Japp, det där var ju inget att vara nervös och orolig inför:D

Gick ju som en dans!

Maken och jag infann oss på sjukhuset 8.15, anmälde oss i centralkassan och travade upp på avdelningen för fosterdiagnostik och in i väntrum tre som vi blivit hänvisade till.

Jag hann precis få ner rumpan på soffan när det kom en Bm och visade in oss:D

Vi följde med in på ett undersökningsrum, samma som vi var i när de kollade Loppans knepiga hjärtljud för två år sen, och så var det upp och hoppa på britsen.

Utan vidare snack så klämde hon och kände lite på magen, hon tyckte nog att huvudet låg neråt, och när hon satte dosan på magen så visst, nog hade den lilla busen huvudet ner, långt ner dessutom...:)

Hon nämnde "nästan fixerad" så det lät ju bra.

När jag ändå låg där så kollade hon snabbt fostervattenmängden, som var helt normal. Jag såg ett bebishuvud, en rygg och två fötter och ett lårben.

Fast jag är så nyfiken så jag kan spricka så g l ö m d e  jag att fråga om det fortfarande såg ut som en gosse....då är man skärpt va;)?

Vi var klara och ute ur rummet när klockan var en minut i halv nio:)

Vi hade tid 8.30 så nu bidrog jag inte till några förseningar den dagen iaf:D snarare tvärtom:)

Jaha, så nån vändning blev det ju inte, och inte heller behöver jag fundera vidare på snitt eller sätesförlossning, fast så här i efterhand när jag inte behöver välja så väljer jag sätesförlossning;)

Jag erkänner villigt att det känns väldigt snopet:)

Men skönt.

Men..jag är inte helt säker på att den ligger fixerad med huvudet ner , för jag tycker inte att det känns som vanligt, det är inte samma tyngd och tryck neråt som jag brukar ha  de sista veckorna...dessutom så snurrar det väldigt där inne mellan varven, det riktigt känns som kullerbyttor:)

Så vi får väl se vad BM säger nästa gång, men nu är jag övertygad om att bebisen kommer att ligga med huvudet ner när det är dags att komma ut:)

Och annars så löser det sig säkert ändå.

Idag  var jag tillbaka på sjukhuset igen, för jag ska vara med i en studie om förlossningssmärta.

De behöver fler gravida så om nån känner sig manad så ring dit, eller fråga på ditt MVC:)

Det började med muntliga frågor, sen blev det lite mer frågor, sen skriftliga frågor och så fick jag elektroder vid ögat och i pannan, som skulle mäta blinkreflexen när jag sen fick titta på ett bildspel samtidigt som höga ljud hördes i hörlurar.

Sen skulle bilderna skattas hur otäcka de var och hur jag reagerade känslomässigt på dem.

Efter det skulle jag hålla handen i en hink med iskallt vatten, 0 gradigt, och det trodde jag innan mest var en viljesak. Alltså att jag skulle kunna hålla handen där hur länge som helst på ren vilja.

Jag skulle säga till när det gjorde ont, och sen ta upp handen när det blev outhärdligt.

Efter en minut avbröt man alltid för det var inte relevant att ha handen där hur länge som helst, och jag trodde solklart att jag skulle hålla den där minst en minut, nemos problemos..

Efter typ 10 sekunder gjorde det ont, och efter 15 sekunder så gjorde det så jäkla ont så jag drog upp handen illa kvickt:)

Där fick jag för att jag trodde jag var så jädra smärttålig:D

Avslutningsvis så blev jag tappad på lite blod och så var det klart.

Inte så betungande, men viktigt för deras forskning, och jag tycker det är roligt att vara med på sånt här:)

Jag är den som alltid låter läkarkandidaterna  vara med om jag är till läkaren, och som snällt låter mig undersökas av ovana, klantiga nybörjare:)

Hur ska de annars lära sig??

Fast ibland blir man ju lite trött på dem, förstås;)

Efter studien så åkte jag hem och hämtade 6 åringen och 3 åringen för att sen åka iväg och köpa skolväska till 6åringen:)

En mkt nöjd och stolt tjej bar sen iväg med en ny (stor) rygga med prinsessor på på (vad annars?)

Vi handlade lite annat smått och gott samtidigt, en present till ett kalas vi ska på och lite pennor.

Vidare till apoteket för extremt roliga järnpiller och handsprit, och så passade jag på att köpa vätska till linserna när jag ändå var där.

Sen skulle jag ha ett par nya solbrillor, för jag lyckades tappa mina i marken igår så de gick sönder:(

Jag  avskyr att leta det för jag tycker att alla är såååå fula...

Nu lyckades jag hitta ett par nästan lika som de jag hade, så det var väl ok.

Så hem igen i ösregnet som avlöste solskenet och värmen på förmiddagen och ta tag i det roliga med att röja det värsta här och var;)

Faktum är att jag mest låg på soffan och vilade:)

Hade ont i höfterna och ryggslutet så det kändes som ett bra drag.

