Nyårsaftons förmiddag bad jag barnen göra rent i burarna, så att djuren - två kaninen och ett marsvin, skulle ha det fint och trevligt de med.

Så stod jag i köket med ryggen mot dem när de kom upp och förtvivlat säger:

-Mamma, vi lyfte ut Lille Skutt för att göra rent i buren, och han bara föll ihop på sidan, och kan inte resa sig, han bara ligger.

Jag blev alldeles kall i hjärtat och ville inte vända mig om och titta på honom, ville verkligen inte se hur dålig han var, men var ju tvungen.

Och jo, där i famnen på min äldsta dotter ligger vår kanin, vår Lille Skutt, och han ligger helt utsträckt och slö och andas ytligt, tårarna rinner på min äldsta, nästa äldsta har tårar i ögonen och 7 åringen ser bara förtvivlad ut.

Åh, vad gör man nu?

Jag kan inget om kaniner, jag vet bara att alla våra tre djur i bur är skamligt försummade, inget ovanligt misstänker jag, många är väl de familjer där det tjatats om ett djur och när så djuret kommer till familjen så tappas intresset rätt snabbt...

Men det gör ju inte mitt samvete mindre dåligt:(

Maken kommer och tittar han med och vi enas om att det nog är väldigt kort tid kvar för Lille Skutt i denna världen, så jag bestämmer att han ska åka till djursjukhuset direkt, jag kan bara inte se honom tyna bort.

Det får kosta vad det kosta vill.

Vi var ju in med vår lilla katthona i våras, på jourtid, och det slutade på över 2000 spänn, men vad sjutton gör man?

Man kan ju inte låta det stackars djuret plågas.

Jag hämtade transportburen och bäddade in honom med handdukar, men han var för lång när han låg utsträckt så det gick inte att stänga dörren till buren utan att klämma ihop honom och det ville jag inte, så jag fick lyfta över honom i en kartong.

7 - åriga dottern ville med så det fick hon, och innan de åkte så klappade alla barnen honom en sista gång..och jag med.

Usch, hoppet är ju det sista som lämnar en, så in i det sista hoppades jag att de skulle ge honom en piggelinspruta och så skulle han komma hem igen, lika pigg som vanligt!

Men nej, efter en knapp timme var de hemma igen, vår lilla söta 7-åriga dotter bar in kartongen på sitt rum och sa att "nu sover Lille Skutt för alltid, han vaknar aldrig mer" och mina tårar brände bakom ögonlocken.

Både för kaninens skull men mest för barnens sorg.

Åh vad svårt att se dem vara så ledsna!

Maken sa att de på djursjukhuset tagit in dem direkt, de konstaterade efter en blick att det var försent för nåt annat än avlivning.

De gissade på något som heter Trumsjuka, symptomen stämde med det, och det var tydligen ren otur att han drabbats.

Han var bara 2½ år gammal vår Lille Skutt så det var inte dags att kila vidare än,men sjukdom är ju svårt att råda över.

Han var dessutom som vanligt dagen innan, för då stod jag och pratade lite med honom, så det gick snabbt.

Trumsjuka är tydligen plågsamt, och det gör mig så ledsen, att han säkert hade väldigt ont, och ingen av oss märkte det:(

Nåväl, han fick en spruta och fick somna in, och kostnaden slutade på 2-300kronor.

De sa att de hade sänkt kostnaden just för avlivning av smådjur, förr kostade det 2000kr bara man satte foten innanför deras dörrar, men nu hade de gjort såhär för att man inte skulle dra sig för kostnaden, och åka in istf att låta djuren plågas hemma.

Bra!!

Fast jag vill gärna slippa vara med om det igen!!!

Vår 7 åring var ledsen hela dagen, hon hade honom på sitt rum, ritade en fin teckning och lade ner ett foto på oss hela familjen till honom så han inte skulle känna sig ensam...

De mindre syskonen fattade nog inte riktigt vidden av det, och de två äldsta hade gråtit klart redan innan, sonen sa inget och grät inte, svårt att veta hur han kände egentligen. Ledsen såklart, men inte som tvillingsyrran sin.

Vi skulle ju ha gäster så det var bara att börja laga mat, även om det kändes fel att rusta till kalas när han var död, men livet går vidare, typ...

