, men där är rutorna omarkerade så man kan breda ut sig lite...:) och dessutom köra in och inte backa.

Men där blev det lite funderande när jag skulle betala biljetten.

För på skylten vid automaten stod det:

Parkering

Boendeparkering

Bussbiljett

Vuxna ..kr

Mindre barn 7kr

Jippie,jag kan alltså parkera BARNEN för 7 spänn timmen!?

Nästan som på Ikea;)

Eller nä...det är tydligen Uppsala Buss påfund, man ska inte kunna betala kontant på bussarna längre utan leta reda på en p-automat...

Suck.

Ur med vagnen igen, nu började det bli lite lättare:) och sen iväg en sväng ner på marknaden där maken jobbar.

Det började regna och jag skulle dra på regnskyddet tänkte jag, men vad tusan...det var skitsvårt det med!!

Man ska inte köpa sig en ny vagn...och gör man det ska man definitivt prova alla grejor hemma i lugn och ro...inte stå och snurra på ett regnskydd in public och klia sig i huvudet:)

Skit i det, såååå mkt regnar det inte.

Gick och kikade vad de sålde för grejs, när 4 åringen tjoade till över en hyper prinsessig klänning hon ville ha.

Vi har några sådana redan så jag vet att de blir välanvända, dessutom är det bara att tvätta och hänga upp..äkta polyester;)

Lilla 2 åringen pekade och ville ha hon med och jag frågade:

- Den här?

- Nä

-Den här?

- Nä,den!

-Den HÄR då?

-Nääää!

Jag pekade på varenda prinsessig klänning som fanns och det var bara nej, men ändå så pekade hon åt samma håll som jag?

Till slut höjde jag blicken till Blixten MCQueen bil tröjorna lite högre upp och frågade tvivlande:

-Är det den HÄR?

-Jaaaaaaa! En lyckligt leende unge sken som en sol:)

Helt otippat!

För första gången på väldigt väldigt länge vill nån av töserna INTE ha en rosa prinsessklänning, utan en cool med Blixten på:)

Jag var tvungen att fråga flera gånger bara för att vara säker, men jodå, det var en sån hon ville ha.

Och hon är så stolt över sin fiiiiina tröja, ville inte ta av den när det var pyamasdax, men till slut så.

:)

Skruttan!

4 åringen är lycklig över sin rosa prinsessklänning hon med:) men lyckan över Bilartröjan var nog större:)

Så, det  var nog om detta,  nu hojtar minsta prinsessan på käk!!

Natti:)

Satt i bilen med radion på när de sa att det är den 3 februari idag.

Va?

Hur fasiken gick det till?

Det var faktiskt nyårsafton för nån vecka sen,och barndop typ förra veckan?

Eller??

Tydligen inte,men det bästa med att tiden flyger är att det snart är sommar!

Med den här takten borde häggen börja blomma om en månad lite drygt;)

I alla fall, så har jag idag varit och babysimmat för tredje gången med lilla skruttan. (TREDJE gången?? Vi började ju nyss?*skakar på huvudet*)

Det var vi och en familj till...undrar vart allla andra var?

Kanske åkte pulka, för det var massor av snö i morse, men nu regnar det...

7- åringarna hade klassträff på leklandet så maken var där, och alla de små, förutom bebisen som ju simmade med mig;)

Hade sett lite fånigt ut om jag babysimmade ensam, hihi.

Fast man kanske kunde låna deras docka som de visar greppen på...ahh, vad tråkig jag är! ;)

Iaf, sist så dök vi och det var inte alls kul, men idag så var det knappt nån reaktion. Hon snörpte ihop ansiktet, dök och sprattlade som tusan med benen, kom upp ovanför vattenytan och blinkade bort vattnet ur ögonen, andades in och kikade sig nyfiket omkring:)

Härligt.

Vi tog god tid på oss i duschen och sen somnade hon i bilen på väg hem.

Men ingen ska tro att hon sov längre än bilen rullade, för i samma ögonblick som jag stannade slog hon upp korpgluggarna:/

Maken till unge att sova lite har jag aldrig haft!