Maken jobbar ju hela helgen nu, från halv sex på lördag morgon till framåt 21.30 samma kväll och sen hela söndagen åxå, så det är inte lämpligt att härja runt så det kommer en bebis. Det får jag göra på söndag kväll:)

I helgen ska jag läsa ut den Harry Potter bok jag håller på med, och sen planerar jag att ta med tvillingarna på nya filmen.

Hela helgen på soffan mao:)

Kanske viker jag tvätten åxå, och tvättar lite till:)

Nu ska jag se om nån liten  vill sova, tror knappast det för de sitter och äter chips och kollar på film..men nu går maken och lägger sig...först av alla, förutom Loppan som somnade precis efter att ha legat och ropat: Paaaapppaaaa??  Mammmmmaaaaa?  I flera timmar:)

Jaja, natti natti:)

Alla andra barn har minsann lagt sig tillrätta med huvudet ner på sluttampen av graviditeten, även om de sista suttit upp rätt länge.

Men den här!

"Jag tänker INTE vända på mig"  *surar*  :)

Typiskt killar;) Envisa och obstinata redan som bebisar *ler*

Jag var tillbaka till Bm idag för att kolla om hon kunde känna hur den låg, sist var hon osäker. Idag kände hon sig nästan 100% säker på att det är ett huvud upp, och ett säte som känns ruckbart neråt.

Jaha, så där fick jag för att jag ville prova ett vändningsförsök, man ska inte prata så mkt;)

Tordsdag kl 8.30 ska jag infinna mig på Kvinnokliniken för lägesbedömning och därefter en ev vändning!

Nu vill jag inte alls prova på....

Och nu måste man ju fundera och ta ställning till en massa andra saker åxå.

OM det inte går att vända, och det kan ju vara svårt iom att den suttit upp länge och den enbart känns ruckbart, så vad vill jag då?

Föda i säte???  Ja, jag är ju bred som en ladugårdsvägg om arlset så det borde funka, även om den inte är den minsta sorten..men VILL jag det då? Det verkar onekligen lite läskigt.

Men alternativet är kejsarsnitt.

Vill jag DET då??

Det är en stor bukoperation, men tillhörande konvalecens efteråt...min kära man är ju inte den man ser mest av så här års, han jobbar typ 80 timmar i veckan som minst...funkar det ens att vara snittad och ensam?

Det är klart det gör, jag är fiffilurig och kan hitta lösningar på det mesta, men onekligen är det att ställa till saker lite:)

Fördelen är ju att jag VET när det blir bebis:)

Jaja, nu ska jag inte sitta här och babbla utan ge ungarna lite mat så Loppan kan sova sen:)

Återkommer!!

Och, dela gärna med er av allt ni vet om säte, vändning, snitt och sånt:)

Bye!

Så här ser min mage ut idag, dryga 36 veckor:

Säg att min kjol är skitsnygg??  :)

Jag älskar den! Superskön och jag gillar blommorna. Jag hade en förhoppning om att jag skulle kunna ha den efteråt, men börjar tvivla nu, den blir nog för uttöjd....

Jag mätte omkretsen på magen, bara för att det är kul, och det är 117cm runt om. Det kan väl vara ok, men inte med tanke på att när jag åkte in till förlossningen med tvillingar i v. 38 så hade jag 114cm!

Okey, det är nio år sen, men ändå:(

Omkretsen på rumpan är ännu tråkigare;) Det har ökat med dryga 10cm....varför då!!??  Inte undra på att man inte kommer i några kläder efter förlossningen!

Jag har ångrat mig åxå. Jag vill inte föda barn. Jag ångrar mig alltid ungefär här i graviditeten, när slutet börjar mer än anas, det ligger på lur runt hörnet.

Det gör ont att föda barn ju!!  Hur kunde jag glömma det?

Dessutom så börjar jag bli orolig för att det ska strula till sig, maken jobbar ju heeeela tiden nu, han är i Stockholm på marknad VARJE helg, och kan inte lämna allt och bara åka. Det tar dessutom tid för honom att komma därifrån...

Som grädde på moset så har mina kära föräldrar bokat en resa den 24 aug och några dagar framåt. Bf är 28/8...

Jo, pappa frågade mig redan i våras om när jag skulle ha bebis, men jag blev sur och obstinat för att de ens funderade på att åka iväg runt tiden för förlossning så jag sa att det var ok.

Jag blir lite ledsen över att de inte kan tänka själva och skjuta på resan, eller tagit den tidigare.

De ska åka med kompisar, båda paren har firat 40 år som gifta i år.

Men just då!!??

Min syrra jobbar hela veckorna, och även alla lördagar....

Jag har satt all min tillit till våra stora tjejer, jag vet att de klarar det, men nu börjar det kännas otryggt.

Tänk om nån av de mindre är sjuka? Klarar de av det då??

I natt kunde jag inte sova, det sträckte och bökade i magen och jag var orolig att nåt skulle sätta fart just idag när det var första marknaden.

Hela dagen har det ilat och trycket neråt har ökat, så jag tror att den lilla busen har lagt sig tillrätta med huvudet(eller rumpan) neråt.