Våra gäster kom vid 15.30, och vi började med fördrink(vet inte om det var gott, jag drack sockerdricka som den ammande mamma jag är), sen en Toast Skagen, följt av ugnsbakad laxsida med täcke av creme fraiche och dill, romsås och kokt potatis. Det låter lite fattigt och trist, men det är ack så gott!

Till efterrätt var det pannacotta, som gästerna bidrog med, mums.

Sen spelade vi spel - Lika par leker bäst,  och åt ostbricka med exotiska frukter innan det redan!! var dags för tolvslaget!

Ut med alla ungar, lilla bebisen satt i sjalen och sov så det var enklet att dra på en mössa och bärskyddet bara, och sen tittade vi på raketer, sköt av våran "tårta" ( vår 4 åring blev hysteriskt rädd och bara skrek, så som vanligt stod jag och kramade om och tröstade, har nog missat vartenda fyrverkeri de senaste åren....) och skålade i riktig champagne.

(Säg det inte till nån,men jag hällde ut mitt efter en mikrosipp...och hällde i av ungarnas Pommac ist...hihi)

Sen in och snacka lite till och vips var klockan 2, och det började bli dags att skjutsa hem gästerna.

Jag brukar inte dricka,är gravid eller ammar typ alltid:) så jag skulle agera chaufför.

Deras äldsta tjej skulle sova kvar hos vår äldsta så hon stannade kvar och jag körde hem de andra.

Det var mkt folk ute och rörde sig på gatorna, men det kändes rätt städat överallt.

Hem igen och var väl i säng runt 3, men kunde inte sova, låg och funderade på den stackars kaninen bla...somnade efter en stund.

Bara för att väckas av äldsta dottern klockan 7.30, då mådde deras dotter dåligt och ville åka hem.

Så då körde jag en vända till genom stan...

Blev alldeles trött, vi hade ju nästan vågat tro att ingen mer skulle bli sjuk...men nu var det väl dags igen:(

Sen sov jag till halv två!

Men hallååå??

Skällde lite på maken som inte väckt mig tidigare, men han hade inte gått upp förrän efter 12:)

Ungarna sov till allt mellan 11 och 14:)

Ett sms framåt dagen lugnade oss lite, hon mådde bra, var lite seg bara.

Vi begravde Lille Skutt också.

Maken grävde en grav, (intill marsvinet Linus grav - han lämnade oss 13 januari 2007,) och sen tågade barnen på led dit.

Först 7 åriga tösen med kaninen i kartongen, och sen övriga barn, utom 2 åringen, bebisen och jag som såg på genom fönstret.

De såg så ledsna ut, mina stackars trollungar, när de lade ner honom, gjorde fint med ett kors och ett gravljus och senare på kvällen köpte de tulpaner och lade dit...åhhh:(

Min pappa fyller år på nyårsdagen så vi åkte dit framåt 4-tiden och fikade   och gav honom den fina lyktan, och sen hem och käkade rester.

Segt, segt, segt, en alldeles vanlig nyårs dag mao:)

Nu är det 2008.

Skumt att tiden går så fort, men det låter bra - 2008.

Om jag får som jag vill så vill jag sitta med en bebis i magen nästa nyår, med leverans våren 2009:)

Vi får väl se hur det blir med det:)  

Herre jösses vad länge sen det var jag skrev?!

Tiden bara flyyyyger.

Iaf, jag har minsann fyllt år, och i det stora paketet under sängen så låg en snygg dammsugare!

Ergo rapido, nån sån där kombinerad hand dammsugare/vanlig liten dammsugare...Rosa:)

Jag hade beställt en sån så det var inte helt överraskande, men väldigt glädjande!

Att det kan vara så kul att få en dammsugare?

Om nån sagt det när man var typ 8 år så hade man väl dött av skratt:)

Och hade nån sagt det när man var 18 år så hade man nog garvat rått då med, men vid 28 så börjar man kanske inse att ; Joooo det är nog rätt bra iaf, och tio år senare så blev jag som sagt överlycklig:)

Gammal??

Nä, aldrig!  

Och att dammsuga med den går som en dans!

Man kan till och med få ungarna att göra det genom att locka med att de får använda "den nya".

Perfekt:)

Av mamma och pappa fick jag ett överkast jag velat ha från Ikea länge, så det blev så fint i sovrummet till jul.

Köpte gardiner på tokrea från Catalog.se som matchade så det blev värsta nya rummet.

Innan hade vi vita tunna spetspanelgardiner och ett blekgrönt överkast.

Ja, och så var det ju julen då.

