Tjingeling!

Jag var ju rätt nöjd med barnens rum när jag gick och lade mig i går,och det höll i sig även när jag skådade rummet i morse.

Var lite orolig för att de skulle välta hyllorna över sig bara...

Åkte iväg till en kompis på fm, lekte och åt lunch:)

Sen direkt därifrån till kyrkis, där jag lade den lilla 2 åringen att sova i vagnen, efter lite protest så kvartade hon in,och jag satt där i 2 timmar och bara gosade med bebis och pratade.

När vi kom hem igen var kl. 15.30 och jag nekade 4 åringen att äta en pirog för det är ju middag rätt snart då, hon fick gärna ta ett äpple eller en smörgås, tycker det är mer lagom som mellis.

Hon blev tokförbannad!

Skrek att jag var jättedum och stängde in sig på sitt rum.

"Jaha" tänkte jag och fortsatte plocka ur diskmaskinen.

Efter några minuter, kanske fyra,fem, så hörde jag hur hon vände upp och ner på lådan med alla köksleksaker....

??

Gick in och var beredd att se en uttippad låda, men vad skådade det ljusblå?

Jo, precis varenda j-kla låda med leksaker ligger på golvet, varenda pryl som stod på hyllan låg på golvet, allt var bara nerrivet och låg i ett enda virrvarr....!!!

Som om man släppt in en virvelvind!!  

Trodde på allvar att jag skulle få hjärnblödning där och då, för tusan så ilsk jag blev!!

Gapade och gormade på henne så det ekade.

Fasiken, där har man fixat och grejat hela kvällen och så bara river hon fram allt på pin jävelskap bara för att hon blev arg!

Hon gör inte sånt, så det var tämligen förvånande dessutom!

Jag beordrade henne att städa upp varenda pinal, och hon grinade och skrek att hon skulle, forfarande skitarg, så jag drämde igen dörren och gick ut , mkt väl medveten om att det var jag som skulle få reda upp det hela sen....*sur*

Men!?

Efter ½timme öppnar hon dörren och kvittrar, glad som en lärka:

-Mamma,jag har städat nu!!

No way, José, tänkte jag och marscherade dit...och blev superförvånad, för rummet var precis som det var innan tornadon drog fram!!

Hon kan ju städa!!

Eller så är det Trofasts förtjänst??

Det kanske är det optimala förvarings/ordnings möblemanget??

*hoppas hoppas*

När jag frågade varför hon gjort som hon gjorde fick jag det enkla raka svaret att hon ville....

Jaa, vad svarar man på det?

Bara hon städar upp efter sina utbrott så visst...:)

Ledig tjänst:

Anställning som MOR

Mor har en central roll i Familjens ledning

Du får ansvar för följande områden:

- Organisation och Ledning
- Transport
- Inköp
- Vård och Omsorg
- Verkstadstjänster
- Andra förekommande uppgifter

- Städ

- Tvätt

Lön : 0 kronor

Semester: Anställningen kräver att man är tillgänglig året om. Eventuell korttidsfrånvaro måste avtalas långt i förväg. Eventuella tilläggsjobb kan avtalas, om det förbättrar ekonomin i Familjen och inte kommer i konflikt med övriga uppgifter som Mor gör.

Avgörande krav: Honkön.

Önskvärt: Egen förmögenhet. Tillgång till semesterställe som kan passa för Familjen.

Kvalifikationer:

1. Körkort. Du ska kunna köra eget fordon med defekt klimatanläggning genom tät trafik, medan du lyssnar till spädbarnet (eller maken) som gallskriker i baksätet samtidigt som de äldre barnen bråkar högljutt. Du bör kunna koncentrera dig på att köra medan du sjunger "Imse Vimse Spindel" och du måste veta var alla offentliga toaletter finns. Du bör ha erfarenhet av att vänta utanför stallar, ishockeyrinkar, klubblokaler och diskotek sena kvällar.

2. Inköpschef. Du ska göra inköp och planera menyer för envars aptit i minst 18 år framöver samt för makes smak i evighet. Det krävs produktion av egen mjölk till nyfödda, och det krävs ofta att det skall göras middag till många personer.

3. Administratör. Du blir direkt ansvarig för ekonomisk långsiktsplanering, budget och ekonomisk uppföljning, budgetkontroll, fakturakontroll, klagomål och förhandlingar. Hantering av festarrangemang och inköp till samtliga födelsedagar (inkl. egen) och jubiléer, skolavslutningar, begravningar o. dyl.

4. Vård och omsorg. Du ska kunna fungera utan sömn upp till sex dygn, samtidigt som annat arbete skall utföras som vanligt. Du måste vara duktig att vårda patienter tidiga morgnar och sena kvällar. Färdighet i fläckborttagning ses som extra merit i denna kategori.

5. Småbarnspedagog. Du måste kunna citera alla berättelser om Nalle Puh och Smurfarna samt ha kännedom om allt som är skrivet om dinosaurier, hästar och ABBA. Färdighet i att göra halskedjor av makaroner och tandtråd är ett krav.

6. Skräddare. Du ska kunna designa och sy kanindräkter och fantomdräkter till speciella tillfällen samt givetvis kunna sy i knappar, fålla, laga och stryka och pressa.

7. Frisör. Du ska kunna upptäcka och behandla huvudlöss, ta bort tuggummi från hår och klippa en rak pannlugg medan du får en ström av glåpord. Kännedom om flätning, hårfärgning och herrfrisering ses som en merit.

8. Cykelreparatör. Du måste vara förtrolig med alla aspekter av underhåll av cyklar, inkluderat montering och demontering av stödhjul. Du ska också kunna laga cykelslangar på en campingplats. Godkänd kurs i första hjälpen är obligatoriskt.

9. Veterinärassistent. Du ska kunna vakta och uppfostra ett varierat urval av husdjur (efter att ägarna har tröttnat på dom).

Ofta förekommande utfodringar och rengöringar av burar ingår i de dagliga arbetsuppgifterna. Du måste vara duktig i att hantera djurrelaterade grannkonflikter och tidvis utföra begravningar.

10. Målare och Interiörarkitekt. Du bör vara van vid att ta bort klibbiga saker och klotter från dörrar och tapeter. Det är en stor fördel om du kan måla taket medan du gör middag.