Jag har suttit på en stol i solen och tagit det lugnt:)

Aldrig ser man så mkt som man vill åtgärda som då man inte borde;)

Å andra sidan så vete katten om den kilat ner sig för den trycker ut hela magen, som om den tar spjärn mot min rygg och pressar allt vad den kan utåt, ser inte klokt ut:D

Jag blir aldrig nån barnmorska för jag har verkligen ingen aning om hur den ligger där inne!!

Jag tänkte packa BB-väskan idag, Loppan kom ju i v. 38+0 så det är inte långt kvar om den här tänker komma lika, men inte gjorde jag det heller.

Måste göra det imorgon!

Det är lustigt, för jag hänger upp mig på den senaste förlossningen och tror att det ska bli lika. Nummer fem kom i v 39+1, så jag började vänta på sexan på allvar i mitten av v 38. Hon kom 41+6....

Nummer sju blev jag såklart alldeles snopen av när hon ville ut v 38, en hel månad tidigare än sexan!

Och nu tror jag att den här bebben kommer typ nästa vecka.

Det vore rätt skönt iofs:) Gillar inte den osäkra väntan nu på slutet.

Jaja, jag ska på koll på tisdag få se vad BM säger då, hon kanske kan sia lite:)

..................................................
...............................

 Det här är barnarbete:)

Tvillingtjejen skurar mattor för glatta livet, det här är den tredje hon rengör:)

En guldpeng per matta är det ju värt att slippa krypa runt på knä själv:)

Jag har dessutom ont  knät fortfarande, eller inte ont, men det är stelt så jag kan inte sitta på huk :(

Men!!!

Jag har fått mina nya skor!! De med specialinlägg, gjorda för just mig:)

Och jag har inte på långa vägar så ont i fötterna som jag har haft!!

Så lite knä ont spelar ingen roll:)

Vi gick ju på Grönan en hel dag utan att jag höll på att hugga av fötterna för att slippa smärtan, jag älskar mina skor!!

Loppan älskar att slicka vispar:)

Hon är så förtjust i grädde:)

Till slut en bild på mina tre minsta badflickor:

Nybadade,klippt både tå och fingernaglar och snart får 6 åringen luggen kapad:)  Snygga sötnosar:)

Nu ska jag se om bebisen låter mig sova nåt inatt...den börjar tydligen förbereda sin mamma på hur det ska bli sen.....med nattvak och nattmat:)

Jaja, det är ju så det ska vara!

Natti natti:)

Men inte B som i Bebis, nån måtta får det vara, den ska inte komma än på en månad tänkte jag:) Men jag förstår att ni spekulerar:)

Nej, det är B som i Besök som är anledningen till att jag inte bloggat på länge, och att jag varit galet trött på kvällarna ett tag.

Och för er kännedom så hade jag skrivit ett låååångt inlägg som bara försvann så nu orkar jag inte skriva om det....det blir som det blir, håll till godo:)

Vårt besök har lika gamla tvillingar som vi, så det är alltid full rulle när vi ses:)

Jag och mamman i den familjen träffades på Allt för föräldrar när vi båda precis fått veta att vi väntade tvillingar,och vi följdes åt hela graviditeten för att sen få våra bebisar med fyra dagars mellanrum:)

Tyvärr så bor vi långt ifrån varann så det blir inte av att vi ses ofta, men det är dessdå roligare när vi väl ses!  Vi brukar åka på semester tillsammans, men i år blev det inte så av olika anledningar, men nu kom de och hälsade på iaf!

Meningen var att vi skulle åkt till dem, men jag kände att det var skönt att slippa, dels packa, packa upp, tvätta osv, och dels slippa sitta i bilen så långt. Sen bor de rätt långt ifrån ett sjukhus så OM det skulle sätta fart så skulle det kännas besvärligt.

Vi åkte till Gröna Lund!

Deras barn har inte varit där så det var på tiden:)

Vi åker ju varje år, men det är sällan vi har sällskap, det är ingen som orkar hänga med oss, vi är ju där från det öppnar till det stänger:) men de orkade:)

Vi började lite knöligt dock, med att det var tokfullt på parkeringen utanför Grönan, det brukar vi aldrig ha problem med så vi blev lite snopna...

Efter att ha snurrat lite i området och runt på parkeringen så började det kännas hopplöst....

Men jag hade lagt märke till att fyra fem p-rutor var avspärrade med band, synbart utan anledning;) så till slut så flyttade jag på konerna med band och maken och kompisen parkerade  snyggt och prydligt:)

Tätt fäljda av fler bilar som tyckte vårt initiativ var utmärkt!

Givetvis förnekar jag allt om detta om det kommer på frågan:)

Våra tålmodiga ungar som återigen fick väääänta innan de fick komma in:)

13 åringen vaknade dagen till ära med feber , halsont och huvudvärk, så hon kunde ju inte följa med, och då ville inte 15 åringen heller, såklart för då har hon ju ingen att vara med, så de blev hemma. Jättetråkigt för vi åker ju alltid alla, och brukar ha trevligt...