Veckan innan på tisdagen så kräktes sonen...panik.

  Jag stängde in honom på hans rum med stränga order om att inte gå ut utan ropa om det var nåt...där fick han sitta i två dagar:)

Första dagen sov han mest, men dag 2 var han rätt trött på att sitta instängd, trots att jag bar in TV+ video, gameboy och tidningar, men han härdade ut min lilla gubbe!

Superduktigt!

Julafton kom och gick, alla var friska, alla var glada över sina paket, all mat var god, allt var som det skulle. Toppen!

Ja, snö var det ingen förstås, men vem tror på allvar på en vit jul  nu för tiden?

Juldagens förmiddag kräktes 4 åringen.

Ahmen vad nu då, vi ska ju ha middag för mina föräldrar och syster+kompis.

Ringde dem och de kom ändå, iom att vi umgåtts hela julafton så tyckte de att de säkert var smittade redan och lika gärna kunde komma och äta oxfile´.

Lilla fröken fick Tv+ video inburen på sitt rum...tur att vi har en liten! ocj stränga order om att inte gå ut.

Funkade bra där med, hon sov mest hela dagen.

Vi andra åt gott och spelade spel och hade trevligt.

Mamma och pappa klarade sig. Syrran och hennes kompis blev sjuka, och vår 12 åring och pappan i familjen blev sjuka.

Nu vill jag inte ha några mer sådana sjukor här!!

Urk:(

Vi skulle på middag hos svärföräldrarna i fredags och på 70 årskalas igår, men vi ställde in båda två, vill inte smitta ner folk.

I  morgon är det nyårsafton!

Eller egentligen idag eftersom jag sitter här mitt i natten..

Och förhoppningsvis firar vi den med våra gamla kompisar, ta i trä och allt sånt.

Idag har vi varit och shoppat, present till min pappa som fyller år på nyårsdagen, det blev en sån där stor utomhuslykta med ljus till - jättefin!.

Vi fick en på juldagen av syrran och då pratade pappa om att han ville ha en han med, så det får han:)

Passade på att köpa två stjärnor på fot och en glasstjärna att hänga i förnstret till halva priset , jag gillar 50% :)

Nu på kvällen har jag färgat håret på de två äldsta, en blond och en kolsvart..jaja ombyte förnöjer!

Lilla bebisen sover äntligen i knät efter att ha varit rejält övertrött, hon   gillar inte att sitta hos nån annan än mig, och det var hon tvungen till när jag färgade håret på dem, så då blev det skrik och panik för hela slanten och sen var hon sällskaplig med mig hela kvällen, rädd att bli bortlämnad igen säkert, hihi.

Nä, nu ska jag borsta gaddarna, har plöjt i mig en halv(nja nästan hel i sanningens namn..)påse med Ahlgrens slädar - limited edition:)

Ha det bra och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!!

  

Jippie!!  

Förra torsdagen var de klara och körde igång ventilationen!!!!

- Det blev lite lättare att andas...sa 12åringen;)

Jojo.

Luften är trevlig hur som helst.

Stekte pannkakor i förrgår och oset brukar sitta kvar några dagar, men nu var det väck direkt, nice.

Men fult som f-n är det med alla stora silverrör som går längs med taket nere:(

Uppe är allt lagt uppe på vinden så det enda som syns är ventilerna, men nere ligger allt synligt...

Men vad gör man inte för att slippa radon..

Och jag klurar på att linda in dem i sån där ljusslang och slå två flugor i en smäll - få belysning och göra en Installation..:)

Hade jag varit en omtalad konstnär hade det ju garanterat gått hem...hehe.

Dessutom så hade de städat så fint efter sig!!

Hantverkarna alltså. Jag blev så glad!

Mannen mår bra efter sitt rån.

Det har varit polisförhör och massa papper att fylla i och skicka överallt, men värst av allt tyckte han det var att han blev av med mobilen.

Det  var en gammal skrutt som han skulle byta ändå, men alla telefonnummer han hade där är ju borta...

Och han har de bara där, så det har krånglat till det för honom, har massa arbetskontakter där som han inte får tag i nu.

Lite roligt i det hela är att han hade fått en klocka av mina föräldrar, en Breitling kopia. Orginalet går loss på en sisådär 40.000kr

Den skulle de ha, men vigselringen på samma hand tog de inte.

Och det är en fet en, värd 4-5000kr:)

Snacka om att välja fel...