Hon sov ganska mkt som nyfödd, men de slutade hon med rätt snart, och nu sover hon enbart i min famn eller om jag  bär henne i sjalen om dagarna..liiiite svårt att göra annat då.

Även om sjalen gör att jag kan fixa en hel del så är det besvärligt att böja sig..och eftersom allt i detta huset av nån anledning hamnar på golvet så blir det många böjningar på en dag...

Men men, tids nog sover väl hon med:)

----------------------------------------------------------------------------------------------

Vi har haft datakrångel länge nu.

Maken, som har det nyaste datorn i huset, och den som de är minst på eftersom jag har allt i min(typ 2 miljoner foton..) lämnade in sin dator på service, fick tillbaka den och lik förbannat var det segt att surfa:(

Ungarnas dator höll han på och meckade med, uppgraderade internet och sånt där så den tackade för sig...och nu är den på service;)

Min dator har varit ovanligt seg den med, och eftersom alla tre laptoparna började krångla samtidigt, så tyckte jag att det ju kanske lät som fel på nåt annat än själva datorn.

Maken ringde Glocalnet.

Han pratade med en kille i säkert 40 minuter, och så skulle han starta om datorn, och slår lite småklurigt av hela förgreningsdosan - det brukar vi göra när vi av nån anledning vill starta om modem/nätverksrouter, för allt är kopplat till samma grendosa, och vips! så bryts samtalet!

Även den bärbara telefonen är kopplad på samma...hihi.

Jag skrattade för mig själv när han suckade , svor och ringde upp igen, det är ju så klantigt, men ändå så himla typiskt.

Nåväl, han pratade med kille nr 2 länge och väl, och till slut ska den killen skicka nåt till vår dator, men det kunde ta en stund innan det kom fram, så maken skulle starta om datorn om tio minuter och sen ringa om det inte funkade.

Självklart så funkade det inte.

Och precis lika självklart ringde han upp igen, men fick så klart prata med en TREDJE kille!

Han bad om att få snacka med den som han pratade med innan, men det gick ju inte.

Innan kvällen var slut hade han fått prata med ytterligare en kille....

Och ändå funkade det inte.

Sista killen började hänvisa till Nokia för det är ett modem från dem vi hade., men nu var det ju stängt.

Morr...

Han ringde till Nokia dagen efter, och de kände inte alls till det modemet, det var gammalt som gatan tydligen.De i sin tur hänvisade till en återförsäljare.

Återförsäljaren suckade tungt när maken ringde.

- De hänvisar alltid hit, men vi säljer MOBILER inget annat. Vill du ha en mobil? :)

Jaha, visst är det märkligt? Man ska alltid bli runtskickad vad det än gäller.

Ok, dags för mig att ta över, maken satt ju på jobbet.

Så med en bebis som inte vill sova, bara hänga på min arm, en tvåring som inte kan vara tyst och dessutom pratar jätteHÖGT och en fyraåring som sjunger till Per Gessles Här kommer alla känslorna på en och samma gång, givetvis precis där jag måste stå och ringa, ringde jag supporten.

Här måste jag bara inflika att maken absolut skulle ha största möjliga tyyyyystnad igår, när han pratade:)

Min supportkille trodde absolut att det var modemet som sunkat ur, så jag åkte och köpte ett nytt. Det skulle bara vara att plugga in.

My ass att det var!

Det funkade ju såklart inte! Man kunde inte installera det med bärbara datorer eller trådlöst eller vad tusan det nu var!

Här gav jag upp ett tag, smsadetill mannen att det var skit allting, och sen gick jag och åt upp en gammal godispåse sen en av tjejerna var på kalas för en vecka sen.;)

Samt gormade på ungarna för typ allt...

Nya tag, ringde supporten på modemet, och fick hjälp att få det installerat, men tro för allt i världen inte att det funkade för det!

Ringde Glocalnet igen och fick prata med en trygg norrlänning och till slut så funkade det!!