11. Växeltelefonist. Du ska kunna hålla en diskussion i gång i telefonen medan ett barn klamrar sig fast i ditt ben och ett annat hamrar på en konservburk med en träslev. Du ska kunna utfodra tonåringar som mest pratar i telefonen med näringsrik mat så att de undviker total utmattning.

12. Trädgårdsmästare. Du bör kunna starta gräsklipparen, hantera trädgårdsredskap och hålla krukväxterna vid liv. Du ska kunna numret till giftinformationen, och du ska hålla dig uppdaterad på de nyaste metoderna inom kompostering, beskäring av buskar, förkultivering och kapning av träd. Du måste veta var varenda död mus ligger begravd.

13. Underhållningschef. Du ska kunna koordinera diverse sportarrangemang via telefon och ha en personlig kontakt med lärare och aktivitetsledare. Du kommer att bli uppmanad att träna lagspel i alla sorters väder, och uppmuntrad att gå in i häftiga diskussioner med motståndare. Inköp och underhåll av utrustning krävs. Sökanden måste också kunna arrangera fester, baka kakor och hitta på lekar där alla vinner.



Du får självklart ansvar för julfirandet.

Ring om du är intresserad!

------------------------------------------------------------------------------------------

Jag funderar på att ta med detta i min CV:)

Alltså jag har ingen CV, vet knappt vad det är...men det låter lite världsvant att slänga sig med;)

Jag antar att det är samma sak som - Meritlista - men jag kanske har fel?

Vad står CV för förresten?

Det är väl säkert nåt vi importerat från USA..vi måste ju ta efter dem i allt.

Åh,just sånt kan jag irritera mig på nåt så vansinnigt, har vi inte ett eget språk??

Har en massa exempel, men hinner inte  just nu, tar det en annan dag.

Idag har de fem största barnen och deras pappa, min man, varit på bio och sett Shrek 3, den fick med beröm godkänt av alla, från 13 åringen till 4åringen.Pappan har inte sagt nåt så jag misstänker att han sov;)

Jag  var hemma och påbörjade kvällens aktiviteter....att sätta upp en bård.

Denna bården har legat sen vi flyttade hit förra sommaren, men NU är den uppe!

Fast dottern som bodde där och ville ha prinsessbård har bytt rum...Nu har hon en Nalle Puhbård ist.

Det är 2 åringen och 4 åringen som får prinsessorna, men det passar dem utmärkt!

Det var ett elände att få upp den bara..den ville inte fastna:(

Köpte den på Rusta..kanske hade varit skillnad om vi köpt en dyyyr?

När vi ändå hade tapetlimmet i ordning så passade jag på att sätta upp Harry Potterbården i 13 åringens rum...den har legat sen HP s första film...vi är inte så snabba på sånt här!

Men å andra sidan så hade vi ju flyttat ifrån den om vi varit snabbare;)

Snyggt blev det i båda rummen, fast äldsta tjejen har så himla mkt idolposters på sitt rum så den där bården märks knappt...

Småtjejerna fick in sina Trofasthyllor åxå, och nu har jag möblerat om så det blev bra..tror jag..måste fundera lite innan jag skruvar fast tippskydden....hoppas de inte tippar dem innan dess.....!

I fredags bytte jag sofföverdrag och lade ut den fina röda mattan jag köpte på Ikea. Blev ett helt annan vardagsrum!

Och medan jag rullade ut mattan, en ryamatta, så bad jag mig själv om ursäkt för att jag bröt mitt löfte att ALDRIG någonsin skaffa en ryamatta igen!

Jag mindes hur jag för en sisådär 18-19 år sen kastade ut en orange och en föredetta vit , stora, säkert dyra, ryamattor, från vår balkong i vår lilla etta.

Jag svor att några sådana mattor icke skulle få sätta sin mattfrans över min tröskel igen..och här står jag nu och är skitnöjd med min nya röda rya...

Ja vad säger man...allt går igen?

Nu ska jag plocka ut linserna och borsta tänderna, imorgon är det måndag igen:)

 Idag är hon en månad gammal, och så här ser hon ut, den lilla loppan som tar all min tid i anspråk, och inte helt objektivt kan jag bara säga att hon är den vackraste bebis som finns!

Jag älskar henne!

Till och med när jag måste upp och byta en blöja i svartaste natten så svämmar hela hjärtat över av kärlek!

    

Så har det såklart varit med alla barnen, det är en kärlek som inte vet några gränser, den till ens lilla barn.

Jag älskar mina större barn med, men där är det på ett annat vis, inte samma beskyddande, ömma, vårdande kärlek för den behöver de inte längre, utan en djup och villkorslös kärlek.

Jag säger det till dem ständigt och jämt " Jag älskar dig" , minst en gång om dagen till varje unge, inte för att jag måste eller har bestämt mig för det, utan helt enkelt för att jag bara vill. Jag måste säga det högt för annars spricker jag säkert av all kärlek!:)

Och när man får höra " Jag älskar dig med mamma" då känns det gott:)

Värmer bättre än någon brasa.  

Idag har vi bara lallat runt här hemma, jag och de tre små.

Kyrkis var inställt pga sjukdom, och öf orkade jag inte gå på.

Jag gjorde trolldeg och så gjorde jag avtryck av bebisens fötter och gjorde en gipsavgjuting sen - blev såå fint!

Ska bara fila lite och kanske dekorera ramen.

Sen smsade jag syrran och bestämde en dejt på Ikea. Skickde sms till maken att han fick lov att vara hemma kl. 17.00, och det skulle han vara.

Jag fick värsta psykbrytet igår kväll och stod och snyftade i köket för att det var stökigt överallt hela tiden och ingen som helst hjälp får man ( vilket inte är sant för stora tjejerna hjälper till hela tiden, men sällan oombedda iofs) så han tyckte väl att jag behövde komma iväg lite kanske..

Eller så ville han bara se fotbollen ifred;)

Iaf så har jag nu shoppat två höga trofaststommar med backar som ska monteras ihop i morgon, och sen ställas in i 2+4 åringarnas rum.

  Jag har tänkt att de ska skrymma en vääldig massa leksaker så man slipper se eländet!

Rosa och röda backar köpte jag, såå fint.

        Vi har ju haft 2 årskalas åxå!