Och glad är man ju för det!

Alla kort(visa,bensin,betalkort osv) har han åxå kvar iom att han hade plånboken i innerfickan på jackan som hängde på stolen, de letade, men fickan är djup så de hittade inte på den.

Skönt, för det krävs ju en massa åtgärder när man blir av med sånt.

Allt som allt blev han av med runt tusen spänn i kontanter, klockan och mobilen.

Klockan omnämndes i pressen som "värdefull" hihi.

Kostade 20 spänn i Thailand;)

Jag är så glad att han mår bra!  

Usch, det hade kunnat bli tokigt.

Jag fyller år på måndag:)

Och hittade ett stoooort paket under sängen när jag dammsög...!

Nyfiken är bara förnamnet.

Förra söndagen hade jag lite adventsfika för mina föräldrar och syrra, det är bra att tvingas göra allt i ordning för att man ska få besök:)

I morgon kommer de på födelsedagsfika, så man får väl ta en sväng med dammsugaren innan. Fast vi ska nog på gudstjänst först(!!!)

Det är avslutning på kyrkis och musiklek och alla barn får vara lucior,tomtar,pepparkaksgubbar edyl, och så ska de gå ett litet luciatåg.

Sånt gråter man ju när man ser,blir så rörd.

Jag var på stan och handlade julklappar när det var kyrkisavslutning med bara deras grupp så jag missade ju det.

Maken fick gå istället.

Och han hade jättekul den dagen:)

Först åkte han till öppna förskolan med 2+4  åringarna, och efter en stund där så bajsade 2 åringen ner hela sig;) Från knäna till öronen, sa han, misstänker att det är en sanning med modifikation;)

Men en helsanering krävdes så det var bara hem och in i duschen.

Jag var rätt glad åt att vara på stan:)

När han precis sanerat klart så ringde de från skolan - ena sjuåringen har halkat och slagit pannan i en glasdörr, fått värsta bulan och vill hem, så det var bara att packa in de andra två i bilen och hämta henne.

Kul värre;)

Hon hade bandage a´la Rambo lindat runt huvudet, var ledsen och trött men mådde inte dåligt så hon fick hänga med på kyrkis.

Jag stod beredd att åka hem annars, för avslutningen var viktig för 4 åringen.

Handlandet gick bra det med, fick köpt en hel del av julklapparna, skönt.

Stod sen i flera timmar och slog in paket....ooooont i ryggen får man:(

Har inte satt på några snören bara...ska göra det sen nån dag.

Nu borde jag gå ner och lägga in tvätten i tumlaren så lilla bebisens tomteklänning är torr i morgon, om vi nu kommer iväg till kyrkan...4 åringen kom upp precis och kändes febrig...

Näää, vill inte!!!

*hoppas, hoppas, hoppas* att allt är bra!

(fast jag misstar mig typ aldrig på feber, så vi blir nog hemma)

Jaja, sånt är livet:)

Tumlar klänningen hur som helst!!!

Natti:)

Eller nåt liknande fick min man höra ikväll:(

Han var som vanligt iväg och spelade poker som han brukar försöka komma iväg på varje fredag, och ja, det är helt ok med mig för det mesta:)

Men just ikväll skulle jag nog ha varit sur och grinig och begärt att han stannade hemma, för stället blev rånat!

Han ringde på en lånad telefon vid halv tolv, och jag förstod ju att nåt hänt annars ringer han inte utan skickar ett sms.

Men jag trodde först att han vunnit tokmycket pengar...hade ju varit roligare;)

Men nä, det hade kommit in tre beväpnade killar och skjutit skarpt(!!) och beordrat ner dem på golvet, sen hade de plockat dem på mobiler, klockor och plånböcker.

Fan det är ju värsta gansterfasonerna..trodde liksom inte att sånt händer på riktigt även fast man läser om det dagligen.

Men att MIN man ska vara med om det, det finns ju inte i tanken när man vinkar hejdå.

Nu var han inte skadad på nåt vis sa han, mer än chockad såklart, men om jag förstod det rätt så hade åtminstone nån kille blivit rejält sparkad.

Samtidigt som jag blir jätterädd så blir jag så förbannad!

Vad är det för människor?

Klart att det är värsta toppläget för att råna en svartklubb där de spelar poker om säkert rätt höga summor, ja kanske inte gigantiska men så att varje person sitter med flera tusen på fickan, men hur är man funtad när man inte kan skilja på mitt och ditt?