Men jisses!

Det är inte lätt att vara okunning på tekninska prylar!

 :)

Fast min kära dator ska få åka på spa den med, lite TLC skadar säkert inte:)

Lite stolt är jag ändå att jag faktiskt fick till det, för det var lite meck och bök:)

Maken blev ju glad som en lärka, dels för att han slapp ta tag i det igen och dels(mest!) för att han kunde spela poker igen:)

Nu ska jag bara få ordning på sladdeländet!

Jag hade ju knutit ihop sladdarna fint, gömt dem bakom spjälorna som finns där och det var hyfsad ordning.

Ja alltså så god ordning det kan bli med: modemsladdar, nätverkssladdar,telefonsladdar,nummerpresentatörsl
addar och en och annan lampsladd åxå....

Alla tekniska prylar har minst två, gärna tre sladdar var, så det är myyyyycket där..

Plus brödrosten:)

Men det ska jag göra en dag när jag kan böja mig ner..mao när dottern sover nån annanstans...dvs typ till jul?

Eller nåt:)

Nu ska jag sova, för det är jag som måste upp med ungarna i morgon:(

Hu.

Natti gonatti:)

Jahapp, minsann har inte hela fyra månader rullat förbi sen vår lilla bebis föddes!Jisses....då vägde hon 2770g, nu är hon över 6 kilo.Stor och tjock..hihi. Jag fick "beröm" för min bra-kvalité-bröstmjölk av BVC,och fånig som man är så känns ju det lite gott:) Och idag har jag lite träningsvärk i armen efter att ha burit denna tjockis under dopet som vi hade igår.. I dessa sjukdomstider så hade jag inga större förhoppningar om att alla skulle var friska på dopdagen, men hoppades i alla fall. Och OM de skulle vara sjuka så var ju feber och snor att föredra framför kräk och illamående..Men det krånglar ju till allt så onödigt mkt om nån/några är sjuka. Hela släkten är ju inbjudna och vem ska man be skippa dopet för att få umgås med baciller ist?Pappa?? Mormor/morfar? Moster??Mamman(dvs jag) är ju lika med käk så hon bör ju vara med. Vi hade bokat dop i den kyrkan som de fyra yngsta är döpta i, jag hade alla mina skolavslutningar där, jag är konfirmerad där, makens föräldrar gifte sig där för många år sen och VI gifte oss ju där i våras! Det känns mao som "vår" kyrka på alla sätt och vis. Men lokalen som finns precis intill var uppbokad, så då bokade vi dopkaffe i den andra kyrkan, den där vi är typ fyra dagar/vecka och känns nästan som hemma:) Fredag kväll var jag och syrran där och dukade , och maken hade varit där tidigare med smörgåstårta och rosa prinsesstårta.Vita dukar på borden, tulpaner och ljus, klart! Fredag kväll, alla friska! Tummar hålls! Vaknar lördag morgon av kvittrande barnröster:)4+2 åringen sitter och kollar på TV och pratar glatt.ALLA FRISKA!! Kors i taket, hallelulja, tack gode gud! Jag köpte likadana klänningar till alla tjejerna i julklapp, så de fick de ha, de är jättefina, sådär skotskrutiga i rosa eller lila. H&M 129kr. :)Lille sonen har sin kostym sen bröllopet, och skorna - de var viktiga, tur de passade:)Däremot var slipsen med stjärnor borta? Helt puts väck, finns ingenstans?jaja, det funkar med slips med dödskalle på åxå...syns inte under kavajen.. Dopklänningen hade jag strukit dagen innan så den hängde jag bara in i "transportpåsen".Det är makens mormor som stickat den, hon har gjort två, eftersom vi fick tvillingar så var det ju lite tvunget:)Min mamma har sen sytt underklänning i rosa thaisiden(finns en blå