Inte hittade jag den ultimata presenten heller, men hon fick en dockvagn och docka - det var ett säkert kort för hon fullkomligen älskar sina dockor:)

Ett paraply, en barbiekopia med Rapunzelhår och en liten läskig boll med gummihår fick hon åxå.

Vi sjöng på morgonen och väckte henne, det gillade hon åxå:)

Vi hade lite firande både på söndag och måndag, som var den egentliga födelsedagen, men inte mer än släkten. Känns inte så nödvändigt att ha stort kalas än,detfår vänta tills hon blir större.

Just det ja..när jag var på Ikea så fick jag ett sms från maken.

Han hade precis dödat en 2 kilos spindel.

Ok lite överdrivet, men ibland kommer det framspringandes så enormt stora spindlar så man bara vill springa åt andra hållet:(

I vårt förra hus höll jag på att göra om vårt städskåp, jag hade tagit ut alla trådbackar som vi hade där och höll på att omorganisera. När jag skulle ta upp nåt så såg jag nåt som jag först trodde var ungarnas leksaksspindel, de hade en jäääättestor en med ludna ben..men så inser jag att det ÄR en JÄTTESTOR spindel på RIKTIGT!!!

Den satt i botten på en trådback och den täckte fyra "hål"!

Trådbacken är en Antoniusfrån Ikea.Ett hål är kanske1½-2cm...fyra hål är...förbannat stort om det sitter en spindel och brer ut benen....!

Jag ropade på min man för han skulle aldrig tro mig annars, och när han kom och tittade så tyckte tom han att den var stoooor.  

På nåt vis så missade han när han skulle slå ihjäl den med en flugsmälla;) så det gigantiska spindeln sprang in bakom spisen!

Jag letade i förtvivlan efter radarför att gasa ihjäl den, men nä...det  var bara till att gå och lägga sig med vetskapen att storspindeln hängde bakom spisen...ihhh

Ikväll sprang en kusin till den där första över vårt vardagsrumsgolv..

I en sisådär 180knyck om jag förstod det hela rätt;)

Men denna gången missade han inte utan den blev till en våt fläck.

Frågan är bara...var den ensam??

Fyyyyyyyy:(

Nu ska jag gå och knoppa, ska bara ta en runda först - klä av, borsta tänder, tvätta bort mascara, stoppa om de fem yngsta som sover på vårt våningsplan, ge katterna mat,fylla på vattnet, fixa lite med tvätten och sen - sova!!!

Imorgon ska jag bädda rent vår säng!! Det har jag haft som mål i en vecka nu...

Sen ska jag montera hyllor!

Natti natti:)

När man har en 3 veckors bebis på armen/ i famnen i stort sett dygnets alla timmar, då blir man lite lätt handikappad:)

Givetvis på ett trevligt sätt, men ändock begränsande.  

Att blogga tex ser ut så här:

" Åh bebis sover så gott här på kudden i mitt knä, jag tror jag skriver lite"

Börjar dra datorn närmare, loggar in och börjar skriva.

Hinner skriva kanske fem ord så börjar det knölas från bebisen...äsch då.

Skriver fem ord till men inser att det inte är lönt, och raderar alla tio orden.

Bebisen somnar om.  

Laga mat med en arm funkar för det mesta, svårt att hälla av pastavattnet bara...för att inte tala om när fyra ungar vill ha hjälp att skära spagetti....

Min man är ju rätt osynlig här hemma (jobba jobba jobba...)måste man komma ihåg, och det finns ingen annan som behärskar den svåra konsten att hantera kniv och gaffel förutom den enarmade mamman.....

Röja i köket går bra det med med en arm kan jag tala om, om än långsamt.

Jag har precis roat mig med det nämligen....

Plocka i och ur diskmaskinen däremot är bökigt, det går, men är knöligt att böja sig ner med en bebis i famnen hela tiden, samma med tvättmaskinen..

Disken kan barnen fixa, men jag har missat att lära dem hur man tvättar...en klar miss i uppfostran inser jag nu.

Å andra  sidan så är det bara jag som färgar kläderna i olika charmiga kulörer..och övriga slipper få skäll, för det är ju enbart mitt fel...

Hihi, jag har färgat mannens alla vita jobb t-shirtar rosa en gång i tiden...INTE uppskattat..  

Nu för tiden färgar jag inte så ofta kläderna, men ibland slinker det med nåt felsorterat plagg med katastrof som följd..

Lilla bebisen är inte nöjd nån annanstans än i min famn just nu (och sen hon föddes...hihi) och det är svårt att räcka till överallt.

Som sagt så jobbar ju mannen heeeeela tiden just nu, och det är ju jag som ensam måste laga maten, röja efter den, läsa läxor, lägga barnen vid olika tidpunkter med vällingskakning innan, och helst en sväng med tandborsten i munnen på dem...samtidigt som jag faktiskt skulle vilja dra en repa med dammsugaren, fixa tvätten och byta handdukar i badrummet, och så ska man ju då amma och bära  bebisen...Det senaste är ju enbart kärt besvär såklart, men det är trist att inte kunna få fokusera på det utan hela tiden snegla på klockan för att hinna med allt innan skoltvillingarna ska i säng...

Jag skulle önska att mannen kunde komma hem vid 17 som vanligt folk och sen hålla sig hemma!!

Efter jul lugnar det ner sig.Håhåjaja

Vi var på marknaden igår iaf, jag och småtjejerna.

Solen sken, jag hade bebisen i bärsjal och de andra två i vagn, smidigt som tusan , ingen som smet iväg:)

Shoppade lite men inget jag inte kunde klara mig utan...men korkar är alltid bra att ha, och munkar( mums!) och några små söta korgar.

Jag älskar korgar, tycker det är så fint!!

Har köpt nån varje år, och i år blev det tre små ursöta klädda korgar till tjejerna.

Sen ville 4 åringen till kyrkan på deras öppna förskola, så vi lunchade en deliciös (absolut INTE) korv på snabb mathaket, innan vi åkte dit.

Då kände jag mig rätt mör i benen av allt traskande på marknaden, och det var skönt att sitta och prata lite och dricka dagens första kopp kaffe.

Idag har vi varit dels på ÖF och sen på kyrkis, och så har vi ju vägt lilla bebisen!!