Hur tänker man när man står där med en skarpladdad pistol och siktar på en annan levande människa?

Antagligen inte speciellt långt.

Mina stora tjejer var ju vakna så de blev ju oroliga så klart.

Nu sover de och en taxi stannar precis utanför.

Ska gå och pussa på honom nu!!

Hantverkarna alltså..usch.  

Jag förstår att de inte kan ta av sig sina knytkängor varje gång de ska in och ut, och de torkar faktiskt av sig på mattan..meeen det är ju en ny snygg fin matta(iofs från Rusta, men ändå) så jag vill ju inte ha den alldeles lerig!

Igår rullade jag ihop den och bytte ut den mot den vi fått från makens farmor - en brun-beige randig sak som är rätt ful, men den duger gott åt dem att torka skorna på:)

Igår blev jag faktiskt rätt sur på gubbarna.

De har tagit hål i betongväggarna, det är lättbetong så det blir ett fint svart pulver som letar sig in överallt, det är inte kul med alla ungar som drar runt det överallt:(

Igår när jag gick min dagliga runda med dammsugaren efter att de åkt hem, så upptäckte jag att de inte tagit rätt på ett dugg efter sig:(

Speciellt kul känns det ju när de borrat hål i väggen till klädkammaren, med alla rena kl'äder och sänglinnen och inte dammsugit efter sig...

De HAR ju en grovdammsugare?

Och när jag borrar så har jag minsann lärt mig att man kan hålla dammsugaren under där man borrar så åker det mesta in där, men den kunskapen har inte de tydligen...utan det var borrdamm lite här och var..

Samma inne på toan där nere...damm och betonggrus på golvet,mattan, hyllan...fy vad trist.

Och på väggarna är det stora märken efter betongborren:(

Det är en stooooor borr som de spänner fast mellan golv/tak eller vägg/vägg för att få det rakt, och det är ju nice, men jag ska väl inte behöva måla om efter dem??

Vi betalar 120.000kr för detta jobb!

Är det för mkt begärt att jag inte ska behöva kalla in en städfirma sen??

Eller är jag kanske överkänslig?

Lat? Jag vill verkligen inte städa i onödan.Har ju liksom att göra ändå:)

Dessutom...så öser de ju undan grejor så jag kommer inte att hitta nånting sen:(

Jo, de måste flytta på saker för att komma åt, men det blir ändå stök och bök:(

"Det kommer att bli bra när det är klart"

Det har jag mumlat måånga gånger nu:)

Och det blir förhoppningsvis lika bra som i vårt förra hus, där vi fick ner radonvärdena rejält, och dessutom en jättetrevlig inomhusluft, där det luktar nyvädrat istf instängt.

Men jag skulle gärna snabbspola tills det är klart:)

Annars verkar just den här bacillen släppt sitt tag om oss, vi har återgått till vårt sociala liv med ÖF och kyrkis.

Fast idag så var det en mamma som lämnade sin unge på kyrkis som upplyste om att hennes barn varit magsjuka dagen innan och legat och kräkts...och varför kunde de inte stannat hemma idag då???

Sånt blir jag så trött på!

Jag försöker verkligen att hålla bacillerna inom familjen och inte dela med oss i onödan( ja det kan tyckas vara snålt, men sån är jag,*s*) och förväntar mig samma respekt av andra, men förvånas om och om igen över hur folk struntar i om andra blir smittade..

Visst, förkylningar är svårt att undvika och lite snoriga näsor och hostiga pigga barn gör mig inget, men magsjuka....fan det kan man väl försöka låta bli att vidarebefodra??

Innan kyrkis så åkte jag till Coop och köpte sista Harry Potter boken som släpptes idag( På svenska då) så min snart 14 åriga dotter blev såååå lycklig:)

Och lampor till adventsljusstakarna!!

  Jag lyckades sopa två ljusstakar i golvet förra året när jag tog undan dem, så nu hoppas jag att det bara var lamporna som gick sönder...och att det var rätt sorts lampor jag köpte!

Vilken djungel DET är!

Fanns ju typ 20 olika lampor att välja på....

Fattar inte att det är jul snart bara....

Snart måste jag ut på stora julklappsracet...och innan dess måste jag försöka klura ut vad ungarna ska få, kul men svårt!

Lunchade med maken igår och passade på att visa honom en ergorapido dammsugare, som jag vill ha, fasiken så snygga de är!