Men ibland blir det såhär.

Väl inne så började ungarna åka direkt:

Sen började det regna....

Så köpte vi godis:

Och så åkte de lite(MKT) till:

Tvillingarna och besökets barn försvann direkt och sen såg man inte röken av dem på hela dagen! Jo, de åt middag med oss, och vi såg dem skymta då och då, men det var knappt de hade tid med oss:)

Så vi gick där och kände oss som en ganska vanlig trebarnsfamilj:D

Vi åt glass:

Och hade det allmänt trevligt:)

Tobbe Trollkarl trollade för oss, och tjejerna tyckte det var jättebra, själv blev jag mest stressad av hans otroliga energi;)

Inte förrän de släckte lysena och stängde ner alla karuseller så gav vi upp:)

Då hade vi varit där mellan 12-23.

Loppan hade sovit middag en timme, men annars hängde hon i hon med:)

Bilen stod kvar, utan p-bot och inte bortbogserad som maken fruktat och hemresan gick utan missöden, och så flyttade vi sovande ungar från bilen till respektive sängar, och sen kan jag säga att jag somnade gott jag med!

Jag hade sååååå ont i höfter och ben och det var underbart att få lägga sig i vågrätt position:)

Kan säga att jag åkte faktiskt kärlekstunneln, spöktåget och gick i Lustiga huset:)

Dock vågade jag inte gå i trapporna på Lustiga huset, kände mig alldeles för framtung...:)

Idag sov vi till halv elva, alla utom maken som börjar jobba igen....Nu är det fullt ös medvetslös som gäller för hans del ända fram till jul...inte sååå kul.

Men det är ju så det är, så det är bara att gilla läget. Jag hoppas att vädret kan få bli bättre nu de sista veckorna på sommarlovet så vi kan hitta på nåt, jag och ungarna.

Jag är less på skitväder!

Idag gjorde jag en storröjning på småtjejernas rum, nödvändigt, men väldigt korkat att göra just idag med tanke på hur mkt stryk fogarna tog igår....de lär ju strejka big time i morgon;)

Jag röjde resten av huset med, vårt besök åkte hemåt efter Grönan igår så det var en del att ta tag i, det blir ju så.

I morgon ska jag bara sitta och jäsa:)

Ha det bra:)

Natti natti!

Här är magen i v. 34.

Och i v. 35:

Jag var till barnmorskan i måndags, allt ser bra ut, men hon kunde inte säga om bebisen fortfarande sitter i säte eller om den vänt sig med huvudet ner.

Hon klämde och kände och bad om ursäkt för att hon gjorde illa mig, men hon kunde inte känna. Hon TROR att den ligger med huvudet ner, men det kan lika gärna vara ett säte som kilat ner sig.

Själv har jag som vanligt ingen som helst aning om hur den ligger, jag tycker det sparkar överallt och det sträcks och puffas mest hela tiden.

Jaja, jag ska tillbaka nästa vecka för ytterligare koll, och kan hon inte känna då så blir det ett ultraljud för att kolla upp det, men jag tror nog att den vänder sig, om den inte redan ligger med huvudet ner.

Jag är väl lite knäpp för jag tycker ju faktiskt att det skulle vara lite spännande att få göra ett vändningsförsök:)

Nu är det soooovdags, natti natti:)

Jodå, vi kom iväg:)

Med bilen fullpackad upp till taket så lämnade vi hemmet vid 10-tiden på torsdag morgon.

Efter en kvart så frågade ungarna hur långt de var kvar;)

Halvvägs så stannade vi vid en trevlig vägkrog och åt lite mackor och drack saft, mumsigt värre...3åringen hade då tjatat ett tag om att hon mådde illa så det var lägligt.Det fanns en stor klätterställning där så vi stannade en timme ungefär, så de fick springa och hoppa och leka av sig.

Efter toabesök så fortsatte vi den lååånga bilresan.

Efter 46 långa mil så var vi ÄNTLIGEN framme vid campingen på High Chaparall!

Vi började med att slå upp de två  tälten, inte helt enkelt med en stor mage i vägen, speciellt inte att slå i tältpinnarna;)

Maken fick pumpa luftmadrasser, och såklart hade vi sumpat en kork till en av dem, en av de största på 160cm....men det löste sig ändå, vi hade så det räckte. Min mamma brukar ha med sig nån form av "bårar" när hon är ute med scouterna, och de funkar finfint att sova på, de är en dryg dm över marken så man slipper markkyla och väta. De är rätt smala iofs, men tvillingbusarna fick ligga på en varsin sån.

När vi fått upp tälten och alla sängplatser var klara så var ungarna så hungriga så de bara grinade och bråkade, så det blev akut matlagning:)

Den mycket kloka mamman hade planerat enkel, snabb mat, så det blev makaroner med köttfärssås (på burk) men även det tog för låååång tid!

