Två intensiva dagar för framför allt äldsta dottern är nu slut.

Nu är hon konfirmerad. Och ledsen för att det är slut, stackarn:)

De har haft så himla roligt i gruppen, och de har ju träffats en gång i veckan i ett helt läsår nu, så det är klart att det känns ....tomt.

De flesta kommer hon ju att träffa igen för de går i samma skola, men en del kommer från andra stadsdelar och då blir det ju inte av.

 Här är min äldsta dotter på väg in i kyrkan idag, killen intill sjöng solo igår och vilken röst...helt makalöst:)

Igår var det matlagning, städning och dukning mest hela dagen, jag bakade rabarberpaj, gjorde massa spett med köttbullar, korv eller kyckling på till barnen, vi röjde och dammsög och skurade och dukade bord och lyckades på nåt vis klämma in 33 sittande i vårt inte helt grandiosa vardagsrum och kök:)

Det visade sig att fyra barn uteblev och en vuxen, och nog för att det är tråkigt att inte få ses, men det blev bättre med plats runt bordet:D

Vi var i tid till kyrkan och fick hyfsade platser, och sen började den roligaste konfirmation jag varit på!

(Har iofs bara varit på min egen och nån till...*s*)

Det var inget snack om att det blev långtradigt och tråkigt utan det var teater och sång hela tiden. De har läst om nåt de kallar frälsarkransen, ett armband med olika pärlor på som symboliserar olika saker, tex tystnad, kärlek, öken, jag osv.

De illustrerade de sen i små scener, med massa sång.

Jag önskar att vi hade kunnat filma allt på proffsvis, för det var verkligen värt att ha på film! Nu blev det ju en del filmande men med huvuden ivägen och massa skak;)

Jag måste skaffa ett stativ till videokameran!

De tre små tjejerna hade likadana rosarutiga klänningar med små sjaletter till (jag GLÖMDE fota!!?? hur det nu gick till...?) och de satt på golvet ute i gången för att se något. De två största satt fint mest hela tiden (utom när 3 åringen låg och rullade lite mellan varven, och 6 åringen hade lite myror i brallorna hon med) men Loppan...suckelisuck;)

Hon satt först fint i mitt knä, sen ville hon ner och sitta på golvet med de andra, fick det, ville ha min kamera och leka med, fick det. När hon började kasta den i gången tog jag den av henne och gav henne min mobil. Den får hon aldrig leka med så det var ju såklart spännande:)

Den roade hon sig med länge, med avbrott för att titta på konfirmanderna.

Hon ringde säkert upp halva telefonboken.....;)

Efter dryga 3/4delar så var hon less och supermanisk. Bara skulle kasta saker, springa iväg och var allmänt krånglig...jag var ganska less jag med kan jag säga;) På henne.

Jag lämpade henne till maken:)

När konfirmationen var slut så kom det fram en dam som satt tvärsöver gången och berömde dem: -Vilka underbart duktiga barn du har!

*stolt*

Hon gav även en liten ros till Loppan under gudstjänsten:)

De berättade om Kärlekspärlan, och då gick de runt och delade ut små rosor till församlingen, 3+6 åringen fick en varsin men Loppan ville inte ta någon ur korgen de sträckte fram, men damen tyckte att hon skulle ha en iaf och gav henne sin:) Gulligt:)

Jag fick minsann höra från flera att de tre små var så söta, fina, bedårande och ljuvliga samt duktiga på att sitta still, så det märktes nog inte så mkt av min kamp att hålla henne på plats;)

Efter att det var slut så åkte vi hem till oss, och hann precis innanför dörrarna innan himlen öppnade sig och regnet vräkte ner!

Vi kokade potatis och ris för det var beställt av dottern så det tog lite tid innan vi kunde sätta oss och äta, men sen satt vi å andra sidan länge;)

De gudomliga smörgåstårtorna blev nästan uppätna, det var en bit kvar som vi åt till lunch idag:) och alla åt nog minst två bitar var.

Ungarna smaskade spett och drack läsk.

Till efterrätt blev det ju då rabarberpaj och grädde, eller glass och chokladsås till den  som hellre ville det.

Konfirmationen var inte förrän 16 så det blev ju sent innan alla åkte, de sista for vid 23 och då var det inte så svårt att lägga ungarna:)

Dottern är jättenöjd och glad över sina presenter:)

Det var en del pengar, presentkort på olika ställen, en ring, ett guldarmband, en tårtspade ( i silver, den kostar 1069spänn!!! Jag hämtade ut den åt svärmor....) örhängen, ett gammalt pärlhalsband som gammelmormor köpte på Mallorca ´74 - jättefint.

Vi hade köpt ett silverkors på kedja åt henne, hon ville inte ha guld, och så ett litet litet minikors i silver som hon ska fästa i sitt berlockarmband som hon fick i 13 årspresent.

Sen hade vi gjort ett presentkort åxå:

Hon blev skräckblandat förtjust:)

Hennes kompis gjorde en för några månader sen och dottern var med, så hon såg ju att det gjorde rätt ont, men hon tycker det är fint och har pratat en del om det, men nu när det blev inom räckhåll så blev det lite läskigt:) Om hon ångrar sig så får hon ju givetvis hitta på något annat,men hon VILL säger hon:)

När de träffades idag alla konfirmander så hade de ju berättat för varandra vad de fått i present, och när dottern sa att hon fick en navelpiercing, så fick hon kommentarerna:

- Va??? Lägg av, jag fick bara ett guldkors....;)

Vi föräldrar steg i graderna hos hennes kompisar, vi närmar oss nu "stencoola", vi var redan innan coola nämligen:)

Hihi.

Idag lämnade vi alla barn hemma med näst äldsta dottern för det var högmässa med nattvard och det är ju inte kul för ungarna att titta på.

Den mest fotograferade individen i kyrkan idag var nog en liten pilfink som flugit in i kyrkan och satt högt under taket och kvittrade sig igenom gudstjänsten:)

Prästen tog det hela med ro och sa att det säkert var den helige ande som istället för att förkroppsliga sig som en duva som ju är det vanliga så var det idag en pilfink:)

Dottern hade migrän:( så hon hade ont och mådde illa i kyrkan och innan under fotograferingen, men piggnade till när det var slut och de kom ut i friska luften för att kramas och ta farväl av varandra. Det har ju varit en massa spänning inför den här helgen, stressigt med extra övningar och nervöst inför framträdandet, så det var ju inte konstigt att hon fick ont. Men tråkigt såklart. Tur att det var en lindrig sväng iaf, så hon inte missade finalen på det hela!

NU är hon konfirmerad min underbara unge:)

Och jag har nästan gråtit massor av gånger under de här två gudstjänsterna, jag begriper inte varför jag alltid ska bli så gråtmild i kyrkan? Det räcker med att de slår en ton på orgeln för att tårarna ska börja brännas:) Att sjunga med i Den blomstertid är ju kört, det är bara att lyssna och torka tårar som gäller så på fredag blir det mera gråt;)

Då är det ju skolavslutning!!

Sen --------->  sommarlov!!!!

Natti natti:)