Inatt kl. 2.57 var det inte så där himla skojigt att vara mamma i den här familjen, kan jag lova.

Jag hade gått och lagt mig en knapp timme innan, de stora tjejerna hade kompisar här båda två. Den äldsta hade Harry Potter maraton, och de var sååå trötta efter att ha sett tre filmer, så de var tvungna att springa ut med soporna i bara nattlinnet för att kvickna till;) Men då blev de tydligen väldigt pigga, för det blev inte tyst där nere förrän vid 5.00 Den andra tjejen och hennes kompis satt väl mest och kollade på tv, surfade och snackade, de kunde ju inte lägga sig före syrran.

Jag kunde inte somna direkt för det är rätt lyhört upp till oss från äldsta tjejens rum precis under där vi sover, men de var inte högljudda utan de pratade bara, så det får man ju stå ut med:)

Men efter att ha vridit på mig en stund så somnade jag gott.

Bara för att väckas kl. 02.57 av att sonen står vid min sida och viskar:

-Mamma?

Och samtidigt som jag kvicknar till ur dvalan så inser jag ju vad som hänt, han kommer ALDRIG bara så där ändå på nätterna utan det är alltid samma orsak, och mycket riktigt:

-Jag har kräkts........

Är det nåt jag har väldigt jättesupersvårt för så är det kräk.

Jag har varit rent fobisk, men har nu efter många år äntligen kommit så långt att jag inte varje dag oroar mig för att nån ska börja kräkas. När 13 åringen var bebis var det hemskt!

Vet inte vad som hände, men rätt var det var så hade jag värsta paniken för att nån skulle bli magsjuk:(

Eller jo förresten, det som hände var att maken kom hem och var jättesjuk, och det var ju han som skulle ta hand om mig och den nyfödda bebisen, plötsligt vändes all trygghet uppoch ner. På nåt vis.

I flera år var jag extremt noga med vad vi åt, att det tillagades på rätt sätt, att det inte var ens i närheten av utgånget datum, jag åt inte gärna ute på restaurang, eller hos folk jag inte kände. Jag kunde kasta prima köttbitar för att de luktade konstigt, och vilket kött luktar GOTT? Det luktar ju illa för tusan;)

Jag åkte helst inte buss, tyckte det var vidrigt att jobba på sjukhuset under vinterkräksjukans härjningar,jag ville inte åka hem till folk för de kunde ju vara sjuka/på väg att bli sjuka/varit sjuka, ungarna fick stränga order om att inte gå hem till folk som var/varit sjuka ochjag mådde allmänt skit så fort nån ens andades om ont i magen.

Jag gick ner 10kg för mkt i vikt..(just DEN biten skulle vara nice just nu*s*)

Ja, det var inte så kul.

Nu har det släppt, nu är jag nog ganska normal, ingen vill ju vara magsjuk, men jag undviker inte saker längre för att det KAN vara smitta där.

Däremot är jag fortfarade noga med att försöka hålla våra baciller inom familjen, och andra får gärna låta bli att sprida sina omkring sig, och jag går inte hem till nån som är sjuk.

Men nog om det.

I natt var det ju bara att kliva upp och följa med sonen in på hans rum,en stilla förhoppning om att det bara var lite kräk grumlades direkt, för såklart så var det ju massor:(

Jag kom på att jag köpt engångshandskar, så jag hämtade dem och en rulle hushållspapper och så låg jag där på knä och torkade.

-Vill du ha en klädnypa,mamma? frågade sonen:)

Jag avböjde:D även om det inte hade gjort nåt att slippa stanken.

Ner med sängkläderna i tvättmaskinen, det mesta hade kommit på golvet, och en matta som jag fick skrubba av i badkaret.

Bäddade rent, och frågade sonen hur han mådde nu.

-Jo, jag mår bra nu, svarade han.

Jag stoppade om honom, gick ut med soppåsen med kräk och papper, tvättade mina händer N O G A och sprutade på desinfektion på dem innan jag kröp i säng igen.

Men nu var det ju rent omöjligt att somna!

Dels så bara väntade jag på att han skulle kräkas mer, dels så pratade tjejerna där nere, dels så pep Loppan mellan varven, och så svettades jag, eller frös, eller så snurrade jag in mig i lakanet, och till råga på allt så hade jag skitont av ischias:(

Kuul.

När man ligger där och kollar på klockan,slumrar lite, snurrar lite, sover en kvart för att sen väckas av nåt ljud så man måste spetsa öronen och så vidare timme efter timme, då är det långa timmar.

Kl. 4.30 klev maken upp för att åka och jobba, och då stängde han dörren om mig i sovrummet, och då hörde jag plötsligt inga ljud från nån annan är tjejerna nere, och de somnade i samma veva, så DÅ somnade jag, vid 5 draget.

Loppan vaknade halv 7, gäsp.

Man borde gå och lägga sig tidigare, för alla eventualiteters skull:)

Men det är ju trist.

Facit för dagen är att han inte kräkts nåt mer, han är som vanligt, och det tackar man ju för, och hoppas att det bara var nån ytterst tillfällig maggrej.

Hur var det nu då, skulle man sitta här och hamra mitt i natten, eller skulle man sova??

Jaja, man är väl övertrött kan man tro:)

Natti natti:)