Campingens köksplattor var ju inte direkt ett under av snabbhet.....;)

När de så väl fick sin mat så smaskade de i sig nästan allt, trots att de hemma inte alls äter lika mkt:)

Vi gick en sväng till receptionen/butiken för att köpa kaffe till maken och chokladkakor till efterrätt, sen gick vi till den lilla sjön på området, ungarna ville bada, men de fick inte för de frös uppe vid tälten, och klockan var runt 20, så den lilla sol som fanns skulle snart försvinna. De plaskade med fötterna iaf, och de små accepterade det, men tvillingarna blev skitsura..

När vi ätit upp all choklad så gick vi tillbaka till tälten, lämpade av  tonåringarna och tvillingarna som inte ville följa med och så gick vi och de tre små en sväng till själva ingången på High Chapparall, för att kolla vart frukosten serverades. Restaurang Diligensen erbjuder frukost för en hyfsad slant....typ 75 spänn per vuxen och mindre för ungar...rätt dyrt alltså, men i tält har man ju så dåliga möjligheter att förvara mat, så vi valde det ändå.

Maken kollade vädret på datorn på hotellet, den där yr.no som alla är så överförtjusta i, jag har mina tvivel till allt sånt där, tycker vädret ändå gör som det vill, men maken var nöjd för enl. den så skulle det vara sol på fredagen och inte komma regn förrän lördag kl halv fem(16.30).

När vi kom tillbaka till tälten så var det sovdags, det ska vara tyst på campingen kl 23. och klockan var runt 22.30

Innan vi fått borstat alla tänder och alla hade gått på toa och bytt till pyamasar så var det mörkt ute, och även om det var lite liv i luckan runt omkring så somnade ungarna nästan direkt.

Jag med, för den delen....:)

Jag, 6 åringen och 3 åringen låg på en 160cm, madrass, maken låg på en vanlig gummi madrass och Loppan i en liten resesäng som jag köpt på Barnens hus några dagar innan vi for.

Den är för bebisar, maxvikten var rekommenderad till 6,8kg...men vem bryr sig om sånt;)?

Jag ville bara ha en säng med kanter till henne så hon kände sig som hemma:)

Och den funkade utmärkt, och tog ingen plats nästan, hon kunde precis sträcka ut hela sig, så den var ett bra köp, kostade hela 119kr:)

Myggnät var det åxå så man kunde stänga in henne med, om hon velat det...Sen viker man ihop den till ett platt paket som tar minimalt med plats.

Makens madrass låg nedanför hennes, där det är tomt på bilden, så det är madrasser i precis hela innertältet:)

Här låg prinsessorna och jag och sov.

Fast jag fotar ju...:)

Fredag morgon så vaknade vi vid 7 draget av att folk började röra sig runt omkring oss, men vi slumrade vidare till 8, då mobilerna ringde.

Väckte ungarna och gjorde oss klara, solen sken och det var varmt och skönt.

I tonåringarnas och tvillingarnas tält var det alldeles blött på insidan av kondens, dels från dem men mest från marken, det hade regnat rejält innan vi kom och med ett varmt tält som stängde in all fukt blev det härligt droppande..;)

Iväg till Diligensen för frukost!

Vi fick inte rum vid ett bord, så här sitter sonen och 3 åringen och mumsar mackor.

Frukosten var helt okej, och det var vädligt skönt att bara gå och sätta sig med sin tallrik.

Så var det då äntligen dags!

Vi gick in och hittade det här härliga gänget precis innanför:

Systrarna Dalton!!!

Alla barnen ekiperade sig inne på western affären, blev dyyyyyyrt, men det var ju väntat.

Givetvis så var jag tvungen att köpa en hatt till mig själv, skyllde på den heta, starka solen;)

Åtta hattar, fyra pistoler, fyra hölster och en jädra massa ammunition rikare gick vi ut därifrån, redo att möta Vilda Västern!

Vi åkte ånglok med tillhörande tågöverfall:)

Lite fundersam Loppa...

En lite nervös 3 åring som var orolig för att det skulle börja smälla.

Två coola cowgirls:)

13 åringens brillor väckte stor munterhet hos de överfallande cowboyen;)

Och de tre tuffa grisarna:)

Ungarna tyckte överfallet var roligt och spännande, och ingen blev rädd:)

Vi gick vidare längs gatorna och kikade på alla små affärer och iordninggjorda miljöer, här är det tre små tjejer utanför fängelset:

Jag och maken hittade en revolverman som erbjöd prickskytte med pistol, och det har jag aldrig provat så det var ju tvunget!!

Shit vad TUNG en revolver är!!

Om ni bortser från de fyra skotten som sitter långt ut på tavlan, så kan ni imponeras av min pricksäkerhet:)

Blev suddigt, men jag var så nöjd över min fullträff, och över att maken inte prickade i stjärnan på sin, så jag glömde närbildsläget:)

Jag kunde inte hålla revolvern med en hand utan var tvungen att hålla med båda....tjejen innan mig höll med en hand, på rak arm....hm.