Att dammsuga måste bli mycket roligare med en sån:)

Har önskat mig en rosa, såklart. Funkar med röd åxå, men då blir det förra årets modell. Tror inte att det är nån större skillnad på dem, förutom att årets modell har några extra munstycken, men dem använder jag ju säkert inte ändå;)

Nope, nu är det sängdax, måste ju upp i ottan för att hantverkarna kommer kl. 07.00 Zzz det är tiiiiiidigt ju....

Natti:)

Herregud vilken vecka!

Måndag morgon, jag skulle inte iväg nånstans för 2 åringen hade feber på söndagkvällen(och på fredagen och lördagkvällen, den kom och gick) och mannen skulle beställa Iron Maiden biljetter som släpptes kl. 9.00, så jag låg lugnt kvar i sängen och försökte sova.

Mannen kom in till mig och berättade att 12 åringen kräkts och 13 åringen var hängig så de var hemma..

Jaha, då kan de passa 2 åringen när jag kör 4 åringen till kyrkis, tänkte jag, mannen tog bebisen och jag vände på mig och sträckte ut mig , ahhh skööönt.

Blundade och hade nästan somnat om när han utbrister:

-Men?? Vad fan, nu kommer Bravida?

??????

Smidig som ett kassaskåp for jag upp och in i badrummet innan de hann ringa på dörren..kan ju inte ligga och sova när de ska springa runt överallt..

Fem minuter senare är jag hyfsat avtvättad och någorlunda tillfräschad, påklädd och kammad:)

Men, de skulle ju bara vara i garaget.

Gubbarna som kom var liite sura över att de fick flytta undan så mkt i garaget för att komma åt, men hallå???

Hade vi vetat att de skulle komma hade vi ju gjort det, men vi har ju då liksom krånglat med detta sen i våras...

De ringde på några gånger och första gången jag öppnade ville de prata med "mannen i huset" så jag gick och hämtade honom.

Det visade sig att de ville fråga om de fick flytta på nåt vid verktygsbänken..och det hade tydligen jag inget att säga till om....det är ju för tusan JAG som snickrat där!

Typiskt äldre hantverkare!!! De förutsätter att det männen som gör sådana saker.De ska alltid prata med en MAN. En kvinna duger inte...

Nästa gång hade han åkt till jobbet så då var de tvungna att prata med mig:)

Jag blir lite irriterad på mig själv åxå som inte fräser ifrån att jag faktiskt är lika bra att prata med som honom, men jag är för feg.

När det närmade sig lunch så såg 4 åringen så hängig ut så jag kände på henne, och jovisst hade hon feber.

Inget kyrkis, utan hon  slocknade och sov i flera timmar.

12 åringen kom upp från sitt rum och däckade på soffan med tokhög feber.

Fick våt kall handduk på  pannan men ville inte ha panodil.

Jag smsade mannen:

J är hängig, P har 400 graders feber och N har åxå feber..undrar när de ringer från skolan att de två är sjuka åxå?

Fick till svar:

"Jag har åxå feber, åker hem snart"

Började känna efter om inte jag åxå var lite varm..yr var jag men ingen feber...än.

Tvillingarna kommer från skolan, och efter nån timme ynkar sonen om att han skulle vilja ha ett glas vatten, känner på honom och...feber!!

Börjar nästan skratta för vad är detta??

 Bacill de luxe??

Lagar jättemycket middag trots att jag vet att många inte vill ha, men för att slippa laga i morgon, har framförhållning nog att begripa att min yrsel säkert kommer att sluta i feber.

Mannen kommer hem, med en stooor påse från apoteket, vi hade slut på det mesta.

Innan jag sjunker ner i TV soffan går jag en runda med örontempen, alla har hög feber, ingen under 38,8,men ingen över 40.

Sonen kräks,men så reglerar flera av ungarna febern.

Petar i 4 åringen en supp, övriga vägrar.

Lägger 2 åringen.

Sätter mig i soffan med bebisen, fryser, hittar en filt, fryser ändå.

Efter Prison Break lallar jag upp och tar tempen och tatatataaaaaa, jag har feber!!

Otippat va?

Tillbringar natten med att ömsom svettas floder så bebisen intill mig är alldeles sjöblöt hon med, stackarn, eller frysa så jag hackade tänder, och dra på mig en tjock filt så bebisen väl får värmeslag...