med) och den är så fin!.Det rosa lyser igen det vita stickade lite lite lite, gulligt.Sen hade mamma fått uppdrag att köpa sidenband till rosetten, och jag hade bett om vinröda, så de hade jag knutit en rosett mitt fram med långa band, hade sytt lite så att rosetten inte gick att dra upp (vis av erfarenheten!) och trätt i smala likadana i ärmarna och gjort små rosetter av, det blev så fint så:) Framme i kyrkan, ungefär en halvtimme innan det började, vi skulle prata lite med prästen, byta om på dottern osv.Vi möttes av den manlige prästen som döpt två av barnen, bara det att vi skulle ha en kvinnlig, hon som vigde oss och har döpt ett av barnen?Men si, den stackarn låg hemma med vinterkräksjukan!Hu. Men för vår del gör det absolut inget, vi gillar honom väldigt mkt, han är superbra!Men det är såklart tråkigt att hon är sjuk. På med klänningen, amma lite så hon var nöjd, sätta fast den lilla rosen på klänningen längst ner, och sen var det som nästan dags. Vi tågade in efter prästen, alla på en lång rad:)Det är alltid lite nervöst att stå där framme, men det är skönt att ha barnen omkring sig.Kikade ut över våra släktingar och vänner som satt där så fint:) Jag hade bestämt att vi skulle sjunga Måne och sol, den sjunger de ofta på kyrkis så den kändes bra, dessutom gillar jag den, och sen Tryggare kan ingen vara.Inga nymodigheter här inte!Sen hade jag bestämt att maken skulle läsa om Jesus och barnen så det gjorde han:)Det brukar han göra. Själv kan jag på min höjd säga vad barnet i min famn ska heta...feg som tusan när det kommer till att prata offentligt, eller i större sammanhang än typ 3 personer...Maken bryr sig inte alls om vad som ska sjungas eller sägas, han överlåter det på mig. Sist vi hade dop, för vår numera dryga två år gamla dotter, så hade vår tvillingtjej brutit benet precis en vecka innan, så hon satt i rullstol och hade fruktansvärt ont. Hon var ledsen då över att inte kunna göra något, så nu skulle hon få hälla upp vattnet i dopfunten. Det gjorde hon med bravur, och själva dopet gick utmärkt, med en liten tös som inte sa ett pip, även om hon blev rejält blöt om skallen:)Tvillingsonen fick torka henne om huvudet, och det gjorde han med tydlig stolthet.Fast egentligen ville han åxå hälla upp vatten, så med arg röst har han deklarerat att "Nästa barn, då SKA jag hälla upp vatten!"Hihi..inte "om" utan bara ett konstaterande att "nästa"unge..:)Så gick prästen runt lite med henne för att visa upp henne för församlingen, och hon - som brukar anse att mamma är på rymmen om jag är en meter ifrån henne och slå på sirenen(=illvråla) - hon bara satt där så förnöjt i hans famn!Skönt:) Efter vårt dop var det ett annat dop direkt efter, så vi nästan krockade med dem på vår väg ut.Jag hann bara sätta fast dottern i babyskyddet så slocknade hon och sov djupt.Det är jobbigt att bli döpt:) Vi åkte ner till nästa kyrka där vi hade mottagningen, minglade lite först och sen såg vi till att alla barnen fick sin mat.Min mamma hade gjort kyckling och korvspett som de satte i sig med god aptit. Vi vuxna åt upp två gigantiska smörgåstårtor som vi beställt, underbara.Till det var det Loka alt. lättöl.Så var det rosa prinsess tårtor, ja, det blir tårta på tårta, men ack så gott och så ruskigt enkelt att beställa allt och slippa göra