Hon väger idag 3495gram och är nääääästan 52 cm lång.

För 23 dagar sen när hon var alldeles nyfödd vägde hon 2770g och var 47 cm, så nog växer hon allt!!!

Men så gör hon inget annat än äter och sover heller:)

Bvc sköterskan skickade iväg en logopedremiss för 4 åringens räkning åxå, för hon pratar nåt så kopiöst dåligt.

Vår tvillingar pratade lika dåligt när de var mindre, och de fick komma till en logoped när de var runt tre. Det kändes rätt meningslöst för de hade inga problem utan var bara lite sena...berodde nog mest på att de var hemma med mig och jag förstod ju vad de sa..de hade liksom ingen anledning att lära sig prata bra, för jag fanns ju alltid där och kunde översätta:)

Jag trodde det var samma med vår 4 åring, men det verkar inte vilja lösa sig på samma vis, hon är ju 4½ dessutom, och snart är det ju skolstart.....eller snart och snart...men det står inte på förrän det är dags:)

Bättre att se om hon kan få nån hjälp än att bara avvakta:)

I morgon ska vi till musik och målar gruppen.

Sen är vi lediga tills på måndag:)

Jag måste bara leta reda på en 2 årspresent!!!  

Vår lilla busunge fyller ju år på måndag!!

Och jag har ingen som helst aning om vad hon ska få, ALLT finns ju redan...det är nackdelen med att ha många syskon....

Men, jag ska leta...

Nu har jag druckit massor av te, så det är akut med ett  toabesök!!

Syns och hörs!! Bye

  

Jaha, idag är min bebis 3 veckor!!!

Och ligger här i min famn på amningskudden och sover..inte helt gott dock, utan lite ryckigt och oroligt.

Bajsat har hon gjort åxå så det är väl förståeligt att hon knölar:)

Själv har jag duschat, tvättat håret och smort in mig med den nya bodylotionen jag köpt..med sån där brunfärg i, så man ska se brun och fin ut fast det är värsta tristvintern..glitter är de i åxå, tjusigt värre!

Bebisen blir alldeles glittrig på kinden när hon ligger på min arm:)

Man måste ju ha lite glamour i vardagen med sju barn, eller hur?

  

Idag har jag minsann promenerat.

Först till ÖF, med bebisen i sjalen under jackan..där hon fö trivdes så gott så hon blev kvar där hela dagen...sen hem igen, det tog ½ timme åt  varje håll.

Så sprang jag in hemma och hämtade tre piroger på väg till kyrkis, för nån lunch hanns inte med hemma, utan den intog vi på kyrkan.

Att gå dit tar 20 min och sålunde 20 min hem, det blir totalt * tänktänka och räkna på fingarna* ...en timme och 40 minuters promenad!! Wow!

Tjohoo, det var väl inte så dåligt??

Fast det var ju förstås i 4 åringens tempo...å andra sidan med en bebis i sjalen, en 2 åring i vagnen och en 4 åring som hänger i vagnen...

Kan inte begripa varför alla ungar ska hänga i vagnen när de ska hålla i?

Det blir ju så tungt!

Man liksom släpar dem med sig där på sidan av vagnen, så dessutom blir det snedbelastning förutom att det blir tungt....öken.

Och så gormar man att de ska släppa taget...bara för att sekunden senare tjata om att de SKA hålla i vagnen för det kommer bilar....

Konsekvent som fasiken:)     

Igår städade vi trädgården. Gjorde den klar för vinterdvalan...usch, jag vill inte ha vinter, jag vill ha sommar och sol!!!

Men det lär väl bara vara att pina sig igenom vintern med allt vad den för med sig av blöta kalla fötter, frusna fingrar, skitiga overaller, baciller och elände:(

Iaf så är trädgården nästan klar.

Vi ( barnen och jag) har burit ut alla möbler från poolrummet, dammsugit den fiiina gröna mattan som täcker hela golvet där inne,rullat ihop den och ställt in alla trädgårdsmöbler där inne igen, vi har plockat undan sandlådeleksakerna, slängt det som var trasigt (och en hel dem somjag bara var less på att se..men säg det inte till ungarna!!) bla fem olika uppblåsbara badleksaker.

Torkat av och rullat ihop vaxdukar, skurat mattor och hängt dem på tork, plockat in typ hela plast servisen ( Ikeas färgglada) som av nån anledning hamnat utspridd på tomten..nu lär det bli överfullt i skåpet inne....:)

Plockat in en hel kasse kläder som ungarna bra skavt av sig där de gick och stod..inte sååååå fräscha, lite sniglar och tvestjärtar här och var..urk..så de ska ner i tvättstugan..men de hamnade visst bara i hallen..

Det värsta med att städa sådär är att det alltid innebär en MASSA tvätt.

Och vem tvättar??? Jo just det ...  ..det är ju jag som får den höga äran, hihi.

Men det är så skönt att det mesta är klart ute nu!!

Vi köpte två lådor till dynorna åxå...men givetvis så var den ena trasig...jag blev inte förvånad..och den andra kunde maken inte få ihop själv så vi ska hjälpas åt nån dag...sen;)

Nu återstår en massa småpyssel, kratta lite, sopa lite, plocka ruttna äpplen...klippa lite, och så ska jag snickra en liten käck ramp så jag slipper dra och släpa upp vagnen när den ska in i vardagsrummet.

För det är väl där alla har sina vagnar?

Eller är det bara jag??

Nää, det kan det ju inte vara:)

Iaf så har vi vagnen inne i vardagsrummet, tycka vad man vill om det, men det är inget mysigt att lägga ner en bebis i en kall vagn..eller sätta en 2 åring där förövrigt.

Dessutom så sover våra bebisar i vagnen inne när de är små:)

Så vilken dag som helst när jag har en halvtimme över så ska jag snickra lite:)

Blir väl efter jul eller nåt......

Nä, nu ska jag byta den där bajsblöjan och sen är det väl dags att inta sovpositionen.....jag och bebis tätt intill varandra, hon kan amma - jag kan sova:)

   I morgon måste jag upp och väcka ungarna och få iväg dem till skolan, mannen åker tidigt...det händer inte ofta att jag behöver göra det, men ack så svårt det är att komma ur sängen på morgonen....tur att han tar den biten!!!