Men å andra sidan så träffade hon inte heller;)

Vi åt lunch, inte billigt det heller när man är så många, men gott:)

Hamburgare såklart:)

Gick vidare till indianerna, och där stod den här vagnen som 3 åringen gillade:

På kvällen hade vi bestämt oss för att gå på Mexikansk Fiesta, så för att orka med det så gav vi oss av från parken vid 18 tiden, vissa ville bada och andra ville bara lägga sig raklånga en stund...det gjorde ONT i fötterna, ONT i höfterna, ONT i ryggslutet och..tadaaaa...som grädde på moset så vaknade jag med ont i knät som under dagen blev ONT i knät:(

Undrar om man borde in på rundsmörjning;)?

Jag gjorde illa knät när vi flyttade till det här huset, för tre år sen, och sen dess så får jag problem med knät mellan varven, nu var det lääänge sen, men efter att ha suttit still i bilen i dryga sex timmar och sen krypit runt och slagit upp tält så var det dags igen.

Det känns som att det är nån liten benflisa som hamnar snett därinne....Ja, SKA gå till doktorn, sen:)

De ser säkert inget ändå.

Jag lade mig och jäklar vad skönt det var!!!

Somnade såklart och slumrade en stund medan maken och barnen badade en stund.

Sen gick vi tillbaka till Old Mexico där vi åt tacos och tittade på show i flera timmar.

Hittade en stilig cowboy åxå:)

Vid 23 rullade vi hemåt, ja, de små fick åka vagn men övriga gick ju:)

Hemma på campingen var det fullt ös....

Ok det var fredagkväll, men det är en familjecamping så det borde tystna snart, jag hade inga större tvivel om det.

Ungarna låg och pratade i sitt tält till  midnatt, men då bad jag dem sova så då blev det tyst:) De små somnade så fort de drog upp dragkedjan i sovsäcken:)

Intill oss så hade det kommit ett gäng som tydligen inte iddes slå upp sitt tält då, utan de höll på med det i kolsvarta mörkret, samtidigt som de drack massa öl och skrålade.....när de äntligen tystnade så började en unge gråta på andra sidan om vårt tält....så gick ett billarm.....en bilradio vreds upp på högsta volym.....ungen grinade vidare...*morr*

När ungen somnat om så var jag på vippen att somna jag med, men då kom det ett gäng ungdomar.

De satte sig vid sina tält typ 30 meter bort och började spela munspel,och gitarr!! Och sen var de ju tvungna att prata högt för att överrösta "musiken".

Jag och maken låg och morrade en stund och tänkte att de går väl snart, men icke. Efter att jag konstaterat att klockan faktiskt var halv två på natten så lackade jag ur, och klev upp och travade iväg till dem och frågade om de visste vad klockan var??

Jag är förvånad över mig själv för jag vågar inte sånt egentligen;)

Men en jäkligt trött, höggravid blivnade åttabarnsmammas sömn bråkar man inte med!!  :)

De hade ju ingen aaaaaning, så jag upplyste dem om det.

-Oj, okey vi ska dämpa oss, sa de.

-Aldrig, ni ska gå härifrån! morrade jag och tro det eller ej med de sa att de skulle det!!

- Jag går på toa nu och när jag kommer tillbaka är ni borta. Okey?

Den elaka trötta mamman spände blicken i ungdomarna och de lovade;)

Undras om det var Vilda Västern som gav mig lite tuffhet;)

När jag kom tillbaka från toan så hörde jag på långt håll hur de viskade:

-Hon kommer nu! Skynda!

*Nöjd*

Mindre nöjd var jag när jag kröp ner igen och insåg att de ju skulle komma tillbaka sen, när de festat klart....äh, man kanske skulle hinna sova lite iaf..

Full av ilska över folk som inte kan respektera andra människor, utan ska sitta upp och partaja på en familjecamping hade jag svårt att somna, och tillråga på allt jävelskap så började det regna!!

Så mkt för yr.no!

Jaja, men det kunde ju sluta snart, kan man ju hoppas..

Så småningom  lyckades  jag slumra  till.

Men vaknade till hela tiden och konstaterade att det regnade mycket....

Maken sov inget alls, och jag missade när ungdomarna kom tillbaka vid 4 draget, jag hörde delvis, men var för trött för att registrera allt.

Han upplyste om att en av tjejerna vrålat och gapat : Matte!! Matte!!!

och en massa dynga om att hon inte ville leva längre, och så hysterisk gråt ovanpå det.

Så fällde nån av killarna kommentaren:

- Det kanske hade varit smart att bädda innan....

Ja, kanske det;)?

De hade tydligen lagt sig i bilarna och somnat till slut, och vid halvsex var det tyst..fast det regnade fortfarande:(

Sju ringde våra mobiler för vi skulle packa ihop allt innan vi åt frukost och gå in på parken igen.

Då var man lagom pigg kan jag lova:(

Regnet öste ner och vi började packa ihop det vi kunde i vårt tält innan vi väckte de större barnen och bad de packa sina saker.

Jag kan upplysa om att det är inte roligt att packa ner tält i regn.

Det var likadant förra året, när vi åkte från Astrid Lindgrens Värld.