De sjuka barnen låg på madrasser i vardagsrummet så hela rummet såg ut som en kaoshärd:)

Lite spyhinkar här och var, tjocka filtar, kuddar, vattenflaskor, gosedjur..

Tisdagen är 12 åringen matt men mindre feber, 2 åringen feberfri hela dagen, 7 åringen matt men mindre feber, 4 åringen ganska pigg och ingen feber, mannen har rätt hög feber och själv är jag mest yr och matt, lite feber.

 14 åringen däremot har jättehög feber, mår skit och ligger utslagen på en madrass hela dagen, vi andra ligger och halvligger vi med framför Disney Channel.

Onsdagen har såklart den andra tvillingen feber, och nu är det hennes tur att inta en av madrasserna i vardagsrummet.

Torsdag har 2 åringen feber igen.

Nu börjar det likna..ja vad? Inget vi upplevt tidigare iaf, tack och lov.

Mannen skulle egentligen ha åkt iväg på jobb torsdag till söndag, men det fick bli ändringar där, för det funkade ju inte, dels med ungarna sjuka, men mest för att han själv inte var i form alls.

Så han blev ledig ist:)

Trevligt, om än under mindre roliga omständigheter..

Fredag, alltså idag är status i familjen gott!

Ingen feber, ingen hängig, ingen i skolan:)

Vi har aldrig varit med om nåt liknande förr, ungarna brukar ju bli sjuka, men sällan så här , och jag och mannen brukar hålla oss friska, hyfsat iaf.

Nu har vi städat undan alla madrasser och bäddat rent i alla svettiga sängar, nu vill vi inte ha fler bacill sammankomster här!!!!!

Säkert bra att de påbörjat arbetet med ventilationen nu:)

Idag hade jag fikaträff med två tjejer från Aff(Allt för föräldrar)inbokat.

Den ena har jag träffat flera gånger förr,den andra var en ny bekantskap IRL, och en trevlig sådan:)  

Trevligt att träffas, man har ju en del att prata om när man sitter med lika gamla barn. Alla har vi en fyraåring och en tvåring, och de lekte hyfsat lugnt tillsammans;)och vi hann prata lite åxå, hihi.

Tidigare på dagen, innan  lunch, så satt jag vid datorn en sväng, var tvungen att kolla lite grejor på mailen annars sitter jag sällan på dagtid och surfar.

Tyckte det luktade lite bränt, men nä, det var nog grannen som eldade.

Efter ytterligare en stund så blev lukten mer påtaglig, och jag började sniffa runt för att söka efter orsaken.

Min dator - nä, den luktade som vanligt, ute såg det inte speciellt rökigt ut.

Äsch, mitt luktsinne är grymt, min man klagar ofta på att jag känner lukter som ingen annan märker:) så det var väl inget då.  

Letade vidare efter det jag sökte på nätet, och så kikade jag upp...men var det inte liiite dimmigt inne??

Och visst fasiken luktade det mer nu??

För att inte säga att det faktiskt är väldigt dimmigt och luktar väldigt mycket bränt!?

Och plötsligt så erinrade jag mig att 2 åringen varit i köket för några minuter sen, och flög upp och in dit, och jovisst....

Ungen har slagit på spisplattorna, och såklart låg det en plastgubbe där( varför på spisen liksom???) och en förpackning mjukt tunnbröd.

Gubben var ju borta, bara fötterna fanns kvar;)

och brödet var lite väl svart i ena kanten för att jag skulle vilja äta det, dessutom med smält plastpåse i sig..nä tack.

Men varför gör hon sånt?  

Och varför finns det inte barnspärr på vår spis??  

Och varför är en ny spis så jäkla dyr så det inte känns som ett alternativ?  

Och varför är vår spis en förlängning av köksbänken och får härbärgera en massa skräp?  

Varför har vi en massa skräp? :)  

Och kanske mest varför av allt....varför gick inte brandvarnarna igång?

De dyra jäklarna som ska vara så himla bra;)  

(och jo, de funkar, har kollat dem nu)

Men jag kan meddela att det funkar att ta bort smält plastgubbe från hällspis med sån där skrapa man ska ha till dem, även om jag gärna ägnar mig åt annat:)

Och.. i alla fall i några dagar så innebär det att spisen är tom på skräp!

Så var höstlovet slut:(

Jag gillar att ha ett avbrott i vardagslunken, med alla rutiner och sånt, en hel vecka utan nåt uppbokat är toppen!

