Idag har vi haft dop för Jordan!!

Lite tidigare än vad vi döpt de andra barnen, han är bara 6 veckor, men det gick ju bra det med:)

Jag hade köpt nya klänningar åt tjejerna, sonen fick nya byxor för nån vecka sen och hade en oanvänd skjorta i garderoben som han valde, och på morgonen så var det ett sånt där kontrollerat kaos;) alla ville ha hjälp samtidigt och ingen ville vänta. Plötsligt så kom tvillingtjejen på att hon bara mååååste få sitt hår lockat, men då hade jag faktiskt inte tid, men en storastyster ryckte ut och fixade så hon blev nöjd:)

I tid satte vi oss i bilarna, vi måste ju åka i dubbla nuförtiden för vi ryms inte i en längre, stuvade in skötväskor och ungar i en salig blandning och for iväg.

Jag satt och funderade på att vi som vanligt hade koll på allt, inte hade glömt nåt(bara att hämta ut nyckeln till kyrkan där vi skulle fika efteråt, men det löste sig genom att stortjejerna var på konfirmationsläger med kyrkans personal så vi fick låna en av deras nycklar, Tack Sara!!) och jaa, vi är så jäkla braa...........lite ren och skär självgodhet alltså ;)när jag plötsligt insåg att "Vänta nu, var är dopklänningen??"

Stannade bilen och skickade ut äldsta dottern till makens bil som var precis efter för att fråga om HAN hade den i sin bil, men nix.

Vi hade glömt dopklänningen!!!??

Ja där ser man, inte ens vi är ofelbara.

Tur i oturen så hade vi tid på oss, så jag vände (hm, ja var var alternativet?? Eh, jo prästen, nu är det så här att vi glömt klänningen, kan du möjligen döpa gossen i de här vita strumpbyxorna och den vita bodyn?  :) Och det hade ju givetvis funkat det med, dopet sitter ju inte i själva klänningen!! Men ändå....) och hämtade den hemma och hann tillbaka till kyrkan innan det var dags. Lite bråttom blev det allt med påklädnad och allt men vi var de enda som skulle döpa idag så det gjorde ju inget. Prästen tog sig tid att gå igenom det hela med alla barnen och sen så gick vi in.

Åh det är alltid lika nervöst att stå där inför alla vänner och släktingar!

När vi gifte oss hade jag med all säkerhet en puls på 260, idag var den nog bara på knappt 100;)

Såhär stiliga var vi idag:)

Alla är glada och  belåtna, eller ??  ;)

Jag var lite sur när jag var ute och letade klänningar till tjejerna, jag hade velat ha dem i ljusblått av nåt slag, men det enda som fanns var brunt, svart, grått och en blandning av de färgerna:(

Småtjejerna längst fram har silverglittriga klänningar och tvillingtjejen till höger har en mörkt lila, 14åringen har åxå lila, men det syns dåligt på bilden, den är rätt kass.

Men det blev lite murriga trista färger, men vad gör man?  Loppan livade upp med sin rosa och äldsta med sina leopardfläckar:)

Prästen hade en flaska med heligt vatten från floden Jordan, vilket han tyckte var lämpligt just idag när vi ju skulle döpa just en Jordan:)

JORDAN  KARL  NAPOLEON  heter han  nu, vår lille prins:)

Snacka om att vi har stora förväntningar på honom, med de tunga namnen;) Kungar och kejsare och stora härförare:)

Vi röstade om andranamnet och ungarna valde Napoleon, som faktiskt är ett släktnamn, det är makens morfar som hade det som andranamn, och när det inte verkar finnas i namnsdagslängden, så petade jag in ett Karl åxå, annars är han den enda av ungarna som inte kan fira namnsdag.  Vi firar inte sådana dagar iofs men jag vet ju hur snacket skulle gå annars, de skulle retas för det och det kändes så onödigt;)

Jordan protesterade lite när prästen tog honom, och ännu lite mer när han fick vatten på huvudet, men tystnade när han kom tillbaka till mig och han skötte sig storartat. Under hela dopet när han låg i min famn så flörtade och log och pratade han med mig, såå söt:)

När han så var döpt och klar så åkte vi för att äta smörgåstårta och vanlig tårta:)

Lite fotografering blev det åxå, så här stökigt är det att få ihop oss alla tio på en och samma bild;)

Tvillingarna ramar in oss fint med sura miner;) och Loppan fixar håret under mitt överinseende:)

Nä, lätt är det inte!!

Äh, när jag ändå är i farten med att ladda upp bilder, här var det bara jag och Jordan som skulle vara med, så det var liiite lättare;)

Jaja, vi tittar in i kameran båda två iaf;)

Efter att vi ätit och frotterat oss med släkt och vänner så städade vi och åkte hem.

Jag försökte fota lillprinsen, med varierande resultat:

Visst är han bedårande:)?

Jordan fick många fina presenter, halsband, sparbössor, kläder, tennmugg, ett kit så vi kan göra avgjutning av hand och fot , tandborste från Jordan;) snuttefilt med Laban, och annat smått och gott, ska fota det sen i morgon, men det roligaste han fick var nog ändå denna:

Visst är den söt:)?

Och faktum är att det nu är slutfilmat!

Vi har haft vårt gulliga filmteam här i tio veckor och nu kommer det att kännas jättetomt:(

Vem ska nu bry sig om oss;)?  Vi har ju haft fullt fokus på oss från dem , nu är det slut på det.

Tiden har gått så fort, och det har varit så roligt.

Jag ångrar inte att vi bestämde oss för att vara med!!

Jag sa ju det innan att man ångrar sällan det man gör, bara det man INTE gör, och det stämmer ju.

Få se  om jag säger samma sak när det börjar sändas ;)

Då kanske man emigrerar till Långbortistan.

Nej nu ska jag skicka maken i säng, han sitter och nickar här bredvid mig, han satt uppe och spelade poker i natt och vann rätt mkt, så han är lite seg nu:)

I morgon måste jag åka in på stan och ge mitt skriftliga medgivande att äldsta dottern får göra sin piercing i naveln så det  är väl lika gott att jag avrundar jag med:)

Natti natti:)