Nu har maken deklarerat att det blir ALDRIG mera tält;)

Och ALDRIG mera Småland, fast han ändrar sig nog:)

När vi lagom packat in det mesta så avtog regnet för att sen sluta helt, och i horisonten såg vi blå himmel.

Vi hade tänkt åka hem direkt efter frukost,det är inget kul med regn, men nu ändrade vi oss och gick in på parken ändå.

Vi såg en Lucky Luke show som vi missade igår, och 9 åringarna red på en mekanisk tjur;)

Vi hade packat in barnvagnen längst in i bilen så vi hyrde en skrinda, och på köpet fick vi en prima skrinddragare:

Nåde den som försökte ta den ifrån henne!!

Hon kämpade på med ett leende:)

Här är en tuffing till:

 Den vill man inte gärna duellera mot!

Notera hur blött det är på marken:(

Två av de sötaste cowgirlsen i stan!!

Jag fick för övrigt hämta ut de här två hos sheriffen en stund senare:)

Vi hade släppt iväg dem till en lekstad precis vid affären där vi skulle shoppa lite, och rätt som det var så började det spöregna!

Regnet stod verkligen som spön i backen och det åskade och dundrade.

När vi skyndade oss dit, så var de inte där.....

Sheriffen ringde på min mobil efter några minter och meddelade att de var där....:)

De hade väl lallat iväg och nån vuxen hade skickat dit dem, och med telefonnumret skrivet på armen så löste det sig.

Tursamt för mig så låg sheriffens kontor bara 25 meter från där jag stod, så jag slapp bli dygnsur:)

Nu gav vi upp!

Ingen av ungarna ville vara kvar, eller de ville ju men inte när det regnade.

Jag bjöd på en redigt stor glass innan vi bytte blöja på Loppan, övriga gick på toa och så packade vi in oss i bilen.

Ganska nervöst om den skulle starta..............ihhhhh??

Maken vred på nyckeln och.........jo den gick igång!!!

:)  :)  :)  :)

Men nu lät det väldigt illa om den istället.. vi konstaterade hemma innan vi åkte att vi nog hade hål på ljuddämparen, men nu lät det värre....men skit samma om det låter illa, bara bilen rullar som den ska!! :)

Loppan, 6 åringen och sonen somnade nästan direkt, men 3 åringen satt och lekte med Barbie för sig själv en lång stund:

Hon är så söt! Hon kan hålla på hur länge som helst, hon pratar och bubblar och sjunger små historier, och hittar på små scener och grejar! :)

Efter en lång stund somnade hon , och jag slumrade till jag med.

Vi körde ända till samma ställe som vi rastat på på vägen ner, och där åt vi middag, och köpte lite lördagsgodis åt dem.

Därifrån gick det ganska fort hem!!

Märkligt, men skönt.

Väl hemma så packade vi ur bilen, tog rätt på det mesta utom tälten, men så skönt att ha det gjort.

Ungarna badade i poolen och sen somnade de sött.

Jag kollade på en konstig film men maken slocknade, han var ju rejält sliten efter att ha varit vaken nästan hela natten och sen kört 46 mil på det..

Jag kör garanterat vilse, så jag undviker det:)

Idag har vi slagit upp tälten....*stön* och spolat av dem för de var redigt skitiga, sandiga och blöta, men nu ska de bara torka, och det gör inget om det regnar lite till på dem, då sköljs de av lite till bara;)

Allt annat är klart:)

Jo just det ja; när vi stannat här hemma och packat ur så noterade jag att avgasröret inte satt lika som det gjorde när vi for...jag petade lite på det och det svajade ganska bra....frågade maken som kröp under och konstaterade att det var av.

Inte undra på att det lät illa då;)

Nu ska vi väl försöka lämna in den för att få nytt då...aldrig kan det vara bra;)

Men den startade i regn!! Den tog oss dit och hem utan problem:)

Härligt:)

Vi hade en trevlig resa utan större problem, det där jäkla regnandet kunde vi ju varit utan, men det är ju så det är.

Nu ska jag soooova:)

Natti natti!

Bilen är (nästan) färdigpackad, blommorna vattnade och resten av huset i ok ordning.

Planen är att vi ska till High Chapparall!

Bilens tändspole är bytt, mekanikern fick jobba hårt med den runddragna skruven, det är ett litet h-vete att komma åt,men till slut så:)

Hoppas nu att det VAR det som var felet bara!!

Annars blir vi ju ståendes nånstans, för det verkar ju inte bli regnfritt direkt....

Håll tummarna för oss, på alla sätt och vis!!

Samtidigt så känner jag mig inte riktigt klok:)

Jag är i v. 34.........fulla 34 v förresten, så detär ju v 35!

Och ska campa, flera mil bort från närmsta förlossning...?

Är man riktigt vettig??