ett endaste dugg! Och de är sååååå goda:) Ungarna fick glass och strössel,men flera av dem ville ha tårta med så det fick de. När vi döpte vårt femte barn lyckades min mamma och min man övertala mig om att det skulle räcka med en 20 bitars tårta. (De är jättestora dessa tårtor och 20 bitar räcker lugnt till 30 pers) och att barnen skulle få enbart glass, inga ungar gillar tårta....Mot min övertygelse gick jag med på det. Och vad hände?Jo tårtan tog slut innan ens hälften hade fått!Alla ungar var där först och tog för sig stooora bitar, som vissa sen inte åt upp utan de slängdes:(Glassen åt de åxå upp, så det var ju för allt i världen bra, men fy fasiken vad jag tyckte det var pinsamt! Så aldrig mer!Hellre en tårta över än att en endaste person blir utan! Denna gången räckte allt så där perfekt lagom bra!Det blev en liten bit smörgås tårta kvar, och en kvarts prinsesstårta.Nöjd. Min lilla söta nydöpta prinsessa ammade lite hos mig, men sen var hon på utflykt överallt. I allas famnar var hon och var så nöjd!Alla var så imponerade över att hon var så "snäll", och jag med, för som sagt, hon brukar illvråla hos alla andra...?!Hon till och med somnade!! i famnen på en av våra gäster!Ingen lång stund, men tillräckligt för att orka med resten av dagen. Hon fick jättefina presenter, vår lilla skrutta.Bla en flaska portvin som ska lagras i 18 år! det tycker jag är en superkul grej, lagom till hon blir myndig kan hon öppna den:)Kanske kan hon dela den med sin mamma då, för vid det laget kanske jag slutat vara gravid eller amma;) Hela dagen kändes toppenbra, det enda är ju att man absolut inte hinner prata med folk.De försöker, kommer fram och försöker prata lite, men så kommer nästa, och nästa och nästa och så måste man rusa iväg för att hälla upp en termos kaffe...typ.Men men, så är det ju:) Folk började droppa av , vi städade och höll nästan på att glömma att ta kort med hela familjen och faddrarna!Tur att ena faddern kom på det innan sista gästen hunnit fara så vi kunde engagera henne som fotograf!Blev förhoppningsvis nåt hyfsat kort, det är svårt med så många människor.Men det är jättekul, vi har samma faddrar till alla ungar, och kort från alla dop, det är härligt att se hur barnaskaran växer! Jag är ju som alltid, grymt stolt över mina barn!Alla skötte sig exemplariskt hela dagen.Inget gnäll, inget bråk, inget tjafs, utan bara goa fina glada ungar.Massa spring i benen på de mindre, men i denna lokalen gör det inget, det finns utrymme.Och nåt som jag tycker är väääldigt konstigt, är att ingen av flickornas klänningar är smutsiga?!2 åringens tröja var lite fläckig, och sonen hade nog spillt glass på kostymen...men annars inte en fläck!Varför är det inte alltid så?:) Väl hemma så beställde vi pizza...slött men snabbt och enkelt, och sen slappade vi i soffan.Lilla bebisen kvartade in på mitt bröst, där sov hon tungt och länge. Det är jättejobbigt faktiskt att bli döpt, men väldigt trevligt. Jag tycker att det är skönt att det är över, just detta med att vara orolig för att nån ska bli sjuk är jobbigt:(Det är ju tyvärr så, vi är många i familjen, många som kan drabbas.Men tur att vi var friska. (ja, jag tror faktiskt att jag är både bacillrädd och hypokondriker...*S*) Nu är hon döpt, vår sjätte dotter, vårt sjunde underverk!