Sen ska småtjejerna och jag nog åka ner på höstmarknaden som är i stan just nu...om solen skiner, annars struntar vi i det.

Tjing!  

17 september 07

Sov gott fram till 5-tiden, då jag vaknade av en ond sammandragning.

Nästa kom en kvart senare, och nästa ytterligare en kvart senare.

Jag hann precis somna om mellan dem, och blev skitsur över att bli väckt hela tiden.

  

De kändes inte som värkar utan helt klart som sammandragningar, bara det att de var smärtsamma.

Korta var de åxå, kanske 30 sekunder, och satt högt upp över magen och bak i ryggen.

Jag tänkte att det var väl kanske sådana omtalade pinvärkar som inte gav nån som helst effekt, och fortsatte somna och vakna varje kvart.

Vid 6 var det ibland en kvart mellan , ibland 10 minuter och ibland en halvtimme, ingen regelbundenhet alls.

Tänkte tanken att det kanske kanske kanske kunde vara på gång av sig själv men slog bort den lika fort, för det kändes inte

som det.

Och dessutom var det bättre att ungarna kom iväg till skolan först....

Ledsnade på att ha ont och reste upp sänggaveln lite,för igår så slutade det ju när jag halvsatt...och jo då, nu med.

Blev jättelugnt i magen,

Skönt, tänkte jag och somnade gott om.

Vaknade vid 7.30 av att de kom in med ctg maskinen och en temp.

Fin kurva och ingen temp.

Det var bara att avvakta ronden.

Jag klev upp,och tvättade av mig och klädde på mig, och gick och hämtade frukost.

Var inget vidare hungrig men åt upp min fil med den urtråkiga mûslin som mest smakar sågspån, men den goda mackan lät jag ligga kvar, tänkte ta den senare.

Hade inga sammandragningar alls, men kände mig aningens olustig, rastlös och sur.

Att vänta på egna värkar är ingenting för mig:)

När jag borstat tänderna och låg och läste vid 9 -tiden, så kom de tillbaka , sammandragningarna.

Onda så jag fick andas lite, men de var fortfarande korta,och de kändes inte som om de gjorde nån som helst effekt.

Jag brukar få ett rejält tryck neråt men det var bara som ett band högt upp över magen och bak i ryggen, ibland strålade

det ner i benen helt kort.

Sur som jag fortfarande var över att det stannade upp kvällen innan så tänkte jag inte säga till innan jag helt säkert visste att det börjat.

Jag tänkte iaf inte lägga mig ner utan jag klev upp och gick omkring lite inne på rummet, det läckte vatten mellan varven men inte i

samband med sammandragningarna.

Stod vid fönstret och tittade ut på folket som gick där nere, bilar som körde förbi, ambulanser som kom och åkte till akuten.

Gungade lite och andades när det drog ihop sig.

Hämtade min bok och stod där vid fönstret och läste, gungade och andades:)

Kl. 10.00 kom en supertrevlig kvinnlig läkare in och sa att de skulle sätta igång mig, frågan var bara vilket sätt de skulle använda.

Hon skrattade och berättade att hon fått rapport i morse av en mkt trött överläkare som hade sagt att det var nästan oförskämt av

mig att se så pigg och fräsch ut och vänta sjunde barnet,och hon kunde bara hålla med.

Tack:)

Jag sa att jag nog kanske hade lite sammandragningar, men att de var korta och säkert verkningslösa.

Det tyckte hon lät bra, inte att de var verkningslösa, men att det hände nåt åt rätt håll iaf.

Jag fick lägga mig på sängen och så skulle hon känna efter om det var moget alls, eller om det var helt stängt.

- Men ojojoj, här känner jag ett bebishuvud långt ner! sa hon häpet, och jag lika förvånad sa " Va???  

- Ja vi behöver inte sätta igång dig för här blir det bebis snart! Du är öppen 4-5 cm!! Ner på förlossningen med dig och föd barn nu , kvinna!

Jahapp, jaaa okey då:)

Jag bad om mitt obligatoriska lavemang, kan inte föda barn annars, och en bm kom in efter en stund med det. Då hade jag smsat till mannen:

-Du kan komma NU, öppen 5 cm.

Han fick brått att ringa morfar för barnvakt:)

Jag gick på toa ett par gånger och packade ihop mina saker,och sen stod jag vid fönstret och kikade lite. Hade inget ont alls längre och trodde nog inte

att det skulle bli en bebis på allvar.

Mannen kom strax före 11, då hade han letat parkeringsplats länge och väl, till slut ledsnade han och felparkerade utanför förlossningen:)

När han kom in på salen så åtföljdes han av en bm som skulle skjutsa ner mig till bebisleverans avdelningen.

Jag skulle tillbaka till samma avdelning efteråt så vi lämnade en del prylar, och resten lassade vi upp i sängen som skulle med ner.

Jag ville inte åka säng utan jag gick själv ner.

Kändes väldigt besynnerligt att gå FRÅN avdelningen ner till förlossningen....det brukar vara tvärtom!

Och att bli inkörd direkt på en sal, istf att gå via intagningsrummet med ctg och inskrivning....

Väldigt mkt skönare måste jag säga. Allt var klart, bara att installera sig:)

Jag bytte om till snyggkläderna, den vita nattskjortan, och de ville köra ett CTG, så jag kröp upp i sängen, och givetvis så blev det lugnt i magen!

Hade haft nån sammandragning då och då,men inget som nån annan märkt av utan jag kunde prata på ändå, men nu blev det

alltså tvärlugnt IGEN.

Måste helt klart vara nåt med det halvt tillbakalutade läget.

Ctg:t var helt ok, bebis mådde bra, och sammandragningarna märktes knappt.

Så fort det var klart så hoppade jag upp igen, och då kom det faktiskt onda sammandragningar!

Fortfarande inte värkar, utan korta onda prylar, och jag skickade iväg mannen för att köpa mat och parkera om bilen så vi inte skulle få p-böter.

Han kom tillbaka, bilen stod fortfarande fel, men det fanns inga lediga platser, och han hade med sig macka, yoghurt, frukt och vatten.