Lägg på det att det är trava runt hela dagarna som gäller....;)

Det värsta är inte några gravidkrämpor faktiskt, även om jag har en del foglossning, ischiasen bråkar och det är allmänt stelt överallt;)

Nej det värsta är att jag har så förbannat ont i fötterna!! :(

Jag har fått schyssta inlägg i skorna för några år sen, men de är uttrampade, liksom min fettkudde under hälarna...därav det onda...eller en hälsporre, de visst inte riktigt..

Jag har såklart haft ont länge, redan i våras funderade jag på att ringa, men drog mig för att det är så dyrt...

När jag väl ringde, så sa de att eftersom jag fått remiss  tidigare för inlägg så borde jag få det igen, och då kostar det bara typ 600kr:)

Jag ringde och kollade, och jovisst fick jag det!!

Men då blev det ju sommar, och semestertider, och ont om tider, så jag har fått vänta, men på måndag är det dags!!

Lite för sent för att hjälpa mina onda tassar på High Chapparall men kanske är det klart till Grönan:)

Jag bad om att få både inlägg och skor, så jag hoppas att det hjälper!

Det är så jobbigt att ha ont nånstans heeeela tiden!

Och när fötterna gör ont så drar jag mig ju för att gå, och då är det inte mkt man kan göra här hemma, så det blir ju till att gå ändå, få ont och framför allt så blir jag ju så grinig...;)

Jag tror att jag ska ta med en brassestol i vagnen så jag kan vila fötterna när det blir för mkt gående bland cowboysen och indianerna;)

Jo, det finns säkert bänkar, men en brassestol är skönare, jag är ju faktiskt höggravid:)

Som tur var så är pappa ledig, så han kommer att vara här och ta hand om våra gosiga katter, de gillar inte riktigt att vi inte är hemma, men nu får de nöja sig med pappa:)

Har man lite tur så klipper han gräset åxå:D

Så huset kommer alltså inte att stå tomt och vänta på inbrottstjuvar!!

Inte för att vi har ett endaste dugg värt att stjäla...det är dåligt på den fronten;)

Inga guldsmycken, dyra klockor, golfklubbor eller plasmaskämar här inte, snarare indianpärlshalsband, reklamklockor(fast ingen av oss använder armbandsur, alla har ju en mobil i fickan...) leksaker och vanliga tjockTV;)

Jaja, nu ska jag packa det sista....eller det näst sista, för det allra sista kommer väl slängas i i all hast innan vi åker....

Håll tummarna nu att allt går bra, och att vi slipper regn....och att alla är friska, hela tiden!!

Bye bye:)

Först ska ni få se en tjockmage i v. 32, förra veckans bild som jag glömde:

Så veckans mage då, v 33, följdaktligen;)

Större och större:)

Men det vore väl märkligt annars!

Vi har firat mannens mormor, hon fyllde ju 95 år i fredags och vi firade igår,lördag. Hela släkten samlades på en restaurang vid Linne´trädgården mitt i stan, vädret var helt ok så vi kunde sitta ute, och när barnen ätit färdigt så sprang de runt bland Linne´s gamla blommor och lekte kurragömma;)

God mat, god efterrätt och faktiskt så drack jag en god kopp kaffe utan att må tokilla senare på kvällen, kanske vågar jag prova nån kopp här hemma....Jag vill ju gärna inte må sådär illa så jag måste sitta blickstilla annars kräks jag, som jag har gjort av kaffe, men det var tidigt i graviditeten. Å andra sidan har jag ju avkoffeinerat mig nu;)

..................................................
...............................

Maken har bråkat med bilen idag, han fick bort den ena av de två skruvar som tändspolen sitter fast med, men den andra...den är runddragen och går inte att få loss:(

Suck, precis som jag misstänkte så strular det...

Det är två skruvar och en kabel som ska bort, och borde gått att fixa på en kvart, max, men nu måste vi försöka få tag i nån med bra verktyg som kan få bort den....:(

Jaja, så länge det inte regnar så funkar bilen;)

Jag var iväg idag med den, skulle köpa presenter till ett kalas vi ska på i morgon, och den funkar toppen...

Det är lilla kyrkiskompisen som fyller 6 år, och hennes lillebror fyller tre, på samma dag:)

Vissa planerar bra:) Eller dåligt, vilket man vill;)

..................................................
................

I fredags efter BM så åkte vi och handlade, Loppan fick för första gången en egen liten kundvagn, och gissa vem som stolt gick och drog den?

Lugn och fin och lyssnade på vad jag sa:)

Hon bättrade på det vi stoppade i vagnen åxå, efter eget huvud;) Vi tyckte det räckte med EN burk majs, men hon stoppade i två till:)

Och en liter mjölk var ju skitlöjligt, hon stoppade raskt i en till:D

Lilla söta Loppan:)

Här är hon igen, hon satt vid bordet och jag fotade massor, och ett kort blev väl okey:)

Hon är så busig, vår lilla skrutt!  Kolla ärret vid ögat, det på hennes vänstra sida  var ju det vi åkte in och fick tejpat, det på högra sidan gjorde hon några dagar efter att vi tagit bort tejpen...men det åkte vi aldrig in för..

Nu ska jag kolla på film:)

Ha det bra!