Bläddrar i Studieförbundet vuxenskolans kursutbud, hittar en kurs som heter Pappagrupp.

Alltså inte alls för mig, men jag läser ändå:

"Har du blivit med barn uppstår ju en massa frågor, som du som man skulle vilja diskutera med andra män i samma situation.

Män vill vara aktiva, jämställda och engagerade föräldrar.

Män som inte vill vara vare sig patriarker eller velourpappor känner sig lätt vilsen i "pannkakan". Här har du ett forum för tanke- och erfarenhetsutbyte.

Mån kl 18.30-21.00

Kursstart 11/2

4 ggr/12 tim/800kr

Jesper Banck"

Och jag blir så trött!!

Männen vägrar jämställdhet, de tycker kanske inte att det är okey att en kvinna får lägre lön än en man för samma arbete, att kvinnor ska kvoteras in i olika sammanhang (vilket  väl iofs måste anses vara det dummaste nån hittat på? Bäst person för arbetet/uppdraget måste ju vara det enda rätta, oavsett om personen är man eller kvinna, visst? Och som kvinna skulle jag inte uppskatta att få ett arbete på inkvoterade grunder, då är jag ju inte den bäste för jobbet! Kanske var jag den enda kvinna som sökte, och 100 män..men jag fick jobbet för att jag kvoteras...men nej..brrrr) men säg mig vilken man som tackar nej till en högre lön eller trevlig befodran med hänvisning till att hans kvinnliga kollega kanske borde få det ist...?

Nej de finns ju inte.

(OK,det gör de säkert men inte just här och nu, inte i min värld:)  

Men GRAVIDA ska de minsann vara ändå de jäklarna!?

Där ska det minsann vara så himla jämställt och fint..

Alltså, jag trodde alla visste att en man inte kan bli gravid??

Det lärde jag mig nån gång i lågstadiet, men precis som folk på allvar tror att mina tvillingar som är en pojke och en flicka är enäggstvillingar, kanske män tror att de faktiskt ÄR gravida?

Många blivande fäder är ju både illamående och går upp i vikt... 

Men hallå?

Jag tycker det är så löjligt så jag blir alldeles matt!

Det töntigaste jag vet är en stor stark, eller liten klen,   man som deklarerar:

"Vi är gravida!"

Eller, " Ja,när vi blev gravida.."  eller värst av alla: " JAG är gravid!"

Nej nej nej.

Säg gärna " Vi väntar barn" det är en helt annan sak, dessutom grammatiskt riktigt,  men att påstå att han på nåt vis är delaktig i den process som pågår i en gravid kvinnas kropp det är väl ändå att önska sig månen?

Jo, en man behövs för att skapa livet som växer i den gravida magen, men inte mer.

Han är INTE gravid.

Och ja, det är underbart med män som avgudar sin gravida kvinna, som sätter dem på små rosa fluffiga piedestaler och beskyddar dem från allt ont, samt åker långa omvägar för att skaffa just det som hon bara måste ha just NU! 

Såklart anser jag att en man ska finnas för sin gravida kvinna i alla möjliga och omöjliga situationer!

Men en man som säger att han ÄR gravid tappar sin aktning i mina ögon.

Jag kommer för evigt att se dem som löjliga små tofflar;)

Sorry.

När en man säger att han är gravid så förringar han alla kvinnor som är gravida, för det är en jäkla resa-en graviditet!

Alla förändringar som kroppen genomgår, både fyskiskt och psykiskt, att dygnet runt leva med en liten varelse inom sig, att kanske må dåligt eller vara euforisk av lycka , att öka ett antal kilon i vikt, att försöka balansera sin nya stora mage utan att snubbla eller få ont i ryggen, att hitta nån ställning att sova hyfsat i, att vakna med halsbränna,kanske kräkas, att känna små sparkar och buffar, att känna rejäla hårda sparkar som nästan tar andan ur en, :) att försöka följa alla kostråd om vad man ska och absolut inte ska äta och dricka, att ständigt fundera om bebisen mår bra, att få ångest om man inte känner rörelser som man brukar, att le fånigt med glädjetårar i ögonen när man sitter på bussen och bebisen kickar loss...

Sorry killar, men ni kommer inte att få vara med om det!

Men att tro att man är ens i närheten av att veta hur det känns, det är att förringa det hela.

Den blivade fadern kan låta bli att berätta om tillökningen tills han själv väljer att avslöja något, han kan fortsätta dricka alkohol och använda nikotin om han så vill, han kan fortsätta med sina hårda tuffa träningar, han  kan flyga och fara precis som han alltid gjort, och hans kropp behöver inte förändras det minsta!

Kom inte och snacka om att vara gravid då liksom...

Men jag antar att männen är avundsjuka, och det kan de gott vara:)

Tack och lov att jag är kvinna och får vara med om det underbara att ha en växande bebis i magen!

Jag skulle aldrig vilja vara man. 