Jag gick omkring i rummet, kikade lite här och där, läste lite i min bok, gick på toa och kissade,medan han käkade sin lunch. Själv drack jag

nyponsoppa och blandsaft;)

Vid 11.45 började det göra ont, och nu började jag förstå att det nog faktiskt skulle komma en bebis till mig idag!!!!

När det kom en värk så var jag tvungen att luta mig framåt över sängen och andas, och det var underbart när mannen masserade ryggen.

Han frågade om jag inte ville ha vetekudden värmd, och jag visste inte om jag ville ha det eller inte, men de gick ut och värmde på såna

gelekuddar de har där, för vetekudden får man ju inte värma..

Jag var arg för att jag inte kunde slappna av när det kom en sammandragning/värk, och muttrade över det, men så kom de in med värme-

kuddarna, och stoppade in dem i de tjusiga nättrosorna:)

Två i fram och två i bak.

Och det var riktigt skönt.

Fast inte så länge för nu jäklar började det göra ONT!

Klockan var nu 12.15 och jag kände att jag vill ha lustgas NU.

De satte den på det lägsta läget och sa att det var bra om jag slutade varje session i masken med att andas frisk luft bredvid och sen blåsa

ut i masken...för att minska mängden lustgas i rummet.

Sen satte de på en extra fläkt.

Precis som att jag skulle dela med mig av lustgasen!!

Vem var det som hade ont - de eller jag??!!

:)

Jag fick väl två värkar som jag genomled ståendes bredvid sängen, framåtlutad, men sen kröp jag upp och ställde mig på knä vid sänggaveln,

och drog i mig lustgas för allt vad jag var värd.

-Fy fasiken vad ont det gör, väste jag mellan värkarna till mannen som stod intill mig

- Och du vill ha fler, sa han och jag fräste ett ilsket "JA!" till svar:)

Efter några värkar till så var det skiftbyte, och de nya barnmorskorna kom in, lämpligt nog hette de Karin och Karin, så man slapp hålla reda på

mer än ett namn;)

Väluppfostrad som man är så kände jag mig tvungen att släppa lustgasen för att hälsa på dem, dessutom så kändes det inte som att den var så

effektiv.

Den ena Karin var bara nästan färdig bm och den andra kände jag igen, och hon kände igen mig med märkte jag, men jag kände inte för att ta reda

på hur och varför jag kände igen henne just då.

Nån sa att lustgasen var på det lägsta läget och frågade om de skulle vrida upp den, och jag svarade att" ja dra upp den bara", och nästa värk så

försvann jag in i dimman:)

Jag kunde känna hur bebisen skruvade på sig på sin väg ut, och värkarna kom hela tiden, ingen paus alls. Jag andades i masken och kände hur de

satte ctg dosan mot magen för att kolla hjärtljuden. Sneglade på apparaten och såg hur den visade 142 i bebispuls, skönt då mådde den bra.

Jag hörde hur de pratade bakom mig, men i min egen dimmiga smärtfyllda värld var det bara jag och masken som räknades.

Båda barnmorskorna sa att jag var så duktig, och att jag verkligen kunde det här med att föda barn:)

Mannen sa det flera gånger och de orden "Vad du är duktig" betydde massor. Höll honom hårt hårt i handen, och med den andra handen höll

jag lustgasmasken i ett krampaktigt grepp.

Plötsligt så kände jag att nu är det helt öppet, nu vill jag faktiskt krysta.

Var tvungen att fråga om jag fick det, och för att nån skulle höra så var jag åxå tvungen att ta bort masken.

- Får jag krysta?

- Ja det känner du bäst själv, fick jag till svar, krysta du om det är dags.

Var ju tvungen att verkligen känna efter om det var dags, och efter ytterligare en värk när jag verkligen kände hur huvudet åkte ner sista biten i bäckenet

så var det det.

Kl var 12.39

Jag drog i mig lustas och krystade. Märkligt nog så kände jag hela tiden vart bebisen var, det har jag aldrig upplevt tidigare.

Och jag hade åxå en liten paus mellan varje värk, det var inte mer än någon millisekund men det var en paus, och den var guld värd.

Kände hur det brände och sved och slutade krysta för att inte spricka...har aldrig varit medveten om sånt tidigare utan bara velat ha ut

ungen...och så ploppade huvudet ut.

Nån slet och drog i bebisen och det gjorde ont, nån frågade om det var lustgasen - jag vet inte vad de pratade om, men insåg att de skulle

dra ner den så jag drog i mig några djupa andetag innan de hann stänga av:)

Kom tillbaka till förlossningssalen i takt med att dimman lättade, såg lakanets "Tillhör landstinget" ränder och krystade ut resten av bebisen fem minuter

efter den första krystvärken.

Mannen jublade vid min sida och jag fick hjälp att vända mig om, jag snyftade och grät, av lättnad att det var över, av att det hade gjort så infernaliskt

j-vla ont, och av lycka att det låg en liten kladdig smetig skrikande bebis på min mage.

Han frågade personalen om det var en flicka och de lyfte upp bebisen och visade oss, och visst var det en tjej, vår sjätte:)!

Underbart!!

Var lite "orolig" för att det skulle vara en gosse...nu när man gått och ställt in sig på en tös, det skulle säkert kännas konstigt, att ställa om sig snabbt är liksom inget för mig;)

En son hade såklart varit underbart det med, men nu hade jag ju pratat med Henne där inne i magen, frågat när Hon tänkte komma ut osv.

Jag skakade, grät och skrattade på samma gång, pussade på bebishuvudet och på mannen bredvid, och var så glad att det var över.

Nu var hon här.

Vår Lovelia.

De slängde upp mina ben i gynstöden för att inspektera det stackars underlivet och för att få ut moderkakan, den kom ut efter 10 minuter och

lite kläm på magen.

Lilla bebisen gnölade runt och letade efter belöningen för allt hon utstått, och hittade snabbt rätt och började amma.

Så skulle det sys för det var lite bristningar. Karin-nästan-bm var den som förde befälet under överinseende av den andra Karin.

De konstaterade först att det skulle behövas några få stygn och det var väl tur att de sagt det, för när de började greja med sysakerna och sa:

- Den ska dit och den ska vara där och den ska hit.....

Då börjar man ju fundera på hur det ser ut EGENTLIGEN?!