Ungarna tycker nog att det är härligt åxå:)

I måndags skulle vi till svågern och svägerskan, de har flyttat och jag är väl den enda som inte sett deras nya hus - när vi skulle dit på husesyn så var jag inlagd på BB...

Och inte blev det nåt i måndags heller för då var deras 3 åring sjuk.

Jaja, kanske hinner se det i år ...eller inte;)

Vi funderade lite och så packade vi in alla barnen i bilen och åkte till Sandviken av alla ställen!

Vi hade hört att deras badhus var nåt att besöka så vi chansade på det, och det var verkligen toppen!!

Vårt eget Fyrishov är ju fullknökat av folk under höstlovet så det kändes inte aktuellt, dessutom kostar det nästa lika mkt att parkera som att gå in:(

Här var det gratis parkering, helt ok inträde och rent och fräscht och sååå kalasbra!

Alla var helnöjda.

Äldsta och tvillingarna plus deras far låg i blöt hela dagen, det var vattenrutschbanor och vågmaskin och forsar och sånt, de kom upp och åt lunch men sen var de i hela tiden....i 5-6timmar:)

4 åringen vågade inte riktigt hänga på de större och hon bottnade ju inte heller, men det fanns ett hörn av badhallen helt ordnat för de små!

Det var en grund bassäng med små små kanor, och en liten bro som man kunde gå över eller simma/krypa under, och så fanns det en pytteliten vattenrutschbana som passade småbarn ypperligt, så där trivdes hon som fisken i vattnet(haha)

2 åringen vägrade att kliva i över huvudtaget utan höll sig fast i mig och tittade med stora ögon på allt omkring sig.

Först efter en timme så vågade hon sig i lillpoolen och sen...fick man inte upp henne heller!

Jag själv stod med bebisen i sjalen mest hela dagen.

I tropiskt värme var det - varmt:)

Jätteskönt , för det är så pestigt att frysa på badhallen.

Lilla stumpan sov mest hela tiden, och folk som såg henne i sjalen suckade förtjust så där som man gör när man ser en nyfödd bebis:)

Allt var frid och fröjd, alla var glada och hade kul.

Framåt 16-tiden så började de bli trötta, men åka hem ville de inte!

Jag stod vid lillpoolen, som hela dagen, och tittade på fyra ungar samtidigt, det är tur att man kan det:)

Men jag missade helt klart att 2 åringen bajsade.....

I vattnet.

Mmmm, kul.

Såg att hon såg lite mystisk ut och hoppade ner i vattnet och kikade i badbyxorna...jippie, bajs upplöst i vatten ser ju himla nice ut!

Men tur att hon hade såna babysim badbyxor som inte släpper igen nåt!

För inget läckte ut utan allt stannade där.

Jag spejade efter maken, för det kändes inte helt optimalt att sanera med bebisen i sjalen....men ingen pappa syntes...

Jo Där!

I vågorna, och med två 7 åringar i famnen...nä, jag fick fixa själv.

In på toa och satte ungen på toastolen och glipade på brallorna så det mesta åkte ut i toan, sen ställde jag henne i handfatet och sanerade vidare.

Funkade utmärkt, även om jag helst sluppit det:)

Och jag lovar att jag skurade både handfat, golv och toaring efter oss, så det var så rent det bara kan bli:)

Renare än innan;)

Kunde inte ställa henne i duschen utan att bli blöt hela jag, men det var inte helt lätt med en bebis inknuten i sjalen på magen ändå!

Tvättade hennes byxor rena och fina med handtvål och sen på med dem och ut i poolen igen.

Jag hade låtit henne sitta på toa och väntat på att det skulle komma mer, men nope.

Men se, väl nere i vattnet igen så passade det att bajsa mer...! och då hade det säkert gått en halvtimme...typiskt...

Inte heller denna gången var maken i närheten, men jag såg honom och fick upp honom ur vattnet och han fick ta den saneringen:)

Kände att det var dags att åka vidare hemåt när alla barnen började gnugga i de rödsprängda ögonen:)

Så Sandvikens badhus får toppbetyg av oss:)

Enda minuset är att det är långt att åka.

Men det får man väl ta ibland.

Det var tyyyyyyst i bilen hem, hela vägen:)

Och väl hemma kl 20.30 så var det bara att leda in barnen till respektive säng och så sov de vidare ända till morgonen:)