Och min man säger: Vi ska ha barn / Min fru är gravid , om nu nån undrar;)

(Ja, alltså, inte just nu förstås, men de gånger det varit aktuellt!)

Härom dagen var vi på Ikea, vi skulle ha lite förvaringsprylar.

En garderob i klädkammaren var alldeles för liten och måtten var fel, så vi rev bort den och satte dit nån form av konsoll system, det heter Broder om nån är intresserad:)

Skitbra för övrigt, man bara spände fast sidostoplarna mellan golv och tak och sen hakar man på klädstång,hyllor,krokar och sånt allt efter vilka behov man har.

Blev sååå bra.

Men, innan vi kunde åka ifrån Ikea så var bebisen hungrig , så jag satte mig på en bänk vid utgången och ammade.

Maken fick ett samtal på mobilen och gick fram och tillbaka och pratade.

Två av barnen satt bredvid mig på bänken och 2 åringen stod snällt bredvid.

Trodde jag.

När hon tog ett steg framåt såg jag i ögonvrån hur hon drack ur en cola mugg.."men vi har väl inte köpt cola??"

Nä just det ja. Men hallå där lilla fröken, sluta!

Hojtade till så hon slutade dricka och tog ifrån henne muggen, kikade i den och hoppades väl att få se att den var tom...

 Men det var den ju såklart inte.  Vad den innehöll??

Jo, fyra centimeter cocacola och en utspottad portions snus!!

Mmmmmmummms??

Urk.

Fan vad äckliga folk är!

Och varför kan inte folk kasta sina sopor??

De har ju en så fin vask där man kan hälla sin ej urdruckna dricka.

Men nä, bättre att bara ställa sin gamla mugg i fönstret efter att man spottat lite i den åxå, och en snus förhöjer ju bara det hela.

Tror inte hon drack speciellt mycket, men ändå....

Blä:(

Jahapp, slut på jullovet.

Ja, inte för mig än, för de smås aktiviteter börjar inte förrän nästa vecka, och maken är hemma några dagar till, så jag kan ägna mig åt mina absoluta favvosyssla på morgnarna - soooova!

Jag är helt makalöst morgontrött!

Har alltid varit och misstänker att jag så kommer att förbli:)

Givetvis kan det hänga ihop med att jag är super piggelin på kvällarna och gärna ugglar uppe till minst midnatt, gärna både 01 och 02 innan kudden lockar...

Jag köpte ju en klänning till bebisen häromdagen, och igår fick jag åka tillbaka och få den avlarmad...

Larmknoppen satt kvar så himla fint mitt på klänningen som var ihopvikt snyggt och prydligt.

Till saken hör ju att jag köpte den på Lindex, gick ut därifrån utan att det larmade, gick in på KappAhl, gick ut därifrån utan att det larmade(trodde att larmsystemen var lika på affärer men kanske inte ändå??) och så gick jag in en vända till på Lindex eftersom 7 åringen skulle ha ett par byxor där, och gick ut utan att det larmade då heller.....

  Men, när jag gick IN på Lindex för att få den bortplockad...DÅ larmade det!!

På väg IN alltså:)

Jaja, kvittot var i sin ordning så det var ju bara att få den borttagen och åka hem igen..men så besvärligt att behöva åka tillbaka.

Imorse (ok - förmiddags då..)kom ena katten in och hoppade upp till mig och bebisen som låg och sov, och gosade ihop sig så mysigt intill oss.

När jag klev upp sen så såg jag att hela sängen var full av små söta svarta tassavtryck...

Så nu har vi fått renbäddad i sängen åxå

Nu sitter jag här och väntar på maken som varit och spelat poker i Stockholm, och kollar catering på nätet till dopet vi ska ha nästa helg.

Min mamma brukar laga maten, men nu har vi nog slut på idee´r både hon och jag, så vi funderar på smörgåstårta och sen vanlig prinsesstårta.

Tårta på tårta:)

Men gott!!

Eller kanske nån italiensk buffetallrik?

Äsch vete tusan,måste tänka lite mer!

Har plockat fram dopklänningen iaf och ska tvätta den snart, den är virkad/stickad så den tar ju lite tid på sig att torka, så jag kan ju inte göra det i sista sekunden gärna...

Jag har lust att göra nåt pyssligt åxå, men vet inte vad??

Brukar komma på massor efteråt som skulle ha varit kul att göra...typiskt;)

Kanske skulle googla på det??

Äsch, nu ska jag dricka the, tror jag:)

Jaha, såklart fick jag ett sms dagen efter nyårsdagen, av våra gäster...givetvis så var tre av fyra sjuka! :(

De hade insjuknat under natten mellan 1-2 januari.

Men vad jobbigt det blev!!

Vi som, som jag sagt innan, andats ut och började våga tro att vi skulle hålla oss friska, nu började det ju om...

Inkubationstiden verkar ju vara precis som den vill, och frågan är ju vart de blivit smittade..

Kan det verkligen vara av oss?

Här var ju två sjuka på annandagens natt, troligen smittade av 4 åringen som var sjuk på juldagen. Hon smittade ju även min syrra och hennes kompis, så där verkar det ju som om inkubationen var 1-1½ ungefär.

Men det var ju nästan fem dygn senare som våra gäster kom hit?

Jag vet att vinterkräksjukans baciller finns kvar i hemmet i ca 2 veckor efter tillfrisknandet, men nu är vi så lyckligt lottade att vi tillhör de som inte drabbas av den, det gäller att ha rätt blodgrupp;)

Iofs så vet jag inte vad maken har för blodgrupp...kanske var det det han hade?

Men...faktum kvarstår...risken är ju överhängande att drabbas, speciellt då vår äldsta som sov tillsammans med deras dotter..

Så vi kände oss lite bacillrädda och satte oss i mer eller mindre sträng karantän under veckan som gått:)

I går fredag vågade vi oss iväg till Sandvikens fina äventyrsbad och var där en heldag. Ungarna hostade jättemycket så till slut frågade maken en badvakt om det var nåt speciellt med vattnet, och jovisst var det det. Eftersom det var så mkt besökande så hade de ökat på klorhalten.

Bra såklart, men jobbigt för framför allt sonen som hostade så han nästan kräktes...och till slut gav upp och inte ville bada mer.

Trevligt hade vi iaf:)

I torsdags tog vi bilen en bit iväg och sen gick vi några hundra meter till en fin grillplats i skogen här.

Där grillade vi korv och lekte dunken, jättemysigt.

Och idag tog jag med 7 åringen och 12 åringen på lite shopping.

Mest till mig:)

Men de är bra att ha med som smakråd/bebisvakt...hihi.

Summan av shoppingen blev fem tunikor till mig, två par bruna jeans till  mig, ett par glittriga jeans till 7 åringen, en blus till 12 åringen, sminkväska till samma tjej, ett par byxor och en klänning till bebisen.

Nu är jag pank. Men välklädd. Och glad:)

Fast jag var tvungen att smsa till mannen och be honom ge mig tillåtelse att shoppa  så mkt för det kändes jobbigt att göra av med så mkt pengar...Jag gillar att shoppa, men får ångest över att göra av med pengar...

Häromdagen köpte jag ett par svarta stövlar åxå....

Meeen, allt är på rea:)

Full pris skulle det ha blivit mkt dyrare.

Och jag handlar sällan kläder till mig själv så jag är värd det:)

Dessutom har jag bara ett par brallor att ha på mig, och knappt några tröjor, och det gäller att passa på när det nu är ett mode som är helt ok när man har en degmage;)

Haha, vad bra jag är på att hitta anledningar att shoppa va;)?

Nu kommer jag att stå där och fundera på vilken av de fina tunikorna jag ska ha på mig varje morgon.....hihi

Nu ska jag snart se på kommisarie Linley på tv.

Det gillar jag:)

Igår såg vi "XXX"..med Ice cube..urtrist trots att det var action från början till slut.

Men nu ska jag koka lite the innan det börjar så by bye:)