Men efter två ynka stygn var det fixat och klart! :)

Jag fick hjälp upp i en skön fåtölj och mitt lilla pyre blev vägd och mätt under tiden.

Hon var liten , det hade vi konstaterat redan när hon kom ut, men jag trodde inte hon skulle vara sååå liten.

2770g och 47 cm.

Det är minst av alla våra ungar! Inte ens tvillingarna var så små.

En hel massa sjuor blev det omkring henne, kolla bara:

Född 17 sept 2007

Som barn nummer sju, i sal nummer sju

2770g och 47 cm

Kl 12.44

Född i v. 38+0

Lite lustigt.

Fick henne i famnen och satt där och bara njöt med mannen vid min sida och tittade, luktade,kände på henne.

Personalen lämnade oss ifred och vi fick in den goda fikabrickan.

Ringde till pappa och sa att det var klart nu, ringde till mamma,mannen ringde sina föräldrar, och vi skickade ett gäng sms till stortjejerna i skolan

och andra som behövde få veta.

Hon ammade en lång stund och sen somnade hon gott, och jag kunde bara inte se mig mätt på henne. Så liten,söt och näpen.

Efter en stund kunde jag inte sitta still längre, jag behövde upp och gå på toa och ville duscha av mig allt söl och blod, så mannen tog över mysandet.

Gick på toa men kom på att jag behövde ett duschmunstycke så jag fick gå tillbaka, då hade personalen kommit in till oss.

De blev lite nervösa över att jag redan var uppe och sprang:) och ville ta ett blodtryck först, det var ok, så jag fick gå och duscha.

Duschade länge och kokhett och det var så skönt för mina onda axlar - hade spänt mig rätt bra där under värkarna.

När jag kom tillbaka till salen så var de där för att köra upp mig på BB.

Vi fick byta avdening för jag var alldeles för pigg för att ligga på spec.mödravården:)

Karin-nästan-bm tackade för att hon fått vara med om min förlossning, det var spännande att få uppleva tyckte hon, snabbt och koncist.

Jajamen, gör det man ska och sen hem:)

De sa gång på gång hur fantastisk de tyckte jag var, hur pigg och fräsch jag såg ut trots att jag nyss fött vårt sjunde barn, och hur jag var som gjord för

att föda barn.

Ja..det är ju kul att man är bäst på något:)

Vi blev uppkörda på BB, jag åkte i sängen som en annan prinsessa, med den lilla nyfödda miniprinsessan i famnen:) och så blev vi installerade på sal 6 (borde ju varit sal 7 med tanke på alla andra sjuor..*s*)

Läkaren som varit in och undersökt mig på morgonen kom in för att titta till oss.

Hon log stort och gratulerade,och vi pratade en stund.

Hon berättade att jag var veckans samtalsämne på kliniken, en blivande sjubarnsmamma som såg så pigg och fräsch ut innan förlossningen,

och som såg, om möjligt, ännu piggare och fräschare ut direkt efter att ha fött det sjunde barnet - de var djupt imponerade:)

Hon hade tre barn själv och var grymt avundsjuk på mina förlossningar,hihi.

Hon avslutade med att hälsa oss välkomna tillbaka om nåt år eller så för att föda barn nummer åtta:)

Mina föräldrar och alla barnen kom vid femtiden för att spana in lillasyster, och alla barnen hade henne en stund i famnen, alla var så  glada och stolta över sin nya syster.

Iom den långa vattenavgången så skulle vi inte få åka hem förrän tidigast ett dygn efter förlossningen, för de vill ha infektions observation på oss båda, men framför allt på bebisen.

 Passade mig utmärkt som inte alls vill åka hem tidigt, men tyvärr så var det bäst att mannen åkte hem med barnen...Att begära att pappa ska få upp och iväg alla ungar till skolan är lite för mkt, så det fick bli så.

Jag ville inte alls bli lämnad ensam, men vad gör man?

Så vid 18.30 åkte de hem, men som tur var hade min syster kommit och hon   stannade till 22.00 så jag slapp vara helt solokvist.

Hon hade köpt supergoda jordgubbar som jag smaskade i mig när hon gått, och sen gjorde jag oss klara för sängen.

Lillasyster hade sovit hela tiden, men nu bytte jag hennes första blöja, tog en temp för infektions obs, och så kröp vi ner i sängen.

Hon låg tätt tätt intill och snusade, och jag låg där och bara njöt.

Tänk att vi fått en bebis, en dotter till!!!

Underbart:)

          

Ser ju att ni kikar in och säkert undrar ni.....blev det nån bebis eller??

Och det blev ju det!  

Och hon är anledningen till att bloggen står sorgligt stilla just nu.

För är man alldeles nyfödd och luktar underbart och bara snusar och sover och äter och mår gott, då ligger mammas fokus där  och inte på bloggandet.

Dessutom så filar jag som bäst på förlossningsberättelsen, och vän av ordning som jag är så går det emot mitt estetiska sinne (haha, vilket vad??) att hoppa över det och skriva om annat.

Men jag kan ju säga att vårt sjunde  barn blev en tjej, precis som de trodde på UL, hon är ljuvlig såklart, liten och späd, den minsta vi fått hittills;) med sina 47 cm och 2770g.

När hon väl bestämde sig för att komma ut så gick det undan, kvickt och lätt (som såklart inte är sant, det där med "lätt"...huuu...) och bebisleveransen var avklarad på en halvtimme lite drygt...eller fyra dagar om man så vill;)

Allt är bra, vi mår bra båda två, hela familjen mår bra, och livet rullar på i sina vanliga banor, nästan.

För allt är sig ju inte likt, vi har fått ännu en underbar unge till vår familj!!!

Och det är bara så fantastiskt ljuvligt underbart härligt att det inte finns ord!

  

Återkommer snart!!

Jaha, men så sitter man här med en bebis då?? Eller??

Nä, just det , inte.

Det blir aldrig som man tänkt sig:)

Det var tydligen väldigt körigt på förlossningen idag, läkaren kom inte och gick rond förrän vid 14 - tiden.

Då hade de väckt mig redan 7.30 för att köra en ctg kurva....:/

Och kört en till vid 12-draget för att den skulle vara aktuell.

Och så sa läkaren att vi avvaktade med igångsättning till imorgon.

OK.

Kändes snopet. Såklart.

Jag hade 36,1 i temp kl. 7.30

36,7 vid 12.00 och 37,2 kl. 14.00, sen vid 15.30 hade jag 36,6....de tog crp och hb vid 15.00 och de var helt ua.

Ingen infektion, det är det de är oroliga för iom vatten avgången.

Jag vaknade vid 6 i morse och var upp och kissade, och då var det mer blod...ringde på bm och visade, det är inget kul

att visa gamla bindor!! men det var ok, hon trodde att det började öppna sig.

Lyssnade på bebisens hjärtljud som var helt ok.

Hade svårt att somna om men slumrade till 7.30 när de kom med ctg vagnen.

Var uppe och hade ätit frukost och var helt klar redan vid 9.

Sen väntade jag....och väntade....och väntade...och så somnade jag en stund...väntade, körde kurva nummer 2 av ctg, käkade lunch och gick in

på rummet och fortsatte vänta..somnade och vaknade..Fram till 14 tiden när läkaren alltså kom.

De vill ju helst att jag ska få spontana värkar, och jag vill ju det med..men hur då??

Kan ju inte gärna slå kullerbyttor i korridoren...skulle säkert se fånigt ut:)

Helst vill de inte att jag lämnar avdelningen heller, så promenera är uteslutet, annat än från rummet till dgrummet och tillbaka, men det är tråkigt det

med.

Allt är tråkigt, och jag orkar eller ids ingenting!

Smsade hem när jag fick besked, och de skulle komma upp.

Så vid 15.30 kom de hela bunten:)

Oj vad MÅNGA barn jag har, det kändes verkligen att de är många när de klev in genom dörren till salen, en efter en:)

Bm var inne hos mig just då och lyssnade på magen och hon blev lite imponerad:)

Än mer imponerad blev hon när hon kom in en stund senare för att sticka mig och det inte hördes ett ljud av alla barn!

- Hela rummet fullt med barn, men ändå så tyst, så är det INTE hemma hos mig.

Hihi:)

Hon skulle bara veta hur de kan låta;) Fast det förstår hon ju såklart.

2 åringen ville sitta och kramas hela tiden, 4 åringen med, 7 års tösen sa säkert en halv miljon gånger att hon ville att jag skulle komma hem för hon

saknar mig, 7 års gossen ville pussas och vara nära,stortjejerna frågade massa och sa att de ville att jag skulle komma hem.

Jag måste nog åka hemifrån lite oftare;)

De är så vana vid att jag alltid är där, och det är ju så jag vill att det ska vara! Jag vill vara där för dem.

Jag hade ont i magen, den kändes öm och hård och det rann en massa vatten, så det var inte bara kul att de var här..

Jag ville ju absolut inte att det skulle köra i gång just då!

Men det gjorde det ju inte.

Fast jag kände att jag inte riktigt orkade med dem...en supertrist känsla, för jag saknar dem ju! Och ser ju att de saknar mig.

Så när de gick efter en timme kändes det både skönt och tråkigt.....snacka om att vara ambivalent!

Jag gick och lade mig på sängen för att vänta på maten , men fick mer och mer sammandragningar som gjorde lite ont, och kände att

jag inte alls ville äta, mådde lite illa och kände mig emlig.

Vid 18 tiden kom en uska in och frågade om jag inte ville ha mat, så jag sa att det fick vara, då hade jag precis haft en eller två rediga

onda sammandragningar.

Sen kom de med fem minuters mellanrum. Starka,onda och jag var tvungen att andas lite genom dem. Var uppe och stod och gungade

på tårna, det kändes bra.

Insåg att det var på gång, och funderade på att ringa till mannen men ville säga till personalen först. Eller egentligen ville jag inte, jag tycker det

är jättesvårt att ringa på klockan!!

Men jag hade faktiskt haft rejält ont i en timme nu, med fem minuters mellanrum, om än väldigt korta - 30 sekunders sammandragningar, så

det var bara till att ringa.

Uskan kom in, och bm var lite upptagen men skulle komma in snart. Jag sa att när det väl börjar brukar det gå fort, stressade upp dem lite;)

Bm kom in nästan direkt," Ska du föda barn nu??" sa hon glatt och jag svarade lika glatt att "Jaaa, jag tror det"

hon körde på ctg..och vad hände då??

Jo, så fort jag satte mig i sängen och lutade mig tillbaka så SLUTADE sammandragningarna!?

Hade en eller två men de syntes knappt på registreringen:(

Men vad tusan?

Det var väl för att jag hade tänkt att det var bra om ungarna kom i säng innan jag ringde mannen, så de slapp bli stressade av att han åkte.

Eller lagen om alltings jävlighet, helt enkelt.

Jag SKA tydligen inte få föda barn som vanligt denna gången:(

Sen dess är det toklugnt i magen!!!

Hon sparkas lite ibland men inga sammandragningar...

Snacka om att det bor en drama queen där i magen! Som tydligen inte alls vill flytta ut.

Men nu är det helt fixerat så en sätes förlossning torde det inte bli...men man ska väl inte vara säker förstås;)

Nu sitter jag här och är sur, men tror väl att det blir bebisleverans i morgon, de kan väl inte vänta längre.

Och mannen har ju sagt att han har en lucka den 18 september, så han har ju planerat in förlossningen då, så det verkar ju kunna stämma!

Själv trodde jag ju på 4 oktober efter det sista ul då vi kollade hjärtat....och det lär ju vara fel:)

Smsade hem, och 7 årstjejen var lite ledsen, jag vet att 12 åringen är det åxå för hon smsar 25 gånger om dan;) 13 åringen tror jag känner sig orolig,

småtjejerna tycker det är jobbigt, 4 åringen grät igår när jag pratade i telefon med henne:( Och 7 årsgossen  är ju min pussgurka som alltid

vill vara nära mamma:)

2 åringen var vaken och joddlade, 4 åringen sov i 7 åringens säng, och 7 åringen sov i min, sonen låg inne hos sig, och de två stora surfade:)

Mannen har packat sin väska inför i morgon, så nu ska jag faktiskt snart lägga mig så jag får sova ordentligt!!!

Och kanske, kanske kanske.....att det kör igång av sig självt i natt.....! Hoppas kan man ju, för det var ju på gång tidigare!!!!

